Några exempel på Sonjas respektlöshet inför stängda dörrar och kompostgaller.
Vid tolv veckors ålder hittade hon in i duschkabinen. Väldigt lätt, tyckte Sonja, att bara knuffa med tassen och sen var hon inne. Att det sen var föga upphetsande där inne kunde hon ju inte veta. Blött, inget att bita på och framför allt mycket svårare att komma ut än att komma in.
I somras när hon var knäskadad försökte jag begränsa hennes rörlighet genom att sätta galler i trädgården. Finns det inga hål att kränga sig igenom får man gräva sig ut.
Hennes påtvingade vila slutade sedermera i en bur i hallen. Det gick inte på annat sätt.
Sen har vi de patetiska försöken att hålla henne utanför vardagsrummet när vi inte är där och kan hålla ett öga på henne. Tunga vedklabbar och stolar förskräcker inte den här hunden. Bara att knuffa tillräckligt hårt så blir det en korridor! Skulle det mot förmodan inte gå så kan man springa i full fart mot gallret och för det mesta blir det då passage.
Just NU hörde jag att kompostgallret där nere skramlade till och det låter som om glas av något slag dunsar mot stengolvet...
Riktigt, Sonja sprang omkring med en värmeljushållare i glas. Värmeljusen får man plocka ur för söndertuggade aluminiumkoppar verkar inte nyttigt för hundar. Stearin/paraffin är kanske inte så farligt men det skräpar ner så förfärligt.
Ikväll ska vi ha vinprovning med italienskt tema och efter det blir det väl ingenting skrivet så jag publicerar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar