Djursjukhus?

Vårt hem börjar likna ett konvalescenthem för djur.
Sonja var på återbesök hos ortopeden i morse. Dr Karin håller med om att Sonja är mycket bättre men faran är inte över än. Minst en månad till ska hon vila och bara gå koppelpromenader. Inte hoppa över kompostgaller, inte leka med Svante på kvällen och inte springa upp och ner i trappor. OK, jag måste ge mig. Alla mina trevliga och sociala lösningar räcker inte.

Nu är det bur som gäller. Konstigt nog verkar det som om hon resignerat och sover gott i sitt fängelse. Har hon inte fullständig vila ökar risken för att hon måste opereras, vilket Gud förbjude. Då är det tre månaders vila som gäller! Fortsatt behandling med smärtstillande och antiinflammatorisk medicin och alltså en riktig tråkmånad som väntar.

Jag har en sjukling till i min vård.

Den här väldigt gamla guldfisken tillhör våra goda vänner. Jag tror att fisken en gång i tiden var min och att ett ägarbyte skedde för många år sedan. När vännerna är bortresta, vilket dom för övrigt är ganska ofta, brukar jag se till den. Nu har den varit ganska hängig en tid och vill inte äta sitt långtidsfoder. Så den har fått flytta hit så att jag kan ge den fiskflingor varje dag, Äter gör den men är rätt trött... Prognosen verkar inte särskilt ljus.
Svante och Siri är däremot vid full vigör även om dom också påverkas av Sonja. Dom gillar inte alls att hon är instängd och håller sig gärna nära buren.
Vänner från Gotland här på besök och snart väntar saltimbocca med paprikasås och grön pasta.

Konvalescens

I morse tyckte Sonja att det gick bra att stödja lite försiktigt på vänsterbenet. Skönt för henne, för att kissa och bajsa har varit något av en balansakt i den högre divisionen. Hon har uppenbarligen aningens ont fortfarande, trots smärtstillande, för hon haltar fortfarande. Det betyder förstås att det blir inga våldsamma språngmarscher, vilket ju är kontraindicerat.

Halvsovande med duvan/anden i munnen tar hon en eftermiddagspaus

.

Husse tycker att Sonja är för mager. Hon väger elva kilo och möjligen tycker jag också att hon är ganska slank. Får väl öka på doseringen med en halv dl. (Ja, ja, JA säger Sonja.) Och Svante tycker säkert att han, i rättvisans namn, också kunde få lite till. Det är ingen botten i någon av dom.

Eftersom det är lördag har dom fått varsitt djupfryst ben. Mums, sa dom och Svante blir så ivrig att han står upp och gnager. Sonja lade sig i gruset och nu undrar jag förstås hur mycket små stenar hon har svalt.