Insläpade saker

Sommarmorgon. Hundarna vilar ut efter första morgonruset. Det är alltid samma lycka när Siri kommer på morgonen och det är som om hundarna måste återupptäcka varandra varje dag.

Igår visades näst sista avsnittet av den fenomenala, danska serien Borgen. Kommer att sakna den. Enligt uppgift ska inte fler avsnitt spelas in. Så synd! Danskarna gör otroligt bra TV-serier.
Och sen landade jag i ett program om Diana Vreeland som bl.a. varit chefredaktör för Vogue. Tydligen en otroligt originell människa som jag aldrig hört talas om! Hon sade: Jag kommer att dö ung - kanske vid 70, 80 eller t.o.m. 90 men jag kommer alltid att vara ung. (Fritt översatt.)
Eller: I have a terrible time remembering exactly when my birthday is. Age is totally boring... Kunde inte låta bli att googla en stund på damen.

Idag ska vi på valplekskola, nu första gången med hund. Jag vet precis hur det blir. Allt som Sonja är jätteduktig på hemma kommer hon fullständigt att ha glömt bort ikväll. Det gäller bara att inte bli besviken. Det är därför vi går kurs - det ska fungera på annan plats än hemma och det ska fungera med störningsmoment (= andra hundar). Dagen till ära står båda Sonjas öron rakt upp. Suck! Vi får se till att gå i medvind.
Sonja är expert på att släpa in pinnar och annan växtlighet i huset. Pinnarna gnager hon till betydligt mindre pinnar och växter, som husse dragit upp med rötterna, skakar hon så jord och grus yr omkring. Bra med centraldammsugare. En rejäl ruska kastade jag i papperskorgen i badrummet och nu luktar det som en blandning av tång, örtkryddor och nyslaget hö. Det luktar gott! Vadå lavendelpåsar? Här föredrar vi en mustigare doftcocktail.

Mindre trevligt var eftermiddagens andra insläpade fynd. Svante sov på sängen och både Siri och Sonja låg på golvet och betraktade något. En fågelunge, antagligen precis nykläckt men jättestor. Säkert 10-12 cm lång. Med dom fötterna skulle det nog ha blivit en stor fågel.  Den levde och var så vitt jag kunde se helt oskadd. Dom bär försiktigt hundarna. Tyvärr var jag tvungen att döda den. Vad annat kunde jag göra? Det är första gången jag dödar ett djur - insekter och annat otyg oräknat - och det var ingen trevlig upplevelse. Ska fågelungar tvunget hittas av mina djur önskar jag att det vore katterna i stället för hundarna. Dom lämnar inte avlivningen till mig.

Det är en fördel att alltid ha bajspåsar i fickorna. Man kan ha såna till mycket.
Jag tror att vi får ta rapporten från lekskolan i morgon. En aning nedstämd blev jag av den stackars fågeln och dessutom kommer vi rätt sent hem ikväll och då är det bättre att vänta med skrivandet.

I morse, vid pass 6.30, stod regnet som spön i backen. Så till den milda grad att jag tog fram ett paraply för den korta promenaden till stallet. Jag brukar inte bry mig om lite väta men denna morgon var det för bra. Svante visste redan vädersituationen. Han är erfaren och hade redan hört regnet. Sonja däremot har inte koll. Hon kastade sig genast fram till dörren men tvärvände på trappan. Sorry, hjärtat, du måste ut. Jag fick bära ut henne och stänga dörren. Hon blinkade, skelade med öronen, skakade på sig och kom plötsligt på att hon skulle kissa. OK, så fick hon komma in igen. Svante gick inte ens ner från andra våningen. Ett par timmar senare hade det värsta dragit förbi och solen tittade fram.
Tyvärr hann inte Sonja riktigt färdigt med toabestyren så det blev en rejäl hög inomhus i stället. Det var annars länge sen jag behövde ta fram bajspåsar inne.

