lördag 30 november 2013

Slottsmiddag och knähund

Det är dagen efter idag. Slottsmiddagen avlöpte väl och vi åt väldigt gott, drack väldigt gott och följaktligen mår man därefter idag. Min mamma ha sagt att jag inte får vara uppe till efter midnatt och jag borde följa hennes råd.
Hundarna njöt hela kvällen. Svante älskade att få smaka rimmad torsk och Sonja var så oregerlig att jag fick ha henne kopplad i början av kvällen. Normalt sover hundarna redan vid tiotiden på kvällen så gårdagen blev en prövning - klockan närmade sig halv två innan vi kom i säng... Det betydde å andra sidan att dom var ganska trötta i morse och snusade gott i ett par timmar efter vår hästfodring vid halvsjutiden. Matte snusade också ett par timmar till.


Så här såg drinktilltugget ut. Råbiff på rostade bitar av surdegsbröd och små laxsnuttar på bädd av något som var väldigt gott. Då kan ni ju bara tänka er vad förrätt, varmrätt och efterrätt bestod av.


Svante sitter bara i knäet om någon sitter i just den här stolen. Och nu sitter husse i just den här stolen. Svante är aningen för stor och tung för att sitta i knäet men han verkar inte riktigt inse det. Här får han en annan utsikt över gårdsplanen än den som hundarnas vanliga fönster erbjuder.

Och nu - klockan är bara åtta och båda hundarna sover som stockar. Men hallå! Vi har faktiskt en kvällspromenad som väntar och Dentastix efter den. Och hästarna ska ha kvällshö om en timme. Dagen är inte slut ännu.








fredag 29 november 2013

ITs in winter landscape/Sofya B

Idag kommer det inte att bli något bloggande mer än detta lilla eftermiddagsinlägg. Om ett par timmar kommer två av de matlagningsglada väninnorna och tar över mitt kök. Det blir 3-4 rätters "slottsmiddag" i afton. För tretton personer minsann.
Det regnar ganska bra och hundarna sover skönt utplacerade lite här och där. (Och hämtar krafter inför kvällens troliga smakbitar, givna eller stulna.)
Då kan det väl passa bra med några härliga vinterbilder från Sofya i Ryssland. Here they come!










Visst är dom underbara!




torsdag 28 november 2013

Vad gör Sonjas bror?

Tyckte det kunde vara kul att se vad Sonjas bror pysslar med en novembermorgon men finska är inte mitt starkaste språk så jag lät Bing översätta.

Va dessa morgnar. Sedan den tiden när jag går in i duschen, Morris, Rob kläder även av klädbutiker i Raumo. Speciellt underkläder är mycket mycket jemmattu över på min lägenhet. Då skulle du vara bråttom till jobbet, medan du spelar för skattjakt. Tja, håller leken vetenskapen om man i god hälsa. (Översatt av Bing)

Spännande, eller hur? Jag blev inte mycket klokare. Med lite fantasi ser jag ändå hur Morris snor mattes underkläder när hon är i duschen, sprider ut dom i lägenheten medan matte har bråttom till jobbet. Fast det kan förstås vara helt fel. Men är Morris lik sin syster så kan man ju tänka sig...

Hundarna har tröttnat på att skälla ut killarna i skyliften. Tydligen får dom lov att vara här. F.ö. blir dom nog klara idag och sen drar dom med sitt praktiska fordon.

Jag skulle göra några fina bilder på min största, vackraste Svante men jag är inte bra på att göra "utställningsfoton". Här är ändå några bilder.



Det kom ett Sonjaben i vägen men visst är hans profil vacker!



Han gillar också att visa sin nytrimmade hals.




Mattes finaste kille i hela världen! Tyvärr framgår det inte riktigt på bilderna vilken underbar färg han har på pälsen när han är nytrimmad. Mahogny, ädelträ.




Trots att det snart är december är det trevligt att något i trädgården blommar. Den här fick vi av Siris matte för några år sedan och den är fantastisk. När allt annat är brunt och vissnat kommer den här plantan med sagolika vita blommor och spänstig grönska.




onsdag 27 november 2013

Vilken dag!

Vissa dagar blir alldeles upp och ner! Den här till exempel. På förmiddagen kom en lift som bl.a. skulle användas för att reparera takpannor som hamnat på sniskan i samband med stormen för några veckor sedan.

I liften sitter två gubbar som ska hissas rätt mycket högre upp. Hundarna tittade spänt och fascinerat på detta skådespel från sitt fönster.

Omväxlande som dom skällde som galningar. Vilket flagrant intrång på deras revir!
Någonstans i halvtid åkte jag med Sonja till Trim-Lotta. Dels för att få en bedömning av när det är lämpligt att trimma henne men framför allt för att hon skulle bekanta sig med miljön, bli lite noppad i pälsen och få klorna klippta. Hon spatserade runt i lokalen, hoppade upp och försökte hälsa på vovvar som stod på trimborden och hamnade så småningom där själv.

Hon uppförde sig alldeles utmärkt - vilket man faktiskt inte alltid kan säga om henne. Visserligen blev hon trimmad av gammelmatte när hon var på pensionatet i september men hon har aldrig varit hos Trim-Lotta och hennes medhjälpare.

När vi kom hem igen blev det lätt kaotiskt. Strömmen hade gått för liftgubbarna och det där med säkringar och sånt är inte min starka sida. (Husse var i Danmark och kunde inte assistera.) Jag rände runt och kollade olika proppskåp, föreslog ett annat eluttag som funkade ett tag till säkringen löste ut där också och sen tog jag en snabbtur till Bauhaus för att köpa en flagglina. När nu liften ändå var här kunde vi ju lika gärna ge flaggstången en lina, något som den inte haft på alla år som vi bott här. Allt detta i ett envist duggregn.
Flaggstången står på plats igen - med ny lina. De flesta utlösta säkringar är uppetade igen men stackars syrran har bara ström i halva sin lägenhet. Något som vi nog tyvärr behöver en elektriker för att fixa.
Min tanke var att idag ta lite snygga bilder på vackre Svante men det har blivit ganska klent resultat.

Bättre än så här måste det gå att göra men det är i alla fall ett försök.
Mitt i allt detta har jag spelat Alfapet med Alfred, 10 år. Han hade tröttnat på att alltid vinna (!) över föräldrar och mor-och farföräldrar och behövde bättre motstånd. Eftersom jag är bra på ordbygge med Alfapet var jag en lämplig motståndare. Gissa vem som vann. Alfred. Som försvar får jag anföra följande: Jag försökte var snäll (i början) för att inte massakrera honom, jag är inte riktigt familjär med de nya och snälla reglerna där man får använda böjda former, genitiv-s och allt sånt och min redan splittrade dag gjorde mig ofokuserad. Men ändå, att förlora mot en tioåring... Han är faktiskt jätteduktig.
Dessutom kom en kvinna och levererade en bok som jag beställt. Limhamns Museiförening ligger så nära så hon tyckte det var käckt att komma personligen i stället för att skicka med posten.
Hundarna har också haft en jobbig dag och sover redan skönt




tisdag 26 november 2013

Frisörbesök och beskurna träd

Svante blir alltid lika överlycklig när jag tar fram bilselen. Idag gick han stolt som en tupp ut till bilen medan tjejerna fick stanna kvar hemma. Snopet för er, tycktes han säga. Och så hamnade han på trimbordet hos Lotta! Eländes elände. Han tar det som en man, står stoisk med svansen i vädret och låter sig ryckas i pälsen. När det är dags för håret på magen och i rumpan blir han med förlov sagt jävligt sur. Då morrar han, blänger och visar hela garnityret. Inte ens Trim-Lotta vill ha armen mellan dom käftarna. Hon lyckas på ett obeskrivligt sätt få honom att sansa sig innan det smäller. Vi har respekt för henne, både Svante och jag. Det KAN underlätta att matte talar i lugn och vänlig ton och viftar med lite blodpudding.
Att han visade garnityret var bra, för då såg man minsann att Dentastixen inte gör någon större nytta (vilket jag har misstänkt - han sväljer dom ju nästan utan att tugga). Då grabbade Lotta tandstensskrapan, öppnade munnen på hunden och började skrapa. Svante stod som ett tänt ljus och lät henne hållas. Han t.o.m. blundade. Konstig hund. Enligt Lotta är tandstensbehandling ofta så svår att genomföra att hunden måste sövas.
Nåväl, nu är han sådär otroligt tjusig igen och man ser ögonen när han blivit av med hälften av dom buskiga ögonbrynen.




Sonja fortsätter att provocera sina äldre kompisar. Här är det Siri som brottats ner på rygg. Fast jag skulle nog säga att hon intar ryggläge synnerligen frivilligt.

Mannen i trädet är färdig med lindarna. Dom blir så otroligt vackra, nästan som skulpturer. Ljuset var dessutom extra tilltalande i eftermiddags. Skymning och absolut molnfri himmel. Det blir nog en kylig natt...
Bild på nytrimmad alfahane kanske kommer senare i veckan.









måndag 25 november 2013

Videovåld

Nu är vi nära vinter. Men bara nära. Det tar lite tid i Skåne innan kylan slår till på allvar och speciellt så här nära kusten. En plusgrad på morgonen i kombination med vind känns i alla fall ruskigt kallt. Långkalsingar och mössa fram.
Sonja och jag hade ett litet träningspass i morse igen och jag växlade mellan vanligt koppel och flexi. Flexikopplet betyder att hon kan ränna runt som hon vill medan det vanliga läderkopplet betyder att hon faktiskt får gå fint. Vilket resulterade i att hon drog inte i flexikopplet heller! Vad som är så himla skönt är hon dräneras på massor med energi när vi tränar. Hon sover som en stock när vi kommer hem.
Dessutom fick hon en rejäl repa med Doris (ridgeback) på eftermiddagsrundan. Doris husse har rätt bra koll på sin hund och Sonja fick springa lös med Doris. Jag litade på att hon skulle följa sin stora väninna som en hund och det gjorde hon. Dessutom hittade dom en jättehög med hästskit som tydligen smakade fantastiskt... Fort springer hon också, den där Doris, så det blev en fin motionsrunda.

När Sonja leker med Svante går det också rätt vilt till. Riktigt ettrig är hon, men Svante verkar inte misstycka.




söndag 24 november 2013

Matvideo

Kanske var det inte perfekt ljus igår kväll heller men det framgår kanske ändå vilken glädje hundarna visar över sina pellets. Dom andas inte ens när dom äter! Och när skålen är tom MÅSTE man bara kolla om den andra har missat någon liten bit.


Vi har haft en ganska solig novembersöndag men till skillnad från igår så blåste det rätt rejält och fy så kallt det blir genast. Ägnade lite tid på förmiddagen åt att promenera runt på ägorna, laddad med bajspåsar. Svante förorenar ju inte på tomten, han vill ut utanför grindarna. Men tjejerna har inte riktigt samma känsla för att inte "kakka i eget bo". Inte heller har dom någon speciell plats i trädgården som dom använder som toalett. Ute som ute är deras motto.
Sonja med sin älskade pipleksak. Och med ett vakande öga på storebror.

lördag 23 november 2013

Det växer Frolic!

Igår skulle jag filma hundarna när dom åt kvällsmat men tyvärr var ljuset inte bra nog så filmen blev för mörk. Får göra ett nytt försök idag. Svante slök sina två dl torrfoder på någon minut. Sonja klarade samma portion på 1,48.
Det blev inget bloggat igår. Syrran och jag fixade ihop en jättegod fisksoppa som serverades med vitlöksbröd. Lotta och Otto gjorde oss sällskap. Den nya korkskruven fungerade alldeles utmärkt.


Igår var det trevligt hundväder. Här pustar dom ut efter ett häftigt lekpass. Svante är mer än lovligt lurvig men nästa vecka är det dags att gå till frissan.

