söndag 26 maj 2013 Mera om S&S

Söndagkväll 20.00
Att klickerträna Sonja med Svante närvarande har sina sidor. Vi har övat lite på "sitt" idag och det börjar gå riktigt bra. Svante är så tålmodig. Han sitter, ligger, dansar, "sover" vid sidan om (när jag har klickern i handen) och när Sonja har kommit på att hon ska sätta rumpan i golvet kommer klicket och belöningen. Även till Svante. Det vore faktiskt taskigt annars. Sonja har också börjat fatta att kommandot "sitt" betyder att man ska sätta sig. Hurra! Då får man en bit torkad blodkorv! Åtgången på torkad blodkorv är minst sagt strykande och just nu går en ny omgång på torkning i ugnen. ICAs blodkorv för drygt sex kronor är billigt hundgodis. Lite pillande att skära i småbitar och torka i ugnen - men så himla gott!

Idag har jag också överkommit en av mina värsta fasor - kloklippning. Det är inte klokt, men jag kan klippa barnaföderskor i rumpan och sen sy ihop dom utan problem. Att klippa naglarna på hunden är däremot väldigt stressande. Vilket hunden naturligtvis uppfattar direkt. Sonja är duktig på att slappna av och idag började vi lite stillsamt med fyra klor. Utan problem! Triumf! Resterande klor får vi försöka ta snart. Inom de närmaste dagarna. Innan matte fegar ur och låter något proffs göra det. Det är ju löjligt att inte klara av att klippa klorna på sin hund.
Sonjas vänstra öra är på väg att balla ur. Irländare ska ju ha såna öron som Svante har. (Han är perfekt i alla avseenden.) Ett vanligt sätt att få "snygga" öron är att klistra fast dem under en period. Men jag vill inte. Om nu Sonja ska ha ett öra upp och ett i minne så får hon väl ha det. Frågan är om massage kan påverka... Hon har dessutom en svans som starkt påminner om "storebrors". Skruvad snett upp åt höger. (Mopsgener?) Men hon är världens finaste! Och det är Svante också - hur nu det går ihop.

Vi har varit på promenad i duggregnet i eftermiddags. Sonja okopplad och hon har bra koll på sina människor och sin flockledare Svante. Fåglar - dom kan man försöka jaga! Harar - hon ser dom inte ens. Men Svante gör!
I morgon kommer Siri igen och då kanske dom stora hundarna kan leka så jag kan klicka Sonja lite mera.

Matte går kurs hos Svante

Har bestämt mig för att gå kurs hos Svante. Bebisen Sonja förstår omedelbart vad han säger och jag kan ta lärdom av det. På fyra dagar har han lärt henne att du biter inte dina kompisar, du tar absolut inte deras mat och man uppträder artigt mot varandra. Vill du dricka före mig är det OK och vill du leka med mina leksaker är det också tillåtet. Och sov för all del i min korg. Jag kan sova i sängen (där kommer du inte upp!) eller på mattan.
Svantes budskap är tydligen kristallklart för Sonja. Ett kort men tydligt morr. Lyder hon inte blir det morr plus nafs i luften. Envisas hon därefter blir det ett tjyvnyp så att hon piper till. (Har bara hänt en gång så här långt.)
I alla mina böcker står massor om ledarskap, flockledare, vad man gör om hunden försöker "ta över ledarskapet" och jag vet inte allt. Ursäkta Cesar, men det finns författare som hävdar att man aldrig kan ses som flockledare av hunden. Vi saknar signalerna - öronen, svansen, kroppshållningen. Att vi står för resurserna fattar hunden ändå. Mat, promenader, gos och mys. Och att det till syvende och sist är människan som bestämmer i blandflocken.

Här är dock en flockledare värd att följa.
Foto Christian Schmidt

I några av mina böcker står det att man ska försöka efterlikna tiken, dvs morra. I andra böcker står det: "Morra aldrig åt valpen."
Någon sa också en gång att var och en blir salig på sin fason. Tror bestämt att det var Fredrik den store av Preussen.
Jag har ingen speciell guru men försöker kombinera tålamod, tid, konsekvens och positiv förstärkning. Lagom fasta rutiner med små överraskningar då och då. Viktigt också att försöka få hunden att verkligen förstå vad man menar. Sonja vet ju ingenting ännu. Hon vet inte vad hon heter, har ingen aning om vad "nej" betyder och när hon kommer rusande så säger matte "kom". När hon presterar något av värde på gräsmattetoaletten säger matte "duuuktig Sonja, braaa". Hon fattar ingenting. (Svante däremot undrar vad han har gjort som renderar honom både "duktig" och "bra" och han förväntar sig en godisbit.)  Händer en olycka inomhus ser jag det för sent och kommentarer är överflödiga. Men så småningom!
Svante är lite nedstämd för hans "kusin" Christian har åkt hem tillsammans med sin lille son. Christian är Svantes favoritlekkompis.
Sonja sover. Hon har missat två-målet men jag tänker inte väcka henne!