Sonja växer så det knakar. Hon blir kolossalt lång när hon reser sig på bakbenen. Och hon har nu en ny värld att utforska. Badrummet till exempel. Hur ser det ut i toalettstolen? Den där papperskorgen ser spännande ut. Matte måste vara helt dum som tror att hon kan lägga upp kläder med godis i fickorna på den där bänken.
Hunden har denna morgon plundrat TVÅ fickor på torkad blodpudding. Ska jag behöva hänga in kläderna i garderoben? När det är så lätt att bara slänga dom i badrummet på kvällen.
Svante tittar överseende, suckar djupt och verkar tycka att all denna aktivitet är onödig. Ja, utom godisplundringen då. Den hade han nog gärna kommit på själv.

Den här bilder tycker jag mycket om. Sonjas själ speglas i hennes öga. Det är Siri som delvis skymmer Sonja, men det ögat, det ögat...
Snart är det dags för utfodring av diverse djur. Hundar, katter, människor och senare i kväll hästar. Lördag- och söndagkvällar är vi hyggliga nog att ge kvällshö. Och vi ger frukost på mornarna - i övrigt sköter stallflickorna allt annat.

Smart valp

Andra natten väntar. I går tyckte jag att jag var rätt listig som hade burit upp den stora, mjuka hundburen från källaren. Bra för liten valp att sova nära matte med en lugnande smekning då och då om det känns för ensamt. Samma koncept i kväll. Plötsligt hör jag små trippande steg på golvet. Sonja har lyckats krångla sig ut vi "taket". Fint, då stänger matte taket med dragkedjorna och går sen in i badrummet för tandborstning. Liten kall nos mot benet. Men hallå! Hur gick detta till? Dragkedjorna på kortsidan var inte helt stängda och genom en minimal öppning har hon lyckats ta sig ut. Tredje försöket. Alla dragkedjor ordentligt stängda. Sonja gnäller, ylar krafsar. Jag förstår henne men följer här mina böcker. Ingen vinst genom att gnälla och bråka. Jag fick stå ut med ett antal minuters missnöjesyttringar innan hon tystnade. Och var ligger hon nu och snusar belåtet? På tvären i sängen. Hon får jättegärna ligga där, hoppas bara att hon inte ramlar ner. Motoriken är inte riktigt perfekt ännu.

Efter knappt två dygn med Sonja misstänker jag att hon är rätt smart. Hon vet redan vart man ska gå när man vill dricka vatten. Hundarna har tre "vattenhål". Hon vet var maten står (eller kanske hon luktar) och hoppar och klänger på skåpen för att markera att hon är hungrig. Vilket hon verkar vara mest hela tiden.

Under samma knappa två dygn har ännu ingen olycka skett inomhus. Nu har vi det ju fint ordnat som bara kan gå rakt ut på gårdsplan och gräsmatta. Dessutom är jag ju som bekant påläst. Ut efter mat, sömn och lek. Hittills har det fungerat till hundra procent. Men det kommer förstås bakslag. Det räknar jag med.

Svantes inställning blir alltmer skeptisk. Det som från början verkade vara en trevlig lekkompis har visat sig vara en efterhängsen piraya. Han verkar närmast lite rädd för henne och väljer att hoppa undan när hon närmar sig. Han frågar 1) varför tog ni hit henne och 2) hur länge ska hon stanna?

Nu står jag inför valet att lyfta ner sovande valp i buren eller låta henne ligga kvar i sängen. Hon ligger mitt i sängen nu. Alltså till höger eller till vänster om henne... Ja, så får det nog bli.

 ###

Nu är det middagstid tisdagen den 16 april. Vi somnade alltså i sängen tillsammans och vaknade 05.45. Har den här hunden inbyggd klocka? Jag var ensam i sängen och Sonja låg i Svantes korg. Svante låg på golvet. Hur hon kommit ner vet jag inte men hade hon ramlat så hade hon väl skrikit.

Inom loppet av ett par timmar hade Sonja kissat, bajsat glufsat i sig en dl uppblött torrfoder och haft ytterligare ett par lyckade toalettbesök på gården. Som tur var nedförde hon fyra rullar bajspåsar i boet. (Tack för det!) Det går år en hel del.

Nu har hon sovit ett par timmar, Svante har fått välbehövlig vila och nu är det lekdags igen!