Valplekskola

Igår kväll var det dags för första träffen i valplekskolan. Massor med människor (familjer) men inga valpar (jo, en). Första träffen är enbart teoretisk och vovvarna får komma med nästa gång.

Vi har valt att köra till Staffanstorp, till Hand med Hund som drivs av Yrsa Franzén-Gjörnerup. Yrsa är instruktör och hundpsykolog och har drivit sitt företag i 20 år.  Svante och jag har gått flera kurser här och självklart vill jag skola in Sonja här också. Yrsa är full av entusiasm och har alltid konstruktiva lösningar på diverse problem som uppstått mellan hund och ägare. Hon föder upp bichon havanais och fick två kullar i stort sett samtidigt för ca tre månader sedan. Många av hennes valpköpare var där igår och om en vecka dyker det alltså upp en hel drös med små minihundar. En och annan större modell kommer också. Jag uppfattade bl.a. en boxervalp, en groenendael, ett par blandrasvalpar av okänd storlek och så Sonja förstås. Detta högbenta, smäckra lilla busfrö.
Yrsa arbetar mycket med klickerträning och där har vi ju redan tjuvtränat lite. "Hemläxa" till nästa vecka är att "klicka in hunden" (redan gjort), belöna ögonkontakt vid promenader (får vi jobba på) samt att hitta "avknappen" när valpen är uppskruvad. Tror att jag ungefär vet var den sitter. I alla händelser ska det bli jättekul!
Det var idag det skulle bli 25-30 grader. Det blev det inte, kan jag meddela. På sin höjd 20 men det räcker rätt så bra. Häpnadsväckande nog har inte Sonja förstört någonting idag. Fast dagen är förstås inte slut ännu.
Inget grillande ikväll, det är duggregnigt och inte så varmt så det får bli en paj. Kanske lite damfotboll också.

Nu måste jag skriva en bloggsida om Ingrid Tapper. Det är en brist i min uppfostran att inte ha läst något av henne tidigare. Den bristen är nu reparerad.

Har precis avslutat ”Valp på väg” och fick nästan en tår i ögat av hur bra den är och hur väl den stämmer med mina egna tankar. Hon beskriver sitt första år med Maro och det är alltså inte en bok om hur man lär hunden gå fot eller sitta vackert. Det är inte heller en bok full av pekpinnar. Den manar däremot till att använda sunt förnuft och inte drunkna vare sig i råd från experter eller förståsigpåare. Läs den!

Så här skriver hon i kapitlet ”Att välja valp”. Hur du än väljer kommer du vid första bästa valpträff tycka att du hade tur som valde så rätt och så riktigt. Det är sällan man ångrar sig efter en tid, man växer ihop med sin hund och den blir mer och mer den absolut bästa, även om man kan se att de andra i kullen är väl så fina. Min är bäst ändå!

Nu valde ju inte jag själv. Det gjorde Gertrud och Birgitta. Svante är och förblir en underbar hund och från första dagen han steg över tröskeln var han bara bäst. Lilla Sonja har jag bara känt i en månad men hon känns också som hon är bäst! Kan inte låta bli att jämföra med barn. Dom får man inte välja. Man kan inte tinga en fin unge på BB. Man får ta vad man får och så går man hem med världens bästa. Och bara älskar och vårdar.

Ingrid har också synpunkter om det enorma utbudet av specialschampon, kammar, borstar, leksaker, en uppsjö av hundfoder för olika åldrar, raser, verksamhetsområden osv. Hon säger också – och jag kan ana skammens rodnad på hennes kinder: Nu tänker jag säga något som inte alla håller med om men som icke desto mindre kan vara sant – vanligtvis behöver du inte borsta hundens tänder!

Svante har badat två gånger i sitt snart sexåriga liv. Första gången inför ett litet operativt ingrepp. Han hade en talgkörtel vid svansroten som behövde avlägsnas. Andra gången när han vid en promenad hade hittat en hög människobajs (!) som tydligen var oemotståndlig.  Normalt håller han aldrig på och rullar sig i sådant som hundar vanligen gillar att parfymera sig med. Men detta gick tydligen inte att stå emot. Matte och hund in i duschkabinen och två rejäla schamponeringar innan det gick att ha honom i närheten. Tandborstning är vi inte heller så bra på.

Så här avslutar Ingrid sin bok: ”Ska vi ge oss nu Maro? Ska vi strunta i kärlek och gå ett spår i stället?” ”Men snälla matte. Fattar du ingenting? Spåret vi går ÄR kärlek. Från dig till mig. Tycker jag.”

Så nu avslutar vi denna bok. Tack för att du ville följa oss under vårt första år.

Hälsningar Ingrid och Maro.

Detta är så vackert skrivet och det är alltså här som tårarna kommer en aning. Både när jag läste det och nu igen, när jag skriver det.

Ingrid kommer till Staffanstorp nästa helg och föreläser. Se om detta på www.handmedhund.nu På lördagen är det för alla och på söndagen exklusivt för oss i bokcirkeln. Lördagen kostar 750 kronor och då ingår lunch och fika. Ser fram emot nästa helg!