söndag 15 januari 2017

Kort resumé

Att titta på TV i sängen när Svante är i närheten är inte helt enkelt. Han föredrar att titta på matte.







...eller sitta på matte.

Till årsskiftet visade det sig att Sonja hastigt och (o)lustigt blivit lite skotträdd! Jag som alltid gottat mig åt mina skottfasta hundar. Hon fick inte panik, ingen svans mellan benen och inget flåsande eller hässjande. Men så fort det smällde ville hon hem, hem, hem! Tydligen kände hon sig trygg bara hon var innanför husets väggar. På nyårsafton gick det fint hela kvällen. TVn på hög volym, Svante lugnt snusande på sängen med Sonja. Vid tolvslaget blev det dock för tufft och då blev det reträttplatsen under skrivbordet.
Ändå känns det som jag gjort allting rätt. Mig veterligt  har hon inte blivit skrämd av någon förlupen smällare. När hon stretar i kopplet och vill hem gör jag ingen stor affär av det utan vi stannar, begrundar situationen och fortsätter sen i lugn och ro. Jag tycker inte synd om henne eller ömkar henne. Svante tittar förundrat och undrar varför hon löjlar sig.
Vi får väl se hur det går framöver.

I veckan som gick snöade det i Malmö, som vanligt på tvären.



En av grannarna skottade sin garageuppfart när jag gick förbi och konstaterade samtidigt att det antagligen var överambitiöst. Korrekt - bara någon timme senare började det regna och all snö försvann.

På nyårsdagen sade torktumlaren tack och adjö. Ingen större förlust för den var inte så särskilt bra. På onsdagen kom den nya om vi beställt. Husse och jag lyckade baxa ner den i källaren. Den väger "bara" 48 kg men det kändes som det dubbla. Efter mycken möda och stort besvär (speciellt från min sida) så står den nu på plats. Och funkar jättebra!

Sonja ser som vanligt, på vintern, ut som en teddybjörn. Husse vill att hon ska få behålla pälsen under  den kalla årstiden. OK säger matte och kanske är det bra för hennes pälskvalitet är inte som Svantes. Han fryser aldrig.