söndag 31 maj 2015

Vem kommer först till sängen?

Detta måste vara den kallaste maj i mannaminne! En enda gång har vi grillat. När våra vänner från Gotland var här och P insisterade på grillning. Han grillade trots att det regnade och sen åt vi inne...
Det blåser utan avbrott och jag har inte lagt vinterjacka eller handskar ännu.
I går kom Siri för att tillbringa ett dygn här. Det blev lite trångt i sängen vid nattningen men Sonja hade den goda smaken att lägga sig i en korg när jag krängde mig ner.



Sonja har ju i stort sett gjort slut på mina ugnsfasta formar i krossbart material. I veckan gjorde jag en safari bland formar på billiga varuhus. Hittade dessa som verkade OK. På kvällen hade den lilla formen försvunnit. Husse hade inte flyttat den, jag hade inte rört den och syrran hade inte lånat den. Det skulle hon f.ö aldrig göra utan att säga till. Inget kras och bang hade hörts och det fanns inget glas på golvet. Lite ängslig blir man ju. Har seniliteten och korttidsminnet alldeles spårat ur?
Dagen efter hittade husse formen under gasspisen. Intakt och med locket på. Det finns bara en tänkbar brottsling - Sonja. Hur hon har orkat lyfta ner den från bänken är obegripligt. Den väger 710 gram!



Det lynniga vårvädret bjuder ändå på fina vyer. En sån här regnbåge t.ex. där man kan finna skatter i båda ändarna. Eller?


Från och med i morgon ska Sonjas kortisondos dras ytterligare, till 5 mg varannan dag. Varje sänkning mottages med tacksamhet.
... Nu skäller en hund på TVn. Sonja har fortfarande inte fattat att hunden inte är i vår trädgård. Annars tycker jag nog att hon är en väldigt smart jycke.




a

torsdag 28 maj 2015

Stammis hos veterinären

I går var vi i Kristianstad nästan tolv timmar! Först på sjukhuset (nej då, ingen är sjuk) och sen på varma, ljusa krogen. En av husses kolleger tycker att det är lämpligt att så sakteliga dra sig tillbaka som pensionär och hans arbetskamrater hade ordnat ett jättetrevligt program med föredrag, drinkar med tilltugg, middag på fin krog och eftersits hos en gemensam kollega.
Det värmer i både själ och hjärta att träffa människor man jobbat med sedan tidigt 70-tal. Det är dessutom en symfoni av norrmän, islänningar, tjecker, engelsmän - och svenskar förstås. Trevliga fördrag och många glada minnen.
Och sent blev det. Efter att ha fått skjuts till Lund tog vi tåget hem och resan avslutades med en rask promenad från stationen till hemmet. Där två sömniga hundar väntade. Dom hade f.ö. blivit väl omhändertagna av syrran och A.
Ny liten promenad i natten (kl. 01...) och sen ville matte sova. Det ville inte S&S. Dom hade piggnat till efter kvällens sovande och promenaden. Kvällsgodis hjälpte föga. Det skulle lekas och busas. Tror att vi kom till ro vid två- halv tre...
I morse skulle Svante avlämnas hos veterinären för borttagning av tandsten. I narkos. Så klockan åtta fick han fastande kliva i bilselen (alltid lika kul) och köras till doktorn. Han gillar dom skarpt där på kliniken så han traskade snällt med utan att ens titta vart matte tog vägen.
Vid elvasnåret ringde min mobil och jag fick hjärtat i halsgropen. Har det hänt något? Har dom hittat något allvarligt som behöver åtgärdas? Nej då, han var vaken och kunde hämtas vid tolvtiden.
Och så hämtade jag ögonstenen och körde hem. Han var trött, trött, trött. Ville knappt vakna och stiga ur bilen. Sen stod han bara och blinkade på gårdsplanen medan Sonja for omkring som en galning i sin glädje över att storebror kommit tillbaka.
Sonja blir mycket upprörd när man tar Svante ifrån henne. Hon skäller och ylar. Sen ligger hon i fönstret och surar, är deprimerad och smågnäller lite.

Ett par bilder på trötta hundar.


Väldigt pömsig Svante. I skrivande stund sover han visserligen igen men han piggnade till framåt eftermiddagen och är sig fullständigt lik igen.
Inspektionen av hans tänder får vänta några dagar. Dom är säkert fina...


En nyvaken Sonja med mustaschen i fullständig oordning. 



a

lördag 23 maj 2015

hundar i öknen del 2

Veterinär nr två sade alltså OK och en chaufför skickades ut i öknen för att hämta Leila. Inte illa med privatchaffis. Doktorn utförde ingreppet på sitt kontor (!) och hunden bars ut i en korg och fick åka hem till familjen (A:s mamma och syster) för att vakna upp. Med förhållningsregler, smärtstillande och något att tvätta såret med.
Framåt kvällningen var hon på benen igen och på måndag väntar chauffören för att köra ut henne till kompisarna i öknen. Kompisarna är bl.a. Aichas son Gadaffi och Leilas egen son. Och nu är det slut med två kullar valpar om året.
Håller med vår guddotter Kristina att veterinär två är en sann djurvän och hatten av för A som fattade detta beslut.


Nu har jag ordning på bilderna igen. Detta är Leila och Aicha. I bakgrunden figurerar den allestädes närvarande åsnan Håkan.


Och detta är Leila som valp. Hur skulle någon kunna motstå en sån gullunge?
Foton förstås tagna av syrran.

För övrigt är det intressant att beduinerna inte namnger sina djur. Dom fattar inte alls när turister frågar vad hästen, dromedaren eller hunden heter. Men dom lär sig. Alla A:s djur har namn och beduinerna kan numera ge ett nöjaktigt svar på namnfrågan.
Det är också fascinerande att familjen, mamma och syster, inte längre säger nej och usch om hundar.
Tvärtom! Dom ville att alla valpar skulle stanna "hemma". A lät systern behålla en valp som nu är hennes egen.
Utveckling tar tid... Kanske kommer fler beduinfamiljer i framtiden att hålla hund på ett sätt som mer liknar vårt.




a

fredag 22 maj 2015

Om hundar här och i öknen

Syrrans kollega A är i Sverige sedan en vecka. Tvättäkta beduin från öknen och numera synnerligen resvan. Flög för första gången i sitt liv förra året (tillsammans med syrran). Numera flyger han ensam. Med byte av flyg och allt.
Dagens inlägg skulle dock handla om hundar. Araber tycker av hävd illa om hundar. Dom är smutsiga och farliga. Hundar binds i allmänhet i en kedja någonstans på gården och deras enda uppgift är att skälla duktigt.
A, som är en sann djurvän, har väl inte heller varit stormförtjust i hundar men för några år sedan satt en mager, vettskrämd valp under en bil i hans hemstad. Han gav den mat och vatten och så småningom hade han - förstås - en följeslagare som inte lämnade honom ur sikte. Aicha blev en trogen kamrat ute i öknen och en del av er (Maud t.ex.) har träffat henne. Sen kom Leila. En pytteliten valp som plötsligt satt utanför porten. Mat, vatten och en ny liten flockmedlem.
Hundar styrs dock, som alla i naturen, av sina drifter och när tikarna löpte hoppade dom helt sonika över muren, träffade tjusiga pojkar och blev förstås dräktiga. Aicha fick nio valpar och Leila fick åtta förra sommaren. Här ger vi dräktiga och diande tikar specialfoder och sköter om dom enligt konstens alla regler. I öknen är det annorlunda...
Tyvärr avled Aicha i sviterna efter valpningen, den absoluta ökenhettan och kanske brist på nödvändiga mineraler, proteiner och vitaminer...


A har det bästa tänkbara förhållande till mina hundar. Dom bara älskar honom. Han grubblade lite över hur vi förhindrade att Sonja och Svante levererade valpar på löpande band och syrran förklarade att Sonja är kastrerad. Några dagars funderande... Sen ringde han till sin veterinär i ökenstaden och bad honom kastrera Leila. Nej, sa djurdoktorn, det är haram, dvs förbjudet. Så ringde han en annan veterinär som sade OK.
Just nu vill inte mitt bildprogram samarbeta men den spännande fortsättningen följer i morgon. Med bild på Leila och Aicha. Hoppas jag...





a

söndag 17 maj 2015

Terroristen Sonja

Sonja förnekar sig inte. En dag kom hon med en mycket liten och mycket död fågelunge i munnen. Den såg helt nykläckt ut. Efter att jag hade tagit den ifrån henne kom hon med en andra och sen med en tredje... Det verkade som om hon plockade dom från gårdsplanen. Efter ytterligare en stund hittade jag en fjärde. Nedanför häcken med murgröna vid poolen låg något som var mycket likt ett fågelbo. Stackars föräldrar. Först bygga bo, lägga ägg och sen ruva och så kommer en irländare och sabbar familjelyckan.


