Sonja är ganska tydlig med vad hon vill. Ha mat t.ex. Är vattenskålen tom bär hon iväg med den och lägger den någonstans där man kan se den. Nu har hundarna visserligen fyra (!) vattenstationer så risken att dom ska försmäkta av törst är ganska liten.
Den lilla olycksfågeln har brutit en klo igen. Antagligen i morse när hon lekte våldsamt med storebror. Hon har ont, man får inte gärna undersöka hennes tass och hon stöder helst inte på den foten. OK, det ser ut som om kapseln är borta och jag avvaktar därför med veterinärbesök tills vidare.
Bättre att sussa i den röda soffan med framtassarna på kudden.
Svante fattar ju inte alls varför hon inte vill leka som vanligt. Hon drar sig undan och morrar lite stillsamt med överläppen.
Svante börjar för övrigt bli väldigt mammig. Han traskar efter mig hela tiden och vill gärna vara nära. Vet inte om jag uppskattar det till fullo. Jag har alltid beundrat hans självständighet och hans totala oberoende av matte (och husse). Jag läste i alla mina hundböcker, när han var valp, att man skulle springa ifrån valpen så skulle han följa efter. Inte Svante. Han sprang åt andra hållet. Härligt IT-temperament!
Han börjar bli aningen lomhörd och jag vet inte om det kan påverka hans önskan om att vara närmare. Och hörapparater till hundar är väl inte riktigt realistiskt.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar