söndag 30 november 2014

Julefrokost och duktiga husdjur

I går var vi i Danmark på "julefrokost". Frokost på danska betyder egentligen lunch och vad jag har förstått är en riktig julefrokost inte ens lunch. Tydligen är traditionen att festligheterna börjar framåt eftermiddagen och pågår till nästa dag! Fullt så våldsamt gick det inte till i går. Vi var hemma i god tid till hästarnas kvällshö och hundarnas något försenade efter-maten-promenad. Gott var det i alla fall med sill, ål, äggröra, äppelfläsk, anka och jag vet inte allt.
Och vilken evig tur att vi har vår bro och tågen. En timmes restid till Nivå (söder om Helsingör), en resa som skulle tagit evigheter med gamla tiders färjor och bil. Dessutom slipper man slåss om vem som ska köra!

Katterna ska få löneförhöjning, bestämde jag i dag. Deras jobb är ju att ta hand om möss och eventuella råttor och dom sköter sig förträffligt. Katterna disponerar en egen hästbox i stallet där dom har mat-och vattenskålar. I eftermiddags hittade jag fyra döda möss i deras box. Plus en halv som var delvis uppäten. Tur att man alltid har b-påsar i fickan. Eftersom dom får mat regelbundet är dom säkert inte särskilt hungriga men dom jagar ändå. Mätta katter jagar bäst, har jag läst.


Dom här två är också duktiga på att fånga smådjur men dom får inte chansen särskilt ofta. Något som dom säkert beklagar.




a

torsdag 27 november 2014

Internetabstinens, nypotatis och mattjuv (Sonja)

Gårdagen präglades av att jag inte hade internet på nästan hela dagen! Och då inser man att man är missbrukare - på att googla, blogga, läsa Facebook, spela WF, skriva mail och svara på mail. Tur man har ajfånen som klarar hjälpligt en del och som går på Telias nät.


Annars, lindarna har gjort sitt för den här säsongen och i går började arbetet med att skära ner grenarna. Med såg och häcksax.
Några som inte riktigt hade gjort sitt var potatisarna i pallkragarna. Jag har sett att det växte blast där ute och när jag drog upp blasten visade det sig att det hade pågått aktivitet under jord.


Är det någon som övertrumfar det? Egen nypotatis sista veckan i november? Den var lika god som den var till midsommar.
Framåt kvällningen preparerade jag ingredienserna till en burgundisk köttgryta. Brynte kött, skar lök och morötter, tillsatte diverse kryddor, lagerblad osv. och ställde sen ut grytan på kökstrappan. Vin och vatten skulle hällas på i dag för ett långkok.
När jag bar in grytan vi sjutiden i morse fattas en stor del av köttet och sidfläsket. Sonja ville inte ha sin pellets-frukost. Vad drar man för slutsatser? Grytans lock låg dessutom på tvären och jag är evigt tacksam att det inte hade fallit ner på stentrappan. Det är av glas...
Lyckligtvis hade jag en burk grytbitar i frysen och bacon går väl lika bra som sidfläsk. Så nu puttrar alltsammans nere i köket sedan åtta i morse. (En speciell slow-cook-gryta som sköter sig själv på låg värme.) Då vet jag det till nästa gång. Inte ställa mat på trappan utan dubbla hänglås.




a

måndag 24 november 2014

Novemberrusk

Vilken bedrövlig morgon. Regnet stod som spön i backen och dessutom blåste det. Inte väldigt lockande att gå hundpromenad. Tack o lov var hundarna och jag överens. Dom ägnade sig åt att sova (Svante) och att titta ut genom fönstret (Sonja).



Vad Sonja tittar på? Jo, hon tittar på hästarna, som inte har något att säga till om när det gäller väder. Dom får gå ut vare sig dom vill eller ej. Ibland tycker jag lite synd om dom. Dom vänder rumpan mot vinden och hur kul kan det vara att klafsa runt i lervällingen?



Katterna däremot kan välja själva och dom väljer helst att stanna kvar i stallet, gärna i sadelkammaren där det är varmt och skönt.
Framåt tiotiden regnade det bara måttligt, så då passade vi på att ta den där morgonpromenaden. Och vid lunchtid upphörde regnandet helt och vi fick minsann se solen en aning. Länge sedan.

Nu hör jag precis på nyheterna att en man har erkänt mordet på Johan Asplund! Har precis läst ut "Mannen som slutade ljuga" och medan Sture Bergwall fortfarande var Thomas Quick "erkände" han ju detta mord. Som han sedermera blev både fälld och friad för.




a


fredag 21 november 2014

Hundrastgård!?


Sonja spanar, vaktar och larmar för det mesta - fåglar, cyklister, hundar som går en halv kilometer bort, hästar och Svante hakar gärna på och skäller - utan att veta på vad. Kanske lugnar hon sig med tilltagande ålder men ännu så länge är hon onödigt mycket på alerten.


Malmös antagligen minsta hundrastgård är i princip färdig. Stor som ett frimärke och enligt min mening ganska ynklig och meningslös. Men det finns bänkar både utanför och innanför och en bajstunna förstås.

Det ska bli spännande att se om någon kommer att släppa in sina hundar där. Kanske något gäng med ytterst små dvärghundar. Dessutom tror jag att det kommer att bli osannolikt geggigt och lerigt där inne. 
Mina får nog fortsätta på tomten.

Nu suckar lindarna på sista versen. Snart kommer den lille trädgårdsmannen och sågar ner alla grenarna och så blir dom skulpturer igen fram till våren.


Vemodigt är det. Fler foton kommer.

Svante har väldigt uttrycksfulla öron. Här har han koll både framåt och bakåt. 


Nu tror jag att vi tar fredag, snart kvällspromenad och kvällsgodis. 





a

onsdag 19 november 2014

Hos Trim-Lotta igen

I dag har Svante och jag varit hos Trim-Lotta. Svante börjar bli ganska tjurig och han morrade ilsket minst halva tiden. Suck, men vacker blir han och en sekund efter att han har blivit av med munkorgen älskar han Lotta. Inga kvarvarande hämndkänslor. Sonja blev minst sagt överlycklig när vi kom hem. Måste ensamträna henne mera. Hon blir sååå olycklig när storebror försvinner.


I går



I dag
Hoppas ni ser skillnaden!
Om ett par veckor är det dag för Sonja att trimmas. Hennes päls växer dock inte riktigt i samma takt som Svantes så vi har lite längre intervall mellan hennes friseringar.
Nu ska jag ägna mig åt Mannen som slutade ljuga. Fascinerande bok men inte helt lättläst.




a

tisdag 18 november 2014

Mannen som slutade ljuga

Just nu läser jag "Mannen som slutade ljuga". Har bara hunnit en tiondel - om knappt det - och inser att det här blir jobbigt. Om jag behöver hjälp med juridiska spörsmål, psykoanalys eller för all del av polis eller sjukvård i framtiden - kan jag verkligen ha förtroende? Förlåt alla som sysslar med dessa ting i sin profession men jag brukar tryggt överlämna mig i experternas händer. Kanske är det naivt...
Banken, bilverkstaden, hundtränaren, elektrikern...
Nåja, jag ska väl inte bli nojjig, men lite betänksam blir jag av att den här damen Margit hade sådan otrolig makt över ett antal välutbildade (?) psykoterapeuter och fick ett så enormt inflytande över "vården" av Sture Bergwall. Det ska i alla fall bli spännande att läsa fortsättningen.
Nyligen har jag avslutat en Håkan Nesser, "Levande och döda i Winsford" och "Kyskhetsbältet" (hej Åsa!). Och Per Jensen förstås, "Hunden som skäms". Fjärde delen av Jan Guillous serie om de norska brobyggarbröderna är också avklarad.
November är helt klart läsmånad. Det är mörkt mest hela tiden. Lusten till utomhusaktiviteter är på minussidan och t.o.m. hundarna är dämpade. Jag tror faktiskt att Sonja är en aning mörkrädd. Hon är klart mera vaksam när det är mörkt. Svante är oberörd av det mesta.
Sen spelar jag WF med min favoritmotståndare. Henne får man jobba för att klå. Mycket stimulerande för de små grå.

Hundarna har fått sitt godnattgodis och i alla fall Svante vill gärna sova. Det småduggade lite ute och jag tror att jag knyter mig med mannen som slutade ljuga. Fotboll pågår visserligen men vadå - träningsmatch! Zlatan är inte ens med. Och Leif GW sitter och muttrar i en annan kanal.



a



söndag 16 november 2014

Grått!

Skåne är hemskt grått, trist, mörkt, blåsigt och regnigt. Kan man möjligen få dra täcket över huvudet och stiga upp i mars-april nån gång?
Dessutom är jag tacksam för att bloggar inte har någon dead-line. Ibland har man bara inte lust att skriva. Och särskilt mycket fotande blir det inte heller eftersom det är mörkt mest hela tiden.