Sonja har lite tussar vid öronen men är annars fortfarande klädd i sommarpälsen. Jag får väl ta med henne till Trim-Lotta för en bedömning av kommande trimningsbehov.

På eftermiddagen tittade solen fram och då slog Frolicen ut på buskarna!






Vilken underbar trädgård vi har, tyckte hundarna. Det trevliga är att dom letar i evigheter efter att alla godbitar är uppätna. Ifall, ifall...


Efter godissök måste man vila en stund. Bilderna är definitivt arrangerade. Jag skulle aldrig lämna Sonja ensam med apan. Hon skulle försöka döda den direkt. Här har hon redan börjat. Men visst är dom väldigt fina tillsammans. Färgerna alltså.





torsdag 21 november 2013

Kattbox och icke svansviftande slyngel.

I flera veckor har jag varit inställd på tandläkarbesök just idag. Har kollat tiden ett antal gånger. Ibland är det nämligen 9.30, ibland 9.20 och en annan gång 9.40. Sista kollen igår kväll sa 9.40. Alltså infann jag mig i god tid i väntrummet. Till saken hör, att den här mottagningen är fenomenal på att hålla tider. Man blir alltid inkallad på minuten. När klockan var 9.45 kollade jag igen på min lilla lapp. Jodå, 9.40 stod det. Fredagen den 22 november... Ridå. Inte en enda gång har jag kollat datum, bara tiden. Bara att åka hem igen och göra om samma manöver i morgon. Ytterligare en fördel med pensionärslivet. Har inte behövt stuva om patienter på jobbet. Ledig i morgon också. Och på måndag och tisdag... tidelipom.

Katterna har äntligen fått lite fint i sin box i stallet. Huvudsakligen syrrans förtjänst men lite har jag väl bidragit.

Foto: Marianne Schmidt

Här står Ville och äter kvällsmat i mysig miljö med mattor på golvet, hundfäll i två trädgårdsstolar och olivträd och pelargoner som ska vinterförvaras. Vilka stallkatter har så fint eget rum? 
Foto: Marianne Schmidt



Här sitter Ville, nöjd och belåten med sitt fina rum. Han är svår att fotografera. Dels för att han är så svart och dels för att han går i åttor mellan benen på en hela tiden. Kelgris är han.

Idag har vi inte koppeltränat, Sonja och jag. På något sätt har hon hajat det där med att man vinner inte särskilt mycket på att ligga som en rem i kopplet. Givetvis behöver vi öva mycket mera, men det är svårt när man har en hund till med sig.

Jag har funderat en del över varför Sonja är så obenägen att vifta med svansen inför sina människor. Svante viftar med svansen så fort man tilltalar honom. När man kommer hem efter en stunds bortavaro kan han visserligen ligga kvar i soffan men svansen dunkar frenetiskt och öronen säger: Så underbart att se dig igen, matte. Sonja ligger i sitt fönster (det är hennes nu) och tittar, precis som om hon säger: Jaha, där är du. Och var har du hållit hus?  Men ingen svansrespons.
En gång har jag faktiskt sett henne vansinnigt lycklig inför människor och det var när hon återsåg Bibbi och Arne första gången efter flytten från barndomshemmet. Och det är väl bra betyg för dom!
Kanske har hon knutit an lite väl mycket till sina hundkompisar och mindre till sina människor. Den senaste veckan har hon dock ändrat sig lite. Hon viftar med svansen när man talar till henne och kelar med henne och det känns som en stor ynnest! Koppeltränandet har nog också haft effekt, för hon är mera benägen till ögonkontakt och viftar lite när man tittar tillbaka. Hon är väldigt kelig och gosig på kvällarna och ligger gärna väldigt nära. Med Svante fungerar inte det. Han vill ligga i fred när det är sovdags. Siri däremot skulle gärna acceptera att Sonja låg ovanpå henne.
Nu, när jag sitter vid datorn, har Svante följt med upp på andra våningen och snusar på min säng. Om jag lägger mig på sängen hoppar han antagligen ner, men han vill vara i närheten. Sonja ligger i fönstret i hallen. Alldeles ensam.
Klagar absolut inte. Jag vill ha hundar med integritet och som är trygga "i sig själva". Och två sådana har jag fått! Ingen ängslighet här inte.

