lördag 26 december 2015

Annandag jul

Jag är inte mycket för att julpynta men den kroatiska duken ska alltid ligga på soffbordet. Duken inköptes på en kongressresa till Dubrovnik 1979. Superkvalitet!
Sonja tyckte det var fint med en "filt" på glasskivan och tog genast den nya platsen i besittning.

Dessutom var det sol också, jättemysigt!

Mormor var här på julaftonen. Hon har skrivit en egen betraktelse om Sonja och den följer nedan:

Jag heter Sonja men även om jag har ett namn som en människa så är jag en hund.Har en  mycket god kompis - som också hör till familjen - som heter Svante. Han är naturligtvis också en hund. Vi är båda av samma ras - irländsk terrier. Givetvis har vi fina stamtavlor. 
När matte går ut på trappan och ropar Svante eller Sonja   så är det naturligtvis många människor som stannar upp och lyssnar.
Svante och jag är mycket olika även om vi är av samma ras och uppfostrade av samma matte. Svante är lugn och samlad medan jag älskar att utforska saker.
Som t ex häromdagen när mormor var på besök. Hon är faktiskt ganska bussig har alltid med sig hundgodis till oss. Nu på julafton hade hon med sig varsitt paket till Svante och mig som vi fick öppna alldeles själva. Givetvis fanns det godis i paketen. Hon hade också lite annan godis i sin väska som vi fick smaka.
Så småningom tittade Matte och Mormor på TV. Mormor hade placerat sin väska på platsen bredvid spisen längst upp. Jag tänkte om jag sträcker mig så mycket jag kan ska jag nog få ner väskan på golvet. Och gissa "jag klarade det". Matte och Mormor tittate på TV och Svante, som är snäll och väluppfostrad befann sig i vardagsrummet tilsammans med matte och Mormor, alltså var det ingen som reagerade på vad jag höll på med. Så klart att jag gjorde fynd i Mormors väska. Där fanns en påse med ytterligare en hel del hundgodis som jag givetvis åt upp. Sen fanns det inget annat av intresse för mig. Jo en liten svart väska stängd med dragkedja. Tänkte den skall jag nog försöka öppna. 
Men då hade matte börjat ana oråd. Det brukar hon göra när jag inte har visat mig på en stund. Så hon kom och tog den spännande väskan ifrån mig.

Jo, det är mycket rättvisande.
Eftersom det ösregnar, har gjort hela dagen och ska så fortsätta till långt in på natten, pillade jag fram en favoritbild och trixade lite med fotoappar.




Man kan ha mycket kul med gratisappar. 
I går bjöd vi på juldagsmiddag, dvs ingen julmat alls. Vänner som inte träffat varandra tidigare och som visade sig vara en mycket lyckad kombination. Sonja fick finna sig i att vara kopplad och hon accepterar utan protester. När hon väl inser att hon sitter fast lugnar hon sig, lägger sig på sidan och somnar. Gott så!
God fortsättning alla!


a

måndag 21 december 2015

Imponerad av Sonja

Vi var uppe i rastgården och sprang i eftermiddags.  Det blåste kallt (fast det är 9 grader) och i fumlandet med b-påsar så blev jag av med min ena handske. Hittade den inte trots ihärdigt letande och sånt har vi inte tränat med hundarna. Försöka duger, tänkte jag och lät dom lukta på kvarvarande handske. Söka godis kan dom ju så jag sa "sök" och pekade i trolig riktning. Det tog Sonja mindre än 30 sekunder att hitta högerhandsken! Visserligen apporterade hon den inte till mig men hon hittade den i alla fall. Antagligen blev båda så upphetsade av mitt jublande "duktig-rop" att belöning var det enda som fanns i huvudena. Vi borde kanske träna på sånt...

Det har varit Twiggy-time i dag igen. Alltid lika poppis. Det är en fröjd att se den lilla JR-terriern brotta ner den betydligt större Sonja, tugga henne i halsen och omfamna henne med båda frambenen. Polisen Svante tycker av och till att det går väl våldsamt till och tränger sig mellan tjejerna. Ingenting som stör flickorna, dom bara fortsätter som innan när han går undan.

I lördags nådde min julstress en kulmen. Jag hade glömt att köpa Dentastix och det är förstås en oförlåtlig försummelse. Körde upp till närbutiken där plötsligt två gulklädda vakter hindrade mig från att köra in på parkeringen. Att hitta någonstans att parkera utanför är otänkbart. Vid Hyllie station står numera alltid minst fem polisbilar parkerade. OK, jag kör till Mobilia, tänkte jag. Där finns stort parkeringshus och en zoo-affär som garanterat har Dentastix. Väl framme möts jag av en stor, röd skylt som säger "FULLT". På uteparkeringen cirkulerade massor med bilar med mer eller mindre irriterade förare. Tålamod är en av mina framstående dygder och efter en kort stund lämnade en dam sin parkering och det blev en ruta till mig.
Godnattgodiset är säkrat för den närmaste tiden och dessutom passade jag på att köpa lite vin till helgen.
Dessutom lyckades jag i går få iväg julkorten. Fantasin har väl inte varit på topp i år men jag gillar att det inte finns någon snö, inga tomtar men däremot två röda, älskade hundar.


För er som inte har Facebook eller har fått ett via mail eller i brevlådan - här är det.




a

måndag 14 december 2015

Julstress...

Möjligen är jag lite dålig på att blogga nu för tiden. Det kan t.ex. bero på min julstress. Så fort det närmar sig jul blir jag deprimerad, stressad och vill bara att det ska bli den 1 januari (eller OK, kanske den 2 januari).
Att ständigt matas med bjällerklang, nu är det jul igen, hur gör du din jul mysigare, white christmas  osv, osv.
Vi var på adventskaffe hos vänner i fredags (tack L och ML) och jag kanske chockade de församlade med min kommentar "Jag avskyr julen!". Fast en kvinna kom fram efteråt och meddelade att hon också avskydde julen.  Vi var rätt överens och det kändes riktigt, riktigt bra.
"Fantastiskt erbjudande - en elbil till barnen för endast 1999 kronor!" "Unna dig själv en julklapp som inte får plats under granen! Köp en Peugot någonting för endast xxxxxx kronor!"
Medan ungar sover på pappskivor i väntan på transport till något ställe där de kan få bo.

Nåja, här sitter vi i alla fall och har det varmt och skönt, mat för dagen och det enda som stör är om det ska blåsa ännu mer i morgon. Siri och Twiggy har varit här i veckan. Alltid lika välkommet av mina röda som tycker att det är mycket roligare att leka med andra än med varandra.




Sonja och Twiggy bara älskar att leka. Ibland tycker tydligen Svante att det bli för våldsamt och då ingriper han, som den polis och väktare han är. Jag kan inte säkert tolka vad han menar,  men jag tror i alla fall att han försöker dämpa tjejerna en aning. Jag besparar er de längsta filmsnuttarna. Den här bör räcka för att illustrera vad jag menar.




a

tisdag 24 november 2015

Vinterkortis

Ska man fotografera snö i Malmö får man vara snabb! Lördag och söndag vräkte snö (och ibland snöblandat regn ner över oss).


Sonja, som inte sett mycket snö i sitt liv, var väldigt fascinerad. Det vita gick att äta och smakade som vatten!
Måndagen bjöd sedan på det där som kallas underbart vinterväder -  ett par minusgrader, gnistrande snö och framför allt, vindstilla. Och halt som f-n var det att gå på promenad.
Idag är det precis som vanligt. All snö är borta, kulingen viner runt knuten och regnet öser ner.

I går bestämde jag att den stationära datorn ska slaktas. Använder den aldrig, men en massa bilder fanns kvar i den så det blev till att skaffa ett USB-minne på 16 Gb och föra över. Det var ett höghastighetsminne. Det visste inte min gamla dator vad det var så det tog åtskilliga timmar att ladda in 11 Gb bilder. Men nu är det gjort.
Så många minnen och så många bilder man har glömt att man hade! Någon dag ska jag plocka fram några fina foton. Jag ångrar ihjäl mig att jag inte fotade när Sonja trillade i poolen för ett par år sedan och dök upp med en champagnekork i munnen. Hade liksom inte sinnesnärvaro tillräckligt... Hon hade säkert inte drunknat.
Moster Marianne har ju dragit till Marrakesh, till solen och värmen. Hundarna, speciellt Svante, går och sniffar utanför hennes dörr men han vänjer sig snart vid att hon är borta. Är ni sugna på sol och avkoppling så kolla syrrans hemsida. www.levainuet.nu




a

torsdag 19 november 2015

Turbulens i stort och smått

Kulingen rasar utanför fönstret, regnet piskar mot samtliga fönster! Blåser det från alla håll? Hästarna står som statyer med rumporna mot vind och regn och med fötterna i vatten. Cirka en kilometer bort ligger Malmö mässhallar där 600 asylsökande lär inhysas i väntan på att migrationsverket ska kunna ta emot.
Statsministern står i TV och pratar om det förhöjda terroristhotet mot Sverige.
Så vem är jag att klaga? Är varm, torr och mätt och har två goa hundar som snusar i varsin säng.
Ändå är den privata tillvaron ganska turbulent för tillfället och den närmaste tiden känns väldigt osäker. Men som sagt - minor problems om man jämför med mycket annat.

Vår egen lilla terrorist, det är hon till vänster, har ägnat mycken tid på sistone åt att döda en nalle. Hon har inte alls förstått principen av alla nallars lika värde. Öronen hade Svante redan decimerat till några ynkliga små lappar men Sonja är mer radikal med sina angrepp.


Nallen är en skugga av sitt forna jag. Mager som en lägerfånge och jag kröker rygg varje dag för att samla ihop "inälvorna".

I få stunder av lugn och ro vaktar Sonja Svantes matskål...

...eller slumrar i fönstret och blickar ut mot vädret.


Och det gör Svante också.

I går kväll träffades "drottningarna", dvs sex tanter i pensionsåldern,  och åt och drack av hjärtans lust. Det ösregnade när jag kom hem och hundarna hade visserligen varit ute med husse men dom hade ju inte fått sina Dentastix. Mycket tydligt gjorde dom detta klart för mig och efter en stund var ordningen återställd igen och vi kunde överlämna oss åt John Blund.




a

lördag 7 november 2015

Slottsmiddag och lite hundar

I går hade vi "Slottsmiddag" igen. Två väninnor med en passion för att laga mat kommer hit, invaderar mitt kök och skapar de mest fantastiska menyer. Bara att tacka och ta emot! Dessutom är dom nu så hemtama i köket att jag i princip inte behöver vara med och peka längre. Dom hittar i alla mina skåp och lådor.
Efter ett par timmar kommer övriga gäster - vi var tretton vid bordet i går kväll. Betydde inte otur. Fast det var aningen trångt.
Hundarna blir väldigt uppspelta av att så mycket mat och av att så många människor kommer hit. Sonja, som fortfarande inte går att ha i ett kök fullt av mat, fick koppel på sig och avlägsnades av en vänlig gäst. Svante stjäl ingenting så länge han inte är ensam i köket...


Svante är nytrimmad och vacker som en dag. Sonja ska ju - enligt beslut av matte och Trim-Lotta - få behålla sin päls över vintern och ser mer ut som en gullig leksakshund. Hennes klor, peppar, peppar, håller sig fint och nu är det sex veckor sen hon bröt en klo. Hon är inte kortison-Sonja längre. Tillbaka till sitt vanliga, påhittiga och jättebusiga jag. Hon blir visst aldrig vuxen. Eller också har hon en bokstavsdiagnos. Men hon är fullständigt underbar ändå.


