Valplekskola med hund!

Så var det dags för lektion två på valplekskolan. Jag har gått minst tre kurser med Svante hos Yrsa i Staffanstorp och min ryggmärgskänsla är; regn, blåst och kyla. Naturligtvis regnade det, men både blåst och kyla slapp vi. Min tanke var att ta fina bilder på alla glada valpar, hussar och mattar men med godis i vänster hand, kopplet och klickern i höger och samtidigt ett försök att hålla kapuschongen på plats för att skydda mot regnet... det fanns helt enkelt inte händer tillräckligt för kameran också.

En bild innan vi startade. Sonja säger hej till en gosig boxervalp. Jag har ju gått den här lekskolan tidigare med Svante men det är så oerhört nyttigt att ta om det igen. Dessutom har jag glömt en del på sex år. Vi hade med oss Elle, vän i familjen och särskilt vän till Sonja. Elle är en ung tjej som gillar djur (och i all synnerhet Sonja och Svante) och det är hennes rosa skor som syns till höger i bilden.
I hällande regn övade vi på kontakt - titta matte i ögonen, klick, godis. Vi körde "magneten" - tre godisbitar i handen (vänster hand!), kloss intill vänster knä och BACKA tre steg bakåt - godis - tre steg till - godis etc. Efter en vecka byter man riktning och backar inte utan går framåt i stället. Och då har man en hund som går "fot". Vi får väl se...
Vi körde också en sittövning men den blev fel för Sonjas del. Hon kan redan sitt och för henne blev det förvirrande att någon höll torkad blodpudding i handen och att hon förväntades sätta sig. Ingen sa ju SITT. Annars skötte hon sig ganska bra. Det är upphetsande för små valpar att plötsligt träffa så många andra valpar. Att sen upptäcka att målet inte är att leka utan att fokusera på matte/husse måste vara frustrerande. Efter en timme i regnet ägnade vi oss åt mera teoretiska övningar inomhus.
Nu ska lekskolan ha sommarlov till början av augusti. Hemläxa under sommaren blir bl.a. att träna hit, ögonkontakt, magneten baklänges och framlänges. Koppelträning förstås (inte dra, gå på vänster sida) och att varva ner från femmans växel.
Svante, som inte är världsbäst på inkallning, skulle kanske fungera bättre om jag byter ord... Har hittills alltid visslat på honom. Om jag nu i stället hojtar hit och bjuder på mamma Scan när gänget kommer. Värt att prova.
Provade. Sonja kom som skjuten ur en kanon och dom andra hängde på. Sen testade jag en supersvår situation. De vuxna stormskällde på en duva som satt på taket. (Det är absolut inte tillåtet för duvor att sitta på något av våra tak.) HIT!! Tre hundar tvärslutar, kommer rusande och får jättemycket beröm. Visserligen vände Svante och Siri och sprang tillbaka så gruset sprutade men då hade duvan flugit iväg. En ovanligt begåvad duva. Förbluffad. Och ändå var jag inte så förberedd att jag hade köttbullar som belöning. Dom verkade nöjda med torkad blodpudding.

Om man lägger sig på den gamla, trasiga kudden och tar Svantes nya fäll över sig så har man det riktigt, riktigt mysigt.

Foto: Elle Ljungholm

En liten midsommarhund, Sonja. Idag har dock den svenska sommaren lyst med sin frånvaro. Liksom igår. Det betyder att det kan bara bli bättre!

Sonjas lördag

Sonja på sin favoritplats på andra våningen. Det vänstra örat, det som klistret lossnat på, ligger rätt fint.  

Det blåser alldeles otroligt i Malmö. Det gör det ofta... Sonja har en av sina multiaktiva dagar och släpar in diverse växtlighet, betongklumpar och pinnar från trädgården. Man ser busglimten i hennes ögon. Just nu tömmer hon för femtielfte gången Svantes sovkudde på ludd och för femtiotolfte gången ska jag senare pilla tillbaka alltsammans.
Det är jättekul med valp! Hon är oemotståndlig i sin enorma energi och jag tänker: Det går över, det går över. Hon är ju bara drygt 16 veckor. Idag faktiskt 17 veckor! Fast ibland undrar jag.
Hon är riktigt duktig på både sitt och ligg. Hon gör dessa moment utan att jag ber om det för hon har fattat sambandet med godiset... Hrm, vi får tala om detta på lekskolan som börjar nästa vecka.
Just nu kom Svante hem efter en promenad med husse och som vanligt blir Sonja överlycklig när "storebror" dyker upp igen. Svante inspekterar sin urplockade kudde, suckar resignerat men litar på att kudden är tillbaka i hans korg när det är sovdags.

måndag 27 maj 2013 Sonja kan sitta!

Måndag igen! Siri är tillbaka och träder genast in i rollen som lektant för Sonja. I dag var det lite fest, för hundarna fick låna den så hett eftertraktade dammvippan. Jag tar bara fram den ibland och på så sätt behåller den sitt attraktionsvärde. Bollar, pipleksaker och begagnade skor är väl så där lagom kul eftersom alla dom sakerna ligger och skräpar överallt hela tiden.

Sonja har fattat sitt! Sitt = rumpan i backen = en bit blodkorv. Nu ska vi slipa på detta. Det tog inte så lång tid.

Det går dock åt en osannolik mängd blodkorvsbitar eftersom de vuxna hundarna också gärna är med och "lär sig saker". Som dom redan kan.

Nej, nu har jag tröttnat på att bildöverföringen inte fungerar! Det här inlägget får helt enkelt vara utan bilder.

Nu har vi kört ytterligare några sitt och Sonja har inte glömt. Svante tycker att det tar för lång tid och lägger sig i hopp om att det ska ge honom en godis.

Försökte filma en snutt på eftermiddagen och det gick väl bra men jag glömde att det är smartare att hålla mobilen i horisontalläge och dessutom vet jag fortfarande inte hur man får in videon i bloggen.

En omstart då och då rättar till många problem. Nu gick det. Fattar fortfarande inte varför bilderna får ett svart fält i nederkanten. Här är Sonja och Siri i lektagen medan Svante övervakar. De vuxna vovvarna ska trimmas snart. Siri nu i veckan och Svante nästa vecka och då kommer dom att bli jättefina.

Fredag 10 maj 2013 Mera klick och lek

I dag har vi fortsatt med försiktig klickerträning. Några "sittningar" med efterföljande klick och köttbullebit. Sonja fattar att här finns något att ta fasta på. Frågan är bara - tänker hon nog - vad gör jag för att utlösa det där klicket! Har inte lagt på kommandot ännu. Måste fundera mera. Dessutom är det knepigt att klicka när Svante är inom hörhåll. Han är definitivt inklickad och det går ju inte att klicka utan att han får belöning, som han inte i så fall förstår varför han får.
Leka däremot kan vi göra hela gänget.

En överkörd råtta (grävling, mink?) med pip i båda ändarna är en väldigt kul leksak. Den låter, man kan ha dragkamp med den och den är förvånansvärt hållbar. MEN vad är den i jämförelse med...

...mosters dammvippa? I dag inhandlade jag en sprillandes ny dammvippa till syrran. Den kostade 22.90. Den överkörda råttan kostar det tredubbla! Alla hundarna älskar den färgglada städprylen.

Siri och Sonja kan leka hur länge som helst med den. Sonja blir omåttligt stolt om hon lyckas få tag i den ensam och springa iväg över gårdsplanen.

Kan det vara en synvilla att sammanlagt drygt 30 kg vuxna hundar låter valpen vinna dragkampen?

*

Annars - efter nästan fyra veckor med Sonja - tycker jag att hon utvecklas fantastiskt. Hon verkar fatta väldigt många av vardagsrutinerna. De vuxna låter henne äta sina fyra mål om dagen utan att stjäla hennes mat. De fostrar henne på hundars vis, något som får mattehjärtat att blöda lite ibland. Om Sonja försöker nosa igenom Siris tomma matskål får hon en sån åthutning att hon kurar ihop sig med alla tänkbara undergivenhetssignaler som finns. Utom att lägga sig på rygg.. Gör hon samma sak med Svantes matskål så bryr han sig inte det minsta. Matskålen är ju tom, nosa på bara. Det fina i kråksången är att Sonja inte alls blir rädd eller ledsen (!?). Hon bara accepterar att det här får jag inte göra. Redan dag ett fattade hon, att om hon biter Svante i pungen eller svansen så blir han jättearg. Alltså biter hon inte heller Siri eller Julia i svansen. Det hade jag aldrig kunnat förklara för henne.

Klickerkväll - tillägg

Att träna hund med klicker är en sann fröjd. Har "klickat in" Sonja och hon fattar sambandet mellan klickerljudet och en åttondels Mamma Scan. Fint! Jag tänkte att vi skulle börja med "sitt". Alla hundar sätter sig ju förr eller senare och då klickar vi och belönar. Sonja gick till sin filt på golvet i hallen och satte sig. Där satt den! Hon fattade bums. Gick gång på gång till filten, satte sig och fick belöning. Hon tror att det ska vara på filten! Jag har inte lagt på kommandot "sitt" ännu. Kanske ska jag i stället utnyttja att hon väljer att sitta just på filten. "Sitt" kan vi träna någon annanstans än i hallen. Filten är bara där temporärt nu i början. Kanske kan det bli "gå till korgen" av det här. Behöver nog expertråd.

Vi kan inte ha det här anskrämliga tygstycket på golvet. Här har vi avbrutit klickandet och Sonja blev riktigt trött av allt tänkande. Men hon fattar snabbt!