måndag 30 juni 2014

Överman (kvinna) i WF

En riktigt härlig morgon! Visserligen är jag ensam i hemmet med djuren men det kan vara skönt det också. Syrran bortrest, husse med dotter och barnbarn stack iväg i morse för ett par dagar på något lekland. Vi håller ställningarna, Svante, Sonja och jag.
Vi tog en skön långpromenad i solskenet. Uppenbarligen är det intressant djurliv i dräneringsrören under gångstigar och cykelbanor.


Möjligen skulle hela Sonja få plats i röret om hon hade krängt lite till. Dom är inte dumma, hundarna. Svante rusade genast till rörets mynning i andra änden och väntade där. En eventuell kanin måste ha känt sig rätt trängd.
Jag tog fram hundarnas hoppställning - inköpt på Rusta för några år sedan. Svante vet ju precis vad han ska göra. Han gillar att hoppa. Sonja fattar ingenting utan inhöstar bara belöning för brorsans prestationer. Får nog träna henne ensam.

Hon fattade så småningom - att man ska hoppa alltså.

Nu har 22 grabbar sprungit runt med en boll i 45 minuter utan att göra ett enda mål. Nu vilar dom en stund och sen blir det 45 minuter till (minst). Orkar nog inte se mer.
Tror dessutom att jag har mött min överman i WF! Det står 7-6 i motståndarens favör. Jag är annars rätt bortskämd med att inte förlora så ofta. (Och nej - jag använder inga fuskappar.)



a



söndag 29 juni 2014

Regn och stockrosor

IKEA en regnig söndag i början av semestertider. Egentligen ett fullständigt vansinnigt projekt. Men om man vet vad man ska ha, hittar till platsen där det finns och snabbt går ut igen är det inga problem. Strosa kan man göra en tisdag förmiddag då det statistiskt sett är minst besökare på IKEA.
Idag blev hundarnas morgonpromenad lite förskjuten. Det regnade rejält och båda blev otroligt sömniga och knöt ihop sig på olika ställen. Och sen stängdes duschen från himlen och vi knallade ut på en middagspromenad i stället.

Stockrosorna har börjat blomma. Självsådda sen förra sommaren.


Lite körigt med både fotbolls-VM och Almedalsvecka...
Vet ni förresten vad laxa är? Foga samman med skarv lik en laxstjärt.
Man lär sig många nya ord genom att spela WF.


a



fredag 27 juni 2014

Ny burk för b-påsar

Sonja visar ständigt nya prov på sin uppfinningsrikedom. Vi har förvarat b-påsar i en rätt snygg urna från Höganäs. Det har nu Sonja kommit på. Hon har inga problem med att hoppa upp i fönstret, nypa rullen med påsar (f.n. i en knallig orange kulör) och sprida ut den över gräsmattan.



Ny lösning. Matte åker till Myrorna och hittar en förträfflig burk i metall med snäpplås på locket. (Femton spänn.) Den ska väl Sonja ändå inte kunna öppna. Eller..? Möjligen kan hon sticka med hela burken men så särskilt kul är nog inte den.



Nu är det inte bara duvor som bygger bo i gårdsplanens lindar. Det verkar som om även koltrastar har fattat tycke för det täta lövverket. Jag fasar redan för de kritiska dygnen när de kommande ungarna ska lära sig flyga. Varje år är det någon duvunge som trillar ner och skoningslöst blir infångade av hundarna.
För många år sedan, när Gullan fortfarande levde, lyckades hon peta ner ett helt bo med ungar och hade fest på gårdsplanen. Fast det var nog inte duvor. Ungarna var rysligt små.

Sonja verkar mest vilja leka med fåglarna i trädet...

Svante förhåller sig cool. Han vet att man kommer inte åt dom där fåglarna och det är ingen idé att hetsa upp sig.









torsdag 26 juni 2014

Svantes längtan

Natten blev inte alls så störig som jag befarade. Svante lugnade ner sig ganska snabbt och sov sedan skönt, som vanligt, hela natten. Hoppas han åtminstone hade sköna drömmar...

Sonja drömde nog ingenting. Hon bara slocknade med bollen i munnen. Lilla gumman...
Hon är för söt. Hon står mitt på gårdsplanen, alldeles ensam och viftar med svansen upp mot lindarna. Där håller nämligen duvorna som bäst på med att konstruera sina slarviga boplatser. Sonja vill mycket hellre att dom kommer ner och leker med henne. a

onsdag 25 juni 2014

Aha-upplevelse för Sonja

Jag klev i badkaret för att plåta den vackra kvällshimlen. Det skulle jag inte ha gjort.


"Himmel!" Sa Sonja. "Kan man hoppa i badkaret? Det hade jag ingen aning om." Eftersom hon förmodligen skulle ha svårt att ta sig ur badkaret så lyfte jag upp henne. En minut senare hade hon hoppat i igen.


Precis till höger om badkaret finns bänken med två tjusiga tvättställ. Bakom det ena förvarar jag en skål med hundgodis. Det var lätt som en plätt för Sonja att kliva upp en nivå till och slurpa i sig godiset. Suck i kvadrat. Där uppe, bakom tvättställen, brukar jag lägga upp allt som hon kan tänkas ta. Flytande tvål, hårborste, handkräm och jag vet inte allt. Och nu vet hon hur man kommer dit!

Husse gick kvällspromenaden och dom mötte en löptik. Nu vankar Svante av och an, gnäller, ylar och pratar om vartannat. Frustrerad och olycklig. Kanske kommer det en liten tragikomisk video i morgon. Gitter liksom inte ladda upp på Youtube ikväll. Ska ägna mig åt att försöka distrahera Svante.



a

tisdag 24 juni 2014

Fågelungar och åska

Det blev en turbulent morgon. Jag förstår till fullo varför man ska ha sin hund kopplad ute i naturen så här års. I all synnerhet om man har sådana hundar som vi har. Men på den inhägnade tomten gäller inte den lagen väl. Lika fullt måste man ibland skydda djurlivet innanför stängslet.
Igår var det en liten kanin som promenerade i lugn och ro på gräsmattan. Hade våra två gått ut hade den stackarn inte haft en chans att hitta ett kryphål i stängslet. Nu regnade det och båda hundarna sov skönt i soffan så jag stängde ytterdörren ett par timmar och uppenbarligen knallade kaninen ut igen.
I morse sken solen, några koltrastungar provade sin vingar med varierande framgång och dunsade ner på gårdsplanen med jämna mellanrum. Inte sjutton hann dom undan när Sonja dundrade fram och ville leka. Hon omväxlande bär och släpper, fågelmamman skriker i trädet ovanför och de andra ungarna stapplar omkring på osäkra vingar/ben. Efter en del jagande lyckades vi koppla hundarna och ta in dom, syrran lyfte upp en vettskrämd fågelunge och minsann - den flög!



Hundarna var förstås vansinnigt upphetsade och tjatade om att få bli utsläppta. Det blev rumsarrest och båda skällde och ylade som galna. Djurplågeri, tyckte dom, att hindra den roliga leken.

Efter någon timme hade det lugnat sig i buskarna så hundarna fick komma ut igen och fick dessutom varsitt tuggben som muta. Accepterades av Svante men inte av Sonja. Hon for raka vägen bort till häcken och letade efter sin fågelleksak.
Svante åt upp sitt ben och gick sen i lugn och ro och snodde Sonjas. Sen följde en kortare kamp där Sonja kände sig förfördelad och Svante lugnt hävdade sin rätt till benet som nu tillhörde honom.

Sonja lyckades några timmar senare komma över ytterligare en fågelunge. Dock inte en koltrast utan en som var mycket mindre, kanske en hämpling... Den gick det inte så bra för tyvärr. Det verkar vara rena fågelparken i den där häcken. Och duvorna brukar bygga sina slarviga bon i lindarna. Svalorna, däremot, håller sig i stallet i år och det tackar vi för. Den stirrande ugglan har kanske haft effekt! När det var dags för eftermiddagspromenad såg det mörkt ut.
Det knallade rejält från dom där molnen och det tyckte jag var ganska bra. Sonja har inte upplevt så mycket åska i sitt korta liv och hon hoppade till lite vid första knallen. Vid den andra spanade hon in mig och Svante. Hade vi inte hört någonting? Vid tredje knallen reagerade hon inte alls. Himla bra!

 Vi klarade oss undan regnet.



söndag 22 juni 2014

Nytt Sonjaprojekt - oliver?

Sonja påbörjade ett nytt projekt igår kväll. Otto har en studsmatta, modell bättre begagnad, i trädgården. Att smita in genom öppningen i nätet är inget problem för Sonja men det är så vansinnigt tråkigt där inne. Hon fattar inte riktigt att man ska hoppa. Att bita i kanten utanför är desto roligare. Den är fylld med skumplast som går alldeles utmärkt att riva ut och pulvrisera över gräsmattan. Jag var ute i går kväll och försökte täta alla hål med silvertejp. Det gick inget vidare.