Nallen fanns redan när Svante var valp och visserligen hann han bita öronen av den men mer blev det inte. Nu har Sonja fått tag i den och då är behandlingen inte nådig. Två gånger har jag suturerat buken på nallen - efter att ha stoppat in fyllningen igen. Två gånger har stygnen "gått upp". Nallen som en gång var rund och gullig påminner nu mest om en lägerfånge. Ju magrare nallen blir desto mindre intresserad är Sonja av den.

Just nu öser regnet ner utanför fönstret. SMHI har dessutom hotat med hårda vindar. 
Annars får man säga att vädret har varit rätt hyggligt mot Malmö den senaste tiden. Grått, mulet men ändå VINDSTILLA och väldigt milt. En enda morgon var det en minusgrad men det ändrade sig raskt efter ett par timmar till drygt tio plus. 
Om en stund ska jag gå ut och ge hästarna kvällshö och sen blir det faktiskt sängen, boken (och två blöta hundar).




a

torsdag 22 oktober 2015

Skogen, Twiggy och Siri.

Vi var i skogen i helgen. Det uppskattade hundarna mycket. Vilken massa spännande dofter och så kul att få följa med! I bilden är dom oföränderligt skötsamma. Sover mest hela tiden och gärna ovanpå varandra. Den här bilden tog syrran från sin plats i baksätet.




Inte sen den 29 september har jag behövt skriva i Sonjas "klodagbok". Jag öser på henne essentiella fettsyror och B-vitamin. Peppar, peppar har hennes klor hållit sig lugna i drygt tre veckor.
Vi försöker vara lite försiktiga när hundarnas lekar blir alltför våldsamma. Svante och Sonja kan gå rätt hårt åt varandra men det är inte lätt att få dom att lugna ner sig.



Sonja och Twiggy bara älskar varandra och det märks att Twiggy är uppvuxen med irländare. Ingen som helst respekt för deras styrka och storlek. (Fast det har kanske inte JR-terriers i allmänhet..) Kastar man en boll så får - eller tar - Twiggy den utan att tveka.





Svante blir aningens svartsjuk eftersom Sonja och Twiggy är så fokuserade på varandra. Att kompensera honom med en annan boll är meningslöst. Dom vill alltid ha samma boll.
På eftermiddagen kom Siri och hennes matte förbi så då blev det ytterligare turer både ute och inne. Kanske två trötta vovvar i kväll?



Fast rätt vackert är det så här på hösten Vi har inte så många röda höstträd i omgivningarna men gula. Också ganska fint. 
Det som i övrigt inte är så fint är nerbrända flyktingförläggningar och maskerade knivmän som går in på skolor. Deprimerande. Och nya flyktingar bara väller in. Skönt att man inte är politiker...






a

söndag 11 oktober 2015

I dag tittade jag lite sporadiskt på dopet. Det var dock så underhållande att jag släppte både bok och surfplatta. Först sover lillprinsen i mammas armar, storasyster sitter i pappas knä och suger på ett finger medan kusinen bläddrar förstrött i programmet. Prästerskapet läser sina välsignelser och små gossar från Adolf Fredriks musikskola sjunger klockrent. Sen börjar det hända saker. Leonore tröttnar på pappas knä och börjar göra utflykter runt släkten och prästerna. Några danssteg på den urdyra, unika mattan på golvet. Man ber en stilla bön att blöjan ska hålla tätt.
Sen är det dags för själva namngivningen, något som den unge prinsen inte alls uppskattar. Han börjar skrika hjärtskärande och tystnar inte ens när självaste ärkebiskopen lyfter upp  honom till församlingens beskådan.
Leonore blev mycket intresserad av dopfunten och tydligen snodde hon ärkebiskopens duk som hon torkat prinsen med. Inte vilken lase som helst, tydligen, utan en handbroderad näsduk (?) från drottning Sofias förråd.
Sedan dunstade Leonore. En stund senare var även Estelles lilla ministol tom.
Prinsen fortsatte att gasta och prinsessan Margaretha trollade fram en napp.
Ceremonin fortsatte och prinsen fortsatte skrika och plötsligt rusar Estelle fram med en napp och försvinner lika fort igen.
Vart flickorna tog vägen förtäljer inte historien men ett riktigt skojigt dop var det. Ärkebiskopen har dessutom humor. Någonstans fick hon in "...det är inte allom givet att få en napp".