Hon som är så söt när hon sover.


Eller när hon lite stillsamt leker med Svante framför TVn.

Fast i kväll var hon så lagom söt när hon lyckades få tag i min form med en ugnsfärdig Janssons frestelse. Potatis, lök, ansjovis och grädde tillsammans med en massa glassplitter. Omöjligt att rädda den kvällsmaten. Det fick bli varma mackor i stället. Nu är det definitivt läge för en tur till IKEA för nya ugnsformar.


Veckans selfie tog syrran tillsammans med Svante - med vanlig kamera.





a

torsdag 14 maj 2015

Trimmad Svante och bus med syrran

I går var Svante och jag på utflykt - till Trim-Lotta. Sonja ylade hemma. Hon gillar verkligen inte när storebror försvinner.



Stilig blir han verkligen! Här finns inga som helst problem med dålig päls.


Irländare är härliga! Det verkar som om dom aldrig tappar lusten att busa och leka. Och ju mer dom leker desto tröttare blir dom.


Sonja ser ut att vilja somna med matskålen som kudde...



a

måndag 11 maj 2015

Vår, Veterinärbesök och Viktiga Vovvar


Våren exploderar runt oss. Med lagom dosering av regn och sol går det väldigt fort och som vanligt hinner man inte njuta tillräckligt av varje stadium.

Gårdsplanens lindar är alltid sena men nu börjar de små gröna bladen titta fram i all knotighet. Fantastiskt!


Äppelträdet Eva-Lotta, som vi planterade i höstas, blommar försiktigt och som vanligt skymtar en röd hund i bilden. Tror det är Siri.

I morse var jag med Sonja till veterinären för inspektion av klor och samtidigt årlig vaccinering.
Det är alltid en fröjd att ta hundarna till doktorn. Dom är så otroligt positiva och tvekar aldrig en sekund att gå in på kliniken, vifta med rumpan åt personalen och nosa runt bland godis och fodersäckar.
Tant doktorn var nöjd med Sonjas klor. Dom växer fint och verkar inte trasiga. Hon går fortfarande "tyst", dvs klorna klapprar inte mot golvet. Jag tror att hon sliter ner dom allt eftersom dom växer ut.
Det förhatliga kortisonet började på 15 mg, sänktes till 10 mg och därefter till 7,5. Nu ska vi sänka till 5 mg. Och från 1 juni 5 mg varannan dag. Yes!!


Sonja är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk. Här misstänker jag att hon är missnöjd med mattilldelningen. Hon är expert på att dunsa tomma mat- och vattenskålar i golvet.


Mina lata, bortskämda hundar har ett generöst sinnelag och fick brev i dag med tack för att dom skänkt en slant till sina duktiga kolleger som ägnar sig åt arbete.



a

lördag 9 maj 2015

Irländarlek och tung kruka



Vi skulle flytta en kruka, syrran och jag. Den där krukan väger ett ton så att lyfta den var inte att tänka på. Däremot gick det bra att rulla den! Svante fick fullständigt spel. Om han blev arg, rädd eller bara allmänt upphetsad vet jag inte men kul blev det. Sonja, som alltid gör som storebror, hängde på.



I går fick jag rycka ut till den forna arbetsplatsen för gynekologen fick inte ordning på ultraljudsmaskinen. När jag kom dit gick den inte ens att starta. Aj då! Åtgärd 1A är ju alltid att kolla att alla sladdar sitter i och att huvudströmbrytaren är på. Åtgärd 1B - testa ett annat elurtag. Det visade sig att ingenting på rummet funkade. Åtgärd 2 - kolla säkringarna. Jodå, en sån där plopp hade fällt ner sig. Resultat: maskinen startade snällt och det var inget fel på den!
Lätt som en plätt. Kul att träffa de gamla arbetskompisarna var det i alla fall.

I dag har Siri varit här. Med Julias husse. Hon bor hos honom några dagar när matte hälsar på barnbarn i London.
Det är alltid full rulle när irländarna träffas.