I morse var det full fart igen. Jag tejpade, Sonja gjorde nya hål och kampen var minst sagt ojämn. Det är alltså den röda hunden längst bak på bilden som orsakat oredan. Svante har aldrig gjort, gör aldrig, skulle aldrig göra så här. Välj tempus själva.

Fläderblomssaften är äntligen satt. Det var i grevens tid. Snart är dom utblommade! Ett par liter blir det i alla fall.



Och så undrar jag förstås om detta ska bli oliver. Det ena trädet har fullt med såna här små "druvklasar", det andra har inte en enda. (Men mår fint ändå.) Spännande!



a

lördag 21 juni 2014

Sonja i vila


Sonja verkar älska den nu svårt sargade gummigrisen. Den har slutat grymta men det verkar inte störa henne det minsta.
Och hon har glimten i ögat även när hon är på väg att somna...




a



fredag 20 juni 2014

Midsommarafton

Midsommarafton. Hoppas ni alla har en fin helg!
Just nu är klockan 9.30 och hundarna och jag har varit på en skön promenad. Det har äntligen kommit duktigt med regn under natten och naturen känns fräsch. Hade tänkt gå ut och plocka fläderblommor men just nu pysslar min datadoktor med min stationära burk (via fjärrskrivbord) så jag väljer att sitta och bevaka skeendet. För ögonblicket händer ingenting alls. Datorn tillhör sengångarsläktet. Under tiden kan man t.ex. blogga, sätta igång en tvättmaskin, göra lite manikyr, spela Wordfeud osv.

Svante sover så gott på sängen men det är oroande tyst på Sonjafronten.
Aha! Hon sover också fast på en matta.

Nu är gammeldatorn färdig och har fått nytt virusskydd.


Ekologisk och garanterat närodlad potatis till midsommarsillen. Dom var ljuvliga och så även sillen, syrrans paj, salladen och vinet av blandade färger. Tyvärr fick vi sitta inne eftersom himlen var blyertsgrå och vinden inte helt ljum. Fast det gick bra att vara inne också.
Vi körde fyra generationer i afton. "Mormor", husse, matte,moster Marianne, Lotta och lille Otto som alldeles snart blir fem år.





Sonja skäms inte alls för att ockupera en stol (tur att vi har många stolar!). Hon vill gärna vara med på fördrinken och speciellt nötterna. Ovanstående tre foton är tagna av moster Marianne.

Snart, alldeles snart är det dags för hundarna att lägga sju (eller är det nio) blommor under kudden och drömma söta drömmar.



Båda har en rätt avslappad sovstil. Sonja fläker ut sig på sängen som om hon ägde den. Och det kanske hon gör. Svante nyttjar sin bädd på ett märkligt sätt men han gillar det.



a

onsdag 18 juni 2014

Sorry Sonja, ingen upprättelse ännu

Nej, vi får tydligen lugna oss med att tvätta rent Sonjas rykte som värsting.
I morse skulle jag byta toarulle, ställde den nya på badkarskanten och vände ryggen till - max tre sekunder! Vips var kobran där och högg den, rusade i triumf ner för trappan och ut på gården. När jag fått på mig morgonrocken och kom ner var halva gräsmattan redan tapetserad med vitt toapapper. En lycklig Sonja rusade runt med resten av rullen och Svante sprang skällande efter.

Kvällen grillning avlöpte väl. Sonja låg snällt på sin solsäng. Vi såg till att inte lämna någon mat kvar på bordet. Men husse, man måste stänga luckan till diskmaskinen!
Plötsligt var (den säkert välsmakande) grillpenseln på vift i trädgården. När jag lyckats får tag på den kommer hon rusande med skålen till vitlökssmöret, väl slickad och väldigt greppvänlig.
På gårdsplanen har också återfunnits en pocketbok - inte så läsvärd enligt syrran - och en gummistövel.

Flädern blommar så vansinnigt! Snart är den väl utblommad. Ingen citronsyra har närbutiken haft på över en vecka. "Nä, den är slut. Alla ska ju göra flädersaft." Just det, det är den tiden nu och då får man se till att ha citronsyra hemma. Det är som att komma en vecka före jul och vilja ha julskinka. "Nä, dom är slut. Alla ska ju ha julskinka nu".