Sonja jobbar oförtrutet vidare i hopp om att hitta fler sorkar. Hade hon fått jobba tillräckligt länge hade hon säkert lyckats.
I fredags hade vi slottsmiddag igen. Damer som invaderar mitt kök och fixar mat åt 10-14 personer. I fredags var en av dessa damer bortrest men den återstående klarade uppgiften med bravur. Tre förrätter (!), varmrätt samt efterrätt som en tredje stand-in-dam hade ordnat. Plus drinktilltugg, förstås. Man blir garanterat mätt.
Svante, som ju är en hygglig hund, brukar knyta sig i sitt fönster medan matlagningen pågår. Han vet att han får smaka lite sen. Sonja får jag binda i köket och då ligger hon faktiskt snällt på sin filt. Är hon inte bunden stjäl hon saker hela tiden. Mat, servetter, grytlappar, värmeljus...
Ett glas rödvin hamnade på den vita linneduken. Mera regel än undantag skulle jag nog påstå. På med vitt vin direkt och sen tvättmaskinen runt midnatt. Fläcken är borta!
Det är en stor fördel när hundarna är med på fest - dom är ju annars vana vid att sova ganska tidigt. Dom är jättetrötta morgonen efter. I lördags sov dom ända till nio.


I morse hade hon hittat en rulle hushållspapper som tydligen har legat för nära kanten på diskbänken. Vips var den förvandlat till smulor. Jag undrar när hon ska tröttna på såna valpfasoner.



a

onsdag 12 november 2014

Nytt bytesdjur

Nu har jag spelat WF i flera dagar med en slumpmotståndare som hade lite svårt att komma till skott. Men det är klart - alla är ju inte pensionärer. Trist var det i alla fall. Jag vann med 200 poäng och borde vara nöjd, men LITE tuggmotstånd vill man ju ha. Saknar dig, BMW!

Efter en eftermiddagstur i trädgården kom hundarna in och Svante jagade Sonja runt, runt - hysteriskt skällande. Hon är snabb, den lilla, och han fick inte tag i henne trots att jag hjälpte till. Att hon hade något i munnen var lätt att räkna ut. Antingen något som Svante bedömde som förbjudet eller också ville ha själv. Köttbullarna fick komma fram. Få saker kan konkurrera med köttbullar. Sonja och jag bytte byte. Hon fick en Mamma Scan och jag fick en blöt, sladdrig och väldigt död sork! Ingen bild, nej. Ska bara komma ihåg att gå ut med soppåsen i kväll.



a

tisdag 11 november 2014

Novemberfästing

I dag hittade jag en fästing på Sonja. I november! Jag trodde dom hade gått i vinteride. Men det är klart - det är ju fortfarande sommar i Malmö. Fästingen nöp jag med tummen och pekfingret och sen tappade jag den på mattan. Såg framför mig hur den genast kröp iväg och letade efter ett nytt blodoffer. Letade och palperade mattan men lyckade inte lokalisera den. Svante däremot, som såg att jag undersökte mattan, kom och assisterade. Han är ju världen bästa fästingfinnare och jag tror faktiskt att han hittade den. Han började skaka på huvudet och smaska med munnen som han brukar göra när han har fångat en fluga eller en spindel. Duktig kille!

Sonja lekte med sin ridgeback-kompis i dag och blev ganska mör efter den omgången. Doris måste vara dubbelt så tung som Sonja och det är med viss förskräckelse man ser när Doris bollar med henne som en leksak.


Skönt att sen dåsa en stund med husse i sängen och bli kliad på magen.



a

måndag 10 november 2014

Bädda om i köket




Inte ens när hon "vilar" är hon helt stilla. Sekunden efter jag hade knäppt var hon på språng igen och chansen att ta en bild med skärpa var borta.


a

söndag 9 november 2014

Valputställning

Så var det dags igen - för Valputställning i Malmö.


Det är fantastiskt att se alla dessa valpar som hoppar och skuttar, gnyr och skäller, sätter sig på rumpan eller bara tvärvägrar att gå snyggt i ringen. Mycket roligare än att titta på utställningsproffsen som vet precis hur dom ska uppföra sig. (Nåja, många av dom i alla fall.)

Rasmontern var jättefin och Keegan, två år, ställde upp som monterhund. Lät sig villigt klappas och dras i skägget.



Tyvärr var utbudet av tävlande irländare ganska magert, bara två stycken. En från Svantes kennel och en från Sonjas.



Lemon får lyckatill-puss av matte. Hon skötte sig utmärkt - trippade på som en liten prinsessa. Lemon alltså.
Jag lyckades avhålla mig från att handla grisöron, hundfällar och annat onödigt men köpte förstås föreningens almanacka med vackra irländarbilder.
Mina egna vovvar luktade misstänksamt på mig när jag kom hem och var nog lite besvikna över att jag missat att ha grisöron med mig hem.



a

lördag 8 november 2014

Fortfarande sommar?

Definitionsmässigt är det fortfarande sommar i Malmö. Den meteorologiska definitionen alltså. Gräset växer fortfarande men lindarna verka vilja tacka för sig. Dom gulnar nu i snabb takt.


Man anar två röda varelser mitt på gårdsplanen. Dom allestädes närvarande irländarna.



Vi har lattjat lite med bollar i dag. Svante är alltid snabbast att fånga bollen men överlåter den sen gentlemannamässigt till Sonja.



Svante är en stilig kille (tycker matte).


Irländare bland höstlöv... Visst smälter dom fint in i höstens färger!
Jag ser nu, att på samtliga bilder där Sonja figurerar, har hon vänster framtass lyft! Ja, hon har uppenbarligen ont i den. Hon piper lite när man tar i den och därför fick hon inte följa med på promenaden i eftermiddags. Hon blev förstås oerhört frustrerad när jag gick med Svante men tystnade efter en kort stund och gick och sussade med husse i stället.
Hon far ju fram som en furie i tillvaron och det är konstigt att hon inte skadar sig oftare. Vi får se hur det artar sig till i morgon.



 a




torsdag 6 november 2014

Skam den som ger sig!



Efter sju sorger och åtta bedrövelser accepterade Youtube min video. Den får väl inte precis guldpalmen i Cannes men har jag nu slitit så för att få in den så...
Två irländare gillar att busa häcken av sig i den röda soffan.

I morse tog Sonja en kanin - igen. Hon vaktade den med sitt liv i ett par timmar. Svante försökte förstås ta den ifrån henne men hon vaktade/morrade och Svante var svårt frustrerad. Jag är väldigt tacksam över att hon inte åt upp den. Hela dagen har hon skrotat runt nere i trädgården och letat kanin. Husse förpassade den avlidna kaninen till soptunnan men det kan ju finnas fler. Häromdagen fick jag en bukett rosor. (Tack för alla födelsedagshälsningar förresten!) Sonja åt upp en gul och en röd ros innan jag hann förpassa vasen till en högre placering. Hon är 20 månader och valpfasonerna har definitivt inte mattats. Tvärtom blir hon bara smartare med tilltagande ålder. Det är en fröjd att se henne angripa kompostgallret med tassen och bara öppna. Eller kasta sig mot gallret med nosen först så det ger vika. Ja, fröjd och fröjd... Snarare är jag imponerad av hennes totala brist på respekt och hennes uppfinningsrikedom. Hon slutar omedelbart på ett nej men så fort man inte är där och tittar på henne struntar hon i att det är förbjudet. Så gjorde aldrig Svante. (Har sagt det förut men säger det igen.)  a

tisdag 4 november 2014

Det bara går inte!!!

Nu har jag försökt i en hel timme att ladda upp ett videoklipp på Youtube. Det bara vill sig inte i kväll.
Så - kanske har jag bättre tur en annan dag. Hundarna tycker i alla händelse att det är dags för en kvällsrunda med efterföljande godnattgodis.



a

söndag 2 november 2014

På middag hos Siri

I går var vi på middag hemma hos Siri och hennes matte. Svante och Sonja fick stanna hemma annars hade det blivit omåttligt stökigt. Siris tid som dagisvovve här är i princip förbi, för nu har hennes matte också blivit pensionär. Siri blev väldigt glad över att träffa extramatte- och husse igen och kunde njuta av 100% uppmärksamhet.


Våra hundar var väldigt konfunderade när vi kom hem. Vi luktade ju Siri och dom ville genast ut på gården för att leta efter henne. Svante och Siri har ett alldeles speciellt förhållande efter många års samvaro och för Sonja är Siri extramamma och bästa lekkompisen. Nåja, det blir snart tillfälle till umgänge för snart ska Sirimatten resa till London och då kommer Siri hit. Trångt i sängen igen...


I väntan på Siri får mina trösta varandra.



a