Sonja möter Ellen

Såå kul det var för systrarna att träffas igen! Precis lika stora (nästan - Sonja möjligen snäppet större), lika gamla så när som på några minuter och lika galet leksugna. Sonja besvärades inte nämnvärt av sin vänstertass och den är heller inte sämre idag. Ellen blev så trött att hon glömde (enligt matte) att bli åksjuk på hemvägen.

Människan är bara helt mänsklig då hon leker.

Friedrich von Schiller

Kan säkerligen appliceras på hundar också.

Och nu kommer det spännande momentet - att se om det fungerar igen att lägga in en video.

Men så lätt det gick! Ska nog öva mera på att filma. Har aldrig varit speciellt road av rörliga bilder men det har sina poänger. Här har jag valt att inte ha med ljudet eftersom det var rätt mycket bakgrundsbrus igår. Mycket hundljud förstås men också ungar som tjoade i poolen, vuxna som pratade och annat. Är inte duvor ovanligt korkade fåglar? Dom ska ju tvunget bygga bo i våra pampiga lindar på gårdsplanen. Varje gång dom seglar ut och in med sina pinnar flyger dom farligt lågt över marken vilket innebär att hundarna faktiskt kan klippa dom. Alldeles nyss låg Sonja i skuggan under trädet och mitt framför nosen på henne ramlar ett ägg! Krasch och där ligger ett jättegott mellanmål i form av ett rått ägg. Tänk att det kommer mat uppifrån också! Vilket paradis hon har hamnat i. Har man sett ett fågelbo konstruerat av duvor så förstår man varför deras ägg ramlar ut... Nu har jag haft båda hundarna på trimbordet för kamning. Jag kan omöjligt känna något i Sonjas vänstertass - små stenar eller taggar. Hon ömmar en aning men hältan är inte värre så jag lugnar mig tills vidare. Senare - så här framåt kvällen - systersonen med egen son har anlänt till Svantes oförställda glädje. Det finns ingen roligare person på denna jord! Han badar, kastar bollar och hittar på så mycket roliga grejer. Dessutom är hans lille son omåttlig rolig. Han gastar "Ante" och det är tveksamt om Svante förstår vem gossen menar men Svante avgudar barn så han köper vad som helst. Kanske mer om detta längre fram.

Stackars Sonja

Det är ännu mer synd om Sonja idag. Hon haltar fortfarande på vänster framben. Den ena hörntanden i underkäken är lös och vajar lite hit och dit och hon smackar och tuggar för det känns kanske lite konstigt. Vid midnatt verkade hon väldigt orolig och ville hoppa ner från sängen och det är definitivt ovanligt. Vi gick ut på gården en stund men naturbehov verkade inte vara anledningen till oron. In igen och hon fick lägga sig i Svantes korg.
Klockan fyra vaknade jag av att hon kräktes. På golvet fanns tre rejäla och ganska lösa bajshögar. Suck! Upp och städa och torka golv. Efter en halvtimmes mockning är man rätt vaken kan jag meddela. Läsa bok och invänta anständig tid att stiga upp på riktigt.
Det står i boken att man ska avstå från att ge mat när hunden är magsjuk. Hon höll som vanligt på att svälta ihjäl vid sju-tiden så jag gav henne, mot bättre vetande, frukost. Just nu är klockan åtta och läget är lugnt.
Båda hörntänderna i underkäken är lösa...

#

Ganska exakt tolv timmar senare ser Sonja ut så här. Helt utmattad liten valp som har haft vansinnigt roligt på eftermiddagen för då kom hennes syster Ellen från Lund! Riktig, biologisk syster alltså och jag kan försäkra, att även vi ägare hade svårt att avgöra vem som var vem.

Vi har fått kontakt via den här bloggen och det var jättetrevligt att träffas. Dessutom fick Ellens lillmatte och lillhusse några dopp i poolen medan hundarna lekte. 

Svante undrade säkert: "Ska vi ha EN TILL sån där??"

Efter nattens illabefinnande och tillika lätt hälta var väl Sonja aningen justerad men det märktes inte mycket i lekens hetta. Ska titta på bilder och filmer i lugn och ro och återkommer med mera i morgon.

Något som är mycket positivt är, att någonstans, någon gång under dessa två timmar försvann Sonjas båda hörntänder i underkäken! 

Svante är oroad för framtiden. Ska vi ha två stycken nu?