tisdag 22 september 2015

Sonja Rödstrumpa

Jaha, så var det dags igen. I helgen lossnade en klokapsel igen. Tyvärr trillade den inte av och det gjorde ont, ont i tassen. Förmodligen hände det under ett ganska uppsluppet lekpass med Siri på lördag eftermiddag. Nu är Sonja visserligen en baddare på att springa på tre ben men det märktes att det gjorde ont.
Måndag morgon alltså pling till veterinären. Vi önskar oss ett klippkort. Fick tid på förmiddagen och fick vänta ut att vovven skulle vakna ordentligt. Tur att den forna arbetsplatsen ligger nästan granne med kliniken! Då kan man kila upp dit någon timme och träffa gamla arbetskompisar.


Sen var det bara att köra hem med den lilla rödstrumpan. Trött, stukad och inte alls nöjd med livet. Väl hemma förvandlas hon till ett monster. Svante blir ju så klart jättelycklig när hans kompis kommer hem igen. Så fort han visar sig morrar Sonja och flyger på honom. Alla små vita tänder syns och Svante vänder rumpan till och försöker ignorera. Vi har sett det här tidigare och jag vet inte vem det är mest synd om, Sonja eller Svante.


Sonja till höger - ser inte särskilt vänlig ut...

I morse hade hon, under natten, jobbat på att ta av sin strumpa. Hon lyckades bara till 50%.


Ska ändå ta av den i eftermiddag så lite hjälp på traven har jag fått.
Nu ska jag gå ner i köket och hälla upp lite fil med smärtstillande tillsats.




a

torsdag 17 september 2015

Lekstund och Twiggysäkring

Oj, oj, så lat man kan vara när det kommer till bloggande och fotande. Det blåser så in i norden och så fort jag ska ut med hundar så börjar det regna.
I alla fall - häromdagen var vi i rastgården och efter en stund kom två glada mattar och fyra små ulltottar till hundar. Dom frågade om det gick bra att komma in. De små ulliga var av synnerligen blandade raser. Jo, en var faktiskt renrasig pudel men övriga bara charmiga gatukorsningar. Eftersom det var tre tikar och en kastrerad hanhund så skulle det nog gå bra. Svante är lite (mycket) stursk när det gäller killar...
Det visade sig vara mycket trevliga och lämpliga lekkamrater. Full rulle på sex hundar som omväxlande jagade varandra och delade hål att sniffa i. Den kastrerade killen accepterades utan problem av Svante. Inget hot där inte. Sen kom Doris med sin husse och Sonjas lycka var total. Hon älskar Doris. Doris är avvaktande och vänlig och lät sig snällt avluktas av samtliga. Jag kunde förstås haft kameran med mig men hade alltså inte det, tyvärr.
En annan dag var Twiggy och NE här. Vårt stängsel behöver Twiggy-säkras och NE hade förberett plankor och stöttande träpluggar och jobbade säkert ett par timmar med att täta glipor under stängslet.  Det är inte klart ännu men målet är, att en jack russel inte ska kunna åla sig ut någonstans.

Sonja älskar inte bara Doris. Hon älskar Twiggy också, och Siri förstås. Sonja tar hela Twiggys huvud i munnen och tuggar kärvänligt. Twiggy gnager kärvänligt på Sonja ben och "städar" hennes skägg från eventuella matrester.

Någon bild måste jag ju ha i dag och det får bli mina två älsklingar - Sonja till vänster. Finaste hundarna i världen!




a

onsdag 9 september 2015

Irländska skönheter



Hundarna har fått nya halsband! Jag är inte världsbäst på att shoppa och jag brukar inte skämma bort hundarna med en massa nya prylar och leksaker. Men deras halsband började se mer än lovligt luggslitna ut. Inte för att vovvarna bryr sig, dom är lyckliga bara dom får gå på promenad, med jag hade tröttnat på deras skitiga, slitna halsband.
Sonja haltar fortfarande när hon går på gårdsplanens grus men hon är en jäkel på att galoppera på tre ben. Nu får hon följa med på promenader vilket hon uppskattar mycket.