Mina vovvar är jätteduktiga på "sitt" men Siri sitter med frambenen i stället...


 NU sitter hon! Nästan...


När irländare leker - om man inte känner dom - kan man tro att dom slåss. Oerhört mycket morr, tänder och dominanta beteenden. Men alltid med svansarna i vädret och aldrig några läten som antyder att det gör ont någonstans. Svante är något utsatt. Båda tjejerna ger sig på honom men han är SÅ vänlig och tolerant.


Fågel på taket! Den får absolut inte sitta där! 
Gissa om S och S sov skönt i flera timmar efter sen Siri hade gått.




a

tisdag 5 maj 2015

Åska, regn och en massa blöta hundar

Men matte! Det regnar, åskar och är alldeles mörkt. Du kan väl ändå inte mena att vi ska ut i det här vädret. Om jag lägger tassen över ansiktet kanske du inte ser mig... Och dessutom är jag fruktansvärt trött. /Sonjas inlägg i diskussionen om en kvällspromenad.



Julias husse har varit här i dag och promenerat. Självklart saknar han Julia alldeles kolossalt men finner tydligen lite tröst i att ha en liten Sonja i kopplet.
Snart ska Siris matte åka och träffa sina barnbarn i London och då ska han passa Siri. Det är fantastiskt att ha dessa hundkompisar som kan hjälpa varandra med att ta hand om hundarna!
Siri har varit här några timmar i eftermiddags. Matte undervisar sin systers barbarn i ridning. Hundarna var ute och lekte på gården och plötsligt kom ett sånt där störtregn. Det bara smattrade mot fönstren. När jag öppnad dörren var det ett rött streck med irländare som for in i huset.
Sen levde dom rövare en lång stund - skakade av sig vattnet, rusade runt så mattorna korvade sig och blomkrukorna på golvet nästan välte.

Annars - potatisen är i jorden, pelargonerna är klippta och hundarna har fått sin andra omgång Frontline.

Just nu luktar det våt hund i sovrummet. Sonja har demonstrativt burit in den rostfria vattenskålen från badrummet och släppt den med ett kling-klong på golvet. Aha, var den tom nu igen. Hon är faktiskt inte dum, den hunden.

a

fredag 1 maj 2015

Valborg på Kristianstadslätten

Så blev det Valborg. För första gången i sitt liv fick Sonja följa med på kalas med övernattning.
Om Söderslätt är platt och flackt så är nog Kristianstadslätten ännu värre.


Vi packade väskor för människor med lakan, necessärer och ombyte för kvällen. Och så packade vi hundväskan med skålar, mat, godnattgodis, grisöron, koppel, filtar...
Eftersom väderprognosen sade regn i nordöstra Skåne så packades även rikligt med frottéhanddukar för att torka blöta hundar. Nu hade vi tur - nästan inget regn alls!
Svante är alltid ett säkert kort när vi är på besök hos andra. Han lufsar runt och luktar och bekantar sig med omgivningarna medan Sonja inte riktigt går att ha i möblerade rum. Däremot kan hon få gå runt och inspektera i koppel. Hon är förvånansvärt samarbetsvillig trots att hon får vara kopplad hela tiden. Om jag sätter mig ned så lägger hon sig på golvet och sover... Bra vovven!
Vid middagen satte jag fast henne vid en väldigt stabil möbel och hon fick sin filt. Svante sov okopplad på andra sidan bordet.
Inga problem på natten. Så fort dom fått sina godnattgodisar somnade dom snällt och sov ända till 6.30...

På Kristianstadslätten var det många spännande dofter. På förmiddagen tog vi en promenad.


Svante var något störd över att det varken fanns buskar, staket eller träd. Han vill gärna ha något att trycka rumpan mot när han ska bajsa. Till slut fick en liten grästuva duga.


Kor!!! Dom ska skällas ut ordentligt. För tre år sedan var det också kor här och Svante kom för nära elstängslet och fick en ordentlig känga. Skrek till och blev helt stel och paralyserad. Vi hämtade honom med bilen och han blev ganska snabbt återställd. Nu höll vi honom på behörigt avstånd från de otäcka eltrådarna.
I dag verkar det ta en evighet att ladda upp ett videoklipp så 15 sekunders skällande på kor får ni avstå ifrån!



a