Så småningom ska vi gå kvällspromenad och sen kommer två hundar att sitta i givakt efter hemkomsten. Framför garderobsdörren där Dentastixen förvaras. När godnattgodiset är utdelat kommer Sonja att skutta upp i min säng för att få ha godbiten i fred. (Svante skulle inte drömma om att ta den ifrån henne, men det vet inte hon.) SEN kan jag få gosa med Sonja hela natten medan Svante föredrar mattan eller korgen.
Kan man annat än älska dom?




onsdag 20 november 2013

Ny korkskruv

Förra helgen lämnade min älskade screwpull in. Den bara sprack, säkert av alltför flitigt bruk genom många år. När jag googlade på screwpull insåg jag att en sån kostar multum! Systembolaget försökte pracka på mig en sån där som dom har på restauranger men en sån vill jag inte ha. Det blev en tur till IKEA. Så till helgen får vi se om den nya håller måttet.


I jämförelse med den smäckra gamlingen ser den nya i alla fall väldigt robust ut. Sen ger det sig om den drar ur korken lika elegant som den gamla.
Idag har det varit mycket aktivitet på gårdsplanen. En gubbe sitter i gårdens lindar och sågar ner de gamla grenarna. Lindarna beskärs varje år så dom ser ut som beskurna pilar. Knotiga. Men träden behåller sin fantastiska, runda form år efter år.

Alla dom där spretiga grenarna ska bort så att bara knotorna blir kvar.

En annan gubbe kom med stege och murbruk och började reparera tak där takpannor hade flyttat runt och blåst ner när Simone hemsökte oss.
Hundarna älskar dessa människor som är ute hela tiden. Tur att gubbarna inte är hundrädda. Speciellt älskar hundarna mannen i trädet eftersom han ideligen släpper ner skojiga pinnar på marken. Sonja har ju aldrig upplevt detta och hon gnager och tuggar av hjärtans lust. Svante och Siri är mer rutinerade på trädmannen och dessutom är dom inte så roade av pinnar som Sonja.

IKEA är för övrigt lite farligt. Man har en tendens att skapa en massa behov när man är där. Det är också förvånande att så otroligt många människor är där en vanlig onsdag. Långa, ringlande köer och proppfulla vagnar framför alla kassor. (Alla kan inte motstå behovet av att skapa sig behov.) Som tur är finns kassor med självskanning om man har färre en femton varor.




tisdag 19 november 2013

Vadå hundblogg?

Idag har jag gjort en tidsprestation! Buss+tåg till stan, tandläkarbesök (visserligen bara ta stygn, men ändå) samt tåg+buss hem igen på exakt 60 minuter! Eller också är det Skånetrafiken som ska ha beröm för väl fungerande lokaltrafik.
Hundarna hade inte ens sovit färdigt sin förmiddagslur när jag plötsligt dök upp igen.
Fotograferandet verkar ligga nere för tillfället men jag har förstärkt den röda stolen, som ska hindra Sonja från att flytta kompostgallret, med tre volymer av Nordisk Familjebok. Det vore en närmast heroisk styrkeinsats om hon kan bryta sig igenom.

Det var lite kul att publicera Sofyas bilder häromdagen. Tror att hon uppskattade det, för plötsligt är det massor med sidvisningar från Ryssland på bloggen. Om Bing översätter i Ryssland också så kan dom få riktigt, riktigt skojigt. Jag låter ibland Bing översätta inlägg från en fransktalande FB-vän och det är tusen gånger roligare än vilket humorprogram som helst.
Stilblommor och grodor är en gammal favorit och översättningsgrodor är alltid spännande. A handfull of grapes som blir en handfull grapefrukter! Faller t.o.m. på sin egen orimlighet.
Hundblogg var det, ja. Det är lite idétorka för Sonja har hittills skött sig bra idag (hon är inte längre till salu) och Svante är förstås lika trevlig och