Som vanligt är det en massa surgubbar och kärringar som spyr galla över allt sånt här. "Äh va´ fan, det var ju bara en napp!" Det var också en liten tjej som visade omtanke om både det skrikande barnet och föräldrarna.

Nåja, jag visade mina hundar omtanke genom att köra till sportaffären och köpa nya tennisbollar. Rena klippet! Åtta bollar till priset av fyra! Vart dom gamla har tagit vägen kan jag bara gissa. Inne bland buskar, bakom vedtraven eller möjligen utkastade från tomten. Nu har vi i alla fall åtta, knallgula bollar att lattja med. Dom syns väldigt bra när dom är nya... Konstigt nog vill hundarna alltid ha samma boll. Först tar dom varsin, sen ska Sonja till varje pris ha Svantes. Han verkar dock uppskatta bollstöld så dom får väl göra som dom vill.
Sonja är inte bara duktig på att jaga (och fånga) sorkar, kaniner och annat. Hon är en jäkel på feta flugor också. Jag försöker locka in flugor i tvättstugan med hjälp av tända lampor. Sonja klipper dom i fönstret i sovrummet. Bara dödar, inte äter tackolov.






I veckan var vi hos Trim-Lotta och klippte Sonjas klor. Dom hon har kvar alltså. Hennes päls växer frodigt men det är tydligen lite si och så med underullen (?) så vi beslutade enhälligt att inte trimma henne förrän efter vintern. Så hon får se ut som en gatuhund i vinter men kanske fryser hon inte i alla fall.



a

söndag 4 oktober 2015

Sonja och hennes klor...


Varifrån kommer egentligen uttrycket hundväder? Svante och Sonja älskar det här vädret! Någonstans mellan 12 och 17 grader, sol och ingen vind. Det är mumma för jyckarna. Att kunna ligga på trappan i solen utan att svettas och med dörren öppen så att man kan gå ut och in som man behagar.


Möjligen uppskattar inte husse och matte den öppna dörren till fullo. Det bli aningen svalt inomhus men vad gör man inte för hundarna?
Annars - i måndags satte jag klockan på 04.30, vaknade 04.15 och klev i badkaret för att beskåda blodmånen. Jodå, den var brunröd precis som utlovats och vädret var kristallklart. Sen sov vi ett par timmar till...
Hade tid hos veterinären på förmiddagen (med Svante som hade en  ögoninfektion plus en "fnorp" som jag ville ha kollad. Såg ut som en fästing, fast det var det inte). Han fick antibiotikasalva och ett litet ögonhår, som möjligen kunde irritera hornhinnan, plockades bort. Tåligare och snällare hund får man leta efter. Han står som en tänt ljus och låter sig undersökas, behandlas och hanteras.
Samtidigt pratade jag med doktorn om Sonja som lyckats knäcka en klo till i helgen. Bara en vecka sen hon hade varit Sonja Rödstrumpa... Både vet. och jag suckade djupt. Det är gräsligt att se henne ha ont och det är hemskt att höra henne stå och yla vid grinden när hon inte får gå med storebror på promenad. Vi beslutade dock avvakta ett par dagar för att se om klokapseln lossnade av sig själv. Det gjorde den! Någon dag senare kunde husse rycka loss den med en tång medan matte höll hunden. Sen mådde hon genast mycket bättre.
Nu har vi ju fått vår vanliga Sonja igen. Busig, pigg, påhittig och destruktiv. Som hon egentligen är! Vill inte ha tillbaka kortison-Sonja. Som blev avtrubbad, tufsig, kissade på golvet på natten och t.o.m. var inkontinent och kissade i sängen. Jobbig sits. Vi kan väl klara ett klobrott då och då men kanske är varje vecka lite för bra.

Nåja, vänta och se. Just nu är hon så pigg och galen som jag faktiskt vill att hon ska vara. Samtidigt mer och mer social mot sina tvåbenta, vilket är sympatiskt.
I dag hade hon hittat ett hål i stängslet (byggjobbarnas fel) och krupit ut till idrottsplatsen där hon tydligen njutit av grillad korv! Som tur är känner folket där inne igen våra hundar.

 Årets bästa investering hittills. En liten manick som förstärker Wi-fi signalen ända nere ifrån källaren upp till andra våningen! Slipper köpa surf för 100 pengar i månaden till paddan. Kan spela WF och surfa mitt i natten om jag vill! Lätt intjänad på ett kvartal.






a

tisdag 22 september 2015

Sonja Rödstrumpa

Jaha, så var det dags igen. I helgen lossnade en klokapsel igen. Tyvärr trillade den inte av och det gjorde ont, ont i tassen. Förmodligen hände det under ett ganska uppsluppet lekpass med Siri på lördag eftermiddag. Nu är Sonja visserligen en baddare på att springa på tre ben men det märktes att det gjorde ont.
Måndag morgon alltså pling till veterinären. Vi önskar oss ett klippkort. Fick tid på förmiddagen och fick vänta ut att vovven skulle vakna ordentligt. Tur att den forna arbetsplatsen ligger nästan granne med kliniken! Då kan man kila upp dit någon timme och träffa gamla arbetskompisar.


Sen var det bara att köra hem med den lilla rödstrumpan. Trött, stukad och inte alls nöjd med livet. Väl hemma förvandlas hon till ett monster. Svante blir ju så klart jättelycklig när hans kompis kommer hem igen. Så fort han visar sig morrar Sonja och flyger på honom. Alla små vita tänder syns och Svante vänder rumpan till och försöker ignorera. Vi har sett det här tidigare och jag vet inte vem det är mest synd om, Sonja eller Svante.


Sonja till höger - ser inte särskilt vänlig ut...

I morse hade hon, under natten, jobbat på att ta av sin strumpa. Hon lyckades bara till 50%.


Ska ändå ta av den i eftermiddag så lite hjälp på traven har jag fått.
Nu ska jag gå ner i köket och hälla upp lite fil med smärtstillande tillsats.




a

torsdag 17 september 2015

Lekstund och Twiggysäkring

Oj, oj, så lat man kan vara när det kommer till bloggande och fotande. Det blåser så in i norden och så fort jag ska ut med hundar så börjar det regna.
I alla fall - häromdagen var vi i rastgården och efter en stund kom två glada mattar och fyra små ulltottar till hundar. Dom frågade om det gick bra att komma in. De små ulliga var av synnerligen blandade raser. Jo, en var faktiskt renrasig pudel men övriga bara charmiga gatukorsningar. Eftersom det var tre tikar och en kastrerad hanhund så skulle det nog gå bra. Svante är lite (mycket) stursk när det gäller killar...
Det visade sig vara mycket trevliga och lämpliga lekkamrater. Full rulle på sex hundar som omväxlande jagade varandra och delade hål att sniffa i. Den kastrerade killen accepterades utan problem av Svante. Inget hot där inte. Sen kom Doris med sin husse och Sonjas lycka var total. Hon älskar Doris. Doris är avvaktande och vänlig och lät sig snällt avluktas av samtliga. Jag kunde förstås haft kameran med mig men hade alltså inte det, tyvärr.
En annan dag var Twiggy och NE här. Vårt stängsel behöver Twiggy-säkras och NE hade förberett plankor och stöttande träpluggar och jobbade säkert ett par timmar med att täta glipor under stängslet.  Det är inte klart ännu men målet är, att en jack russel inte ska kunna åla sig ut någonstans.