Häromdagen tog vi oss i kragen, syrran och jag, och gick ut i björnbärssnåret. Nästan ett kilo fick vi ihop men det är verkligen inte kul att plocka björnbär. Trots skyddskläder och handskar har jag blodiga rivsår på både ben och armar. Dessutom verkar björnbär och brännässlor trivas utmärkt tillsammans. En meter höga nässlor som bränner en i ansiktet när man böjer sig ner. I alla fall blev det ett antal burkar väldigt god sylt/marmelad. Utmärkt till en lagrad ost!



a

söndag 6 september 2015

Bruten klo (igen) och mammig Svante


Sonja är ganska tydlig med vad hon vill. Ha mat t.ex. Är vattenskålen tom bär hon iväg med den och lägger den någonstans där man kan se den. Nu har hundarna visserligen fyra (!) vattenstationer så risken att dom ska försmäkta av törst är ganska liten.
Den lilla olycksfågeln har brutit en klo igen. Antagligen i morse när hon lekte våldsamt med storebror. Hon har ont, man får inte gärna undersöka hennes tass och hon stöder helst inte på den foten. OK, det ser ut som om kapseln är borta och jag avvaktar därför med veterinärbesök tills vidare.


Bättre att sussa i den röda soffan med framtassarna på kudden.

Svante fattar ju inte alls varför hon inte vill leka som vanligt. Hon drar sig undan och morrar lite stillsamt med överläppen.
Svante börjar för övrigt bli väldigt mammig. Han traskar efter mig hela tiden och vill gärna vara nära.  Vet inte om jag uppskattar det till fullo. Jag har alltid beundrat hans självständighet och hans totala oberoende av matte (och husse). Jag läste i alla mina hundböcker, när han var valp, att man skulle springa ifrån valpen så skulle han följa efter. Inte Svante. Han sprang åt andra hållet. Härligt IT-temperament!
Han börjar bli aningen lomhörd och jag vet inte om det kan påverka hans önskan om att vara närmare. Och hörapparater till hundar är väl inte riktigt realistiskt.



a

fredag 4 september 2015

JR och IT på rymmen

Morgonen och förmiddagen ägnade vi åt inomhusaktiviteter. Regnet stod som spön i backen och åskan mullrade runt oss i tre timmar. Svante sov som vanligt. Sonja var inte direkt rädd men lite obekväm med mullrandet. Hon rantade efter mig överallt och till sist lade jag mig bara på sängen och läste tills det hela hade dragit förbi.
I går var det däremot sol och inget regn. Då kom Twiggy och hennes husse (NE) hit och lekte. Ja, hundarna alltså. Twiggy och Sonja älskar varandra så till den milda grad att Svante nästan blir lite sotis. Twiggy är lika rymningsbenägen som Julia var. Plötsligt vek hon ihop sina korta ben, lade sig på mage och ålade sig ut under vårt "säkra" staket. (Någonstans kommer väl kaniner och igelkottar in...)
NE har dåliga erfarenheter sen Julia och blev förstås skärrad. (En av Julias rymningar resulterade i en påkörning och vistelse på djursjukhuset.) Han försvann ut genom grinden för att leta, jag kopplade Sonja för att använda henne som lockbete. Innan jag ens kom fram till grinden kom Twiggy susande på gårdsplanen! Hon hade ålat sig in igen. Gick ändå ut för att meddela NE. Då smet Svante ut genom grinden! Han som normalt är jättepålitlig, går inte ut förrän jag sagt "varsågod". Han stack i full galopp mot idrottsplatsen, NE fick syn på sin hund innanför stängslet och jag tjoade att nu har Svante stuckit.
Rena farsen. Jag pratade med Twiggy, höll in den vilt skällande Sonja och plötsligt ålade sig Twiggy ut igen. Som tur är har koppel två ändar så raskt var hon infångad och jag hade två tjejer i kopplet. NE letade Svante. Våra gulliga byggjobbare på idrottsplatsen pekade och sa att "han är där inne, han har tagit en kanin". Det hade han. Han såg mest generad ut och protesterade inte alls när jag kom fram och tog den ifrån honom. Kaninen sprang iväg och byggkillen sa, att den är skadad, vi måste döda den. Sånt fixar inte jag men byggaren visade sig vara både hundägare och jägare så han gick och tog kaninen, bad oss vända oss bort och gjorde slut på den stackaren. Full av kaninpest var den, annars hade inte Svante hunnit ikapp den.


Det var inte precis lätt att fota vovvarna. Ett försök att filma Twiggys våldsamma framfart över gräsmattan lyckades inte riktigt...


Kul hade dom i alla fall.


Lättare är det att fota Sonja när hon sussar med kudden.


a