Den är i alla fall fin när den blommar, flädern. Och det finns hur mycket som helst. Nu har jag hittat citronsyra också, i min "gamla" affär i Limhamn så kanske blir det saft i morgon.



a

tisdag 17 juni 2014

Dags för upprättelse, Sonja?

Den senaste tiden har jag funderat på att tvätta bort värstingstämpeln från Sonja. Hon har mognat men är inte alls pålitlig ännu. Ett år och fyra månader - kanske är det för mycket begärt att hon ska kunna betraktas som vuxen.



Notera garnnystanet längst ner och tråden som går till Sonjas mun...


Listan på bus kan göras hur lång som helst. Pennor är väl det som det har varit mest åtgång på men det beror huvudsakligen på vårt slarv med att plocka undan dom från bord och bänkar. Fjärrkontroller, datormöss, halvfärdiga handarbetsprojekt, böcker, böcker, böcker!
Vidare planterade lökar och potatisar, vattenkannor med tillhörande strilar, barnbarnets leksaker, verktyg såsom knivar, osthyvlar, saxar, skruvmejslar, stämjärn...
Ett av hennes mera spektakulära projekt var att bita sönder ett bilbatteri. Syran rann ut på plattorna på uteplatsen och vi hittar fortfarande blå och vita plastbitar på gräsmattan och i buskagen.
Vän av ordning kan förstås undra vad ett batteri hade att göra på bordet på uteplatsen. Fråga husse...
Och hur kom hunden upp?

Det är svårt att göra en vetenskaplig analys om huruvida hon är värd att rentvättas. För många variabler att ta hänsyn till. Hon har fattat att vissa saker får hon inte göra - vilket hon egentligen struntar i. Vi har insett vikten av att aldrig någonsin lämna ovan nämnda objekt, eller andra lockande prylar, i hundhöjd.
Människor som besöker oss får stränga order att inte ta av sig skorna, hänga in jackor i garderoben och absolut inte ställa väskor eller annat bagage i soffan eller på golvet.

För bara en stund sen lämnade jag uteplatsen för ett superkort besök i köket. När jag kommer tillbaka står Sonja på bordet med hela huvudet i skålen med potatissallad.


Någon hade inte ställt in stolarna ordentligt och ja, vi hade ätit färdigt.



a



måndag 16 juni 2014

Konstverk och kvaddad gris

Dagens Sydsvenska förtäljer att en bronsskulptur numera pryder rondellen mellan närbutiken och Malmömässan. Körde förbi och kollade men tyvärr var det ganska knepigt att parkera för att stiga av och fotografera. Alltså googlade jag och hittade Kvällspostens bilder. Fotograf är Christer Wahlgren. Konstnären är Charlotte Gyllenhammar. Mother heter konstverket.



Tio ton brons och därtill en aldrig sinande ström av vatten ur Mother´s mun. Jag kommer nog att köra förbi fler gånger!

Vid shoppingturen idag kunde jag inte motstå att åter inhandla en skär gummigris. Jag har tidigare - någonstans - beskrivit den förra gummigrisen men hittar inte inlägget. Borde kanske återuppta vanan att sätta etiketter på skrivelserna. Nåväl, kort - Siri var livrädd för den grymtande grisen och gav den till Svante. Han tyckte grisen var enbart löjlig och brydde sig inte om den. Julia, däremot, älskade grisen och släppte den inte för allt smör i Småland. Inte förrän grymtet dog.
Ny gris idag alltså. Sonja tittade misstänksamt på den och verkade närmast avvaktande.



Svante bibehåller sin inställning till gummigrisar. Dom är fåniga. Den här är knallskär, den förra var grå om jag inte minns fel. Vill inte mina hundar ha den så får väl Julia ha den.

Den här grisen tror dock inte på ett liv efter jul. Inte ens efter midsommar. Efter någon timmes bökande med grisen såg den ut så här.



Inga öron längre! Dessutom upptäckte Sonja att grisen innehöll någon sorts luddig substans som absolut måste ut.






Svante är som vanligt artig åskådare.



Sorry, Julia, det blir ingen gris till dig den här gången. Den saknar nu öron, strupe och ett framben. Grymtet är förstås borta också. Enligt instruktionen ska man inte låta djuret leka med en trasig leksak så kanske måste grisen begravas redan i kväll. Snöpligt!



Det är ganska vackert i trädgården just nu. Gräsmattan lite brun kanske men blommorna är fina.


a