Sonja älskar inte bara Doris. Hon älskar Twiggy också, och Siri förstås. Sonja tar hela Twiggys huvud i munnen och tuggar kärvänligt. Twiggy gnager kärvänligt på Sonja ben och "städar" hennes skägg från eventuella matrester.

Någon bild måste jag ju ha i dag och det får bli mina två älsklingar - Sonja till vänster. Finaste hundarna i världen!




a

onsdag 9 september 2015

Irländska skönheter



Hundarna har fått nya halsband! Jag är inte världsbäst på att shoppa och jag brukar inte skämma bort hundarna med en massa nya prylar och leksaker. Men deras halsband började se mer än lovligt luggslitna ut. Inte för att vovvarna bryr sig, dom är lyckliga bara dom får gå på promenad, med jag hade tröttnat på deras skitiga, slitna halsband.
Sonja haltar fortfarande när hon går på gårdsplanens grus men hon är en jäkel på att galoppera på tre ben. Nu får hon följa med på promenader vilket hon uppskattar mycket.

Häromdagen tog vi oss i kragen, syrran och jag, och gick ut i björnbärssnåret. Nästan ett kilo fick vi ihop men det är verkligen inte kul att plocka björnbär. Trots skyddskläder och handskar har jag blodiga rivsår på både ben och armar. Dessutom verkar björnbär och brännässlor trivas utmärkt tillsammans. En meter höga nässlor som bränner en i ansiktet när man böjer sig ner. I alla fall blev det ett antal burkar väldigt god sylt/marmelad. Utmärkt till en lagrad ost!



a

söndag 6 september 2015

Bruten klo (igen) och mammig Svante


Sonja är ganska tydlig med vad hon vill. Ha mat t.ex. Är vattenskålen tom bär hon iväg med den och lägger den någonstans där man kan se den. Nu har hundarna visserligen fyra (!) vattenstationer så risken att dom ska försmäkta av törst är ganska liten.
Den lilla olycksfågeln har brutit en klo igen. Antagligen i morse när hon lekte våldsamt med storebror. Hon har ont, man får inte gärna undersöka hennes tass och hon stöder helst inte på den foten. OK, det ser ut som om kapseln är borta och jag avvaktar därför med veterinärbesök tills vidare.


Bättre att sussa i den röda soffan med framtassarna på kudden.

Svante fattar ju inte alls varför hon inte vill leka som vanligt. Hon drar sig undan och morrar lite stillsamt med överläppen.
Svante börjar för övrigt bli väldigt mammig. Han traskar efter mig hela tiden och vill gärna vara nära.  Vet inte om jag uppskattar det till fullo. Jag har alltid beundrat hans självständighet och hans totala oberoende av matte (och husse). Jag läste i alla mina hundböcker, när han var valp, att man skulle springa ifrån valpen så skulle han följa efter. Inte Svante. Han sprang åt andra hållet. Härligt IT-temperament!
Han börjar bli aningen lomhörd och jag vet inte om det kan påverka hans önskan om att vara närmare. Och hörapparater till hundar är väl inte riktigt realistiskt.



a

fredag 4 september 2015

JR och IT på rymmen

Morgonen och förmiddagen ägnade vi åt inomhusaktiviteter. Regnet stod som spön i backen och åskan mullrade runt oss i tre timmar. Svante sov som vanligt. Sonja var inte direkt rädd men lite obekväm med mullrandet. Hon rantade efter mig överallt och till sist lade jag mig bara på sängen och läste tills det hela hade dragit förbi.
I går var det däremot sol och inget regn. Då kom Twiggy och hennes husse (NE) hit och lekte. Ja, hundarna alltså. Twiggy och Sonja älskar varandra så till den milda grad att Svante nästan blir lite sotis. Twiggy är lika rymningsbenägen som Julia var. Plötsligt vek hon ihop sina korta ben, lade sig på mage och ålade sig ut under vårt "säkra" staket. (Någonstans kommer väl kaniner och igelkottar in...)
NE har dåliga erfarenheter sen Julia och blev förstås skärrad. (En av Julias rymningar resulterade i en påkörning och vistelse på djursjukhuset.) Han försvann ut genom grinden för att leta, jag kopplade Sonja för att använda henne som lockbete. Innan jag ens kom fram till grinden kom Twiggy susande på gårdsplanen! Hon hade ålat sig in igen. Gick ändå ut för att meddela NE. Då smet Svante ut genom grinden! Han som normalt är jättepålitlig, går inte ut förrän jag sagt "varsågod". Han stack i full galopp mot idrottsplatsen, NE fick syn på sin hund innanför stängslet och jag tjoade att nu har Svante stuckit.
Rena farsen. Jag pratade med Twiggy, höll in den vilt skällande Sonja och plötsligt ålade sig Twiggy ut igen. Som tur är har koppel två ändar så raskt var hon infångad och jag hade två tjejer i kopplet. NE letade Svante. Våra gulliga byggjobbare på idrottsplatsen pekade och sa att "han är där inne, han har tagit en kanin". Det hade han. Han såg mest generad ut och protesterade inte alls när jag kom fram och tog den ifrån honom. Kaninen sprang iväg och byggkillen sa, att den är skadad, vi måste döda den. Sånt fixar inte jag men byggaren visade sig vara både hundägare och jägare så han gick och tog kaninen, bad oss vända oss bort och gjorde slut på den stackaren. Full av kaninpest var den, annars hade inte Svante hunnit ikapp den.


Det var inte precis lätt att fota vovvarna. Ett försök att filma Twiggys våldsamma framfart över gräsmattan lyckades inte riktigt...


Kul hade dom i alla fall.


Lättare är det att fota Sonja när hon sussar med kudden.


a


måndag 31 augusti 2015

Min fina Sonja!

Sonja är en mycket uttrycksfull tjej. När hon tycker att det är dags för kvällsmat går hon och sätter sig på "sin" matta. Om det inte har effekt tillräckligt snabbt lägger hon sig. Det kanske kan beveka matte...



Pälsen har blivit fantastisk sen vi slutade med kortisonet. Den växer otroligt snabbt och klorna ser fina ut, tack o lov. Hon har dessutom, med tilltagande mognad, blivit mera människosocial. Hon blir jätteglad när matte, husse, moster kommer hem. Hon söker spontant kontakt med oss. (Kan vara godiset som hon vet finns i fickorna...)

I dag har jag för första gången upplevt kaos i tågtrafiken. Jag brukar prisa enkelheten och snabbheten med att åka kollektivt men i dag gick det käpprakt åt h. Tekniskt fel i citytunneln, inga tåg kunde passera till Malmö Central. Hänvisning till snigeltrafiken, dvs bussen. Husse fick rycka ut och köra mig till stan.
Återresan skulle bli plättlätt, fortfarande tekniska problem, men tåget skulle stanna i Svågertorp. Obekvämt blåshål men "min" buss stannar där så det verkade OK. Tåget var absolut knökfullt av resenärer som skulle till Kastrup och runt mig pratades engelska, tyska, danska och ingen fanns att fråga. Informationen i högtalarna var endast på svenska.
I Svågertorp visade det sig att hållplatsen där "min" buss ska stanna var avstängd! Människor kom springande, släpande på bagage, stapplande på kryckor från alla håll för att komma till tågen.
Två alternativ - ringa husse igen eller ta en taxi. Det fick bli husse, som ryckte ut för andra gången denna dag.

Siris matte har kommit tillbaka och Siri har nu åkt hem igen. Gärna hade hon stannat med sina kompisar med möjlighet att gå ut och in som hon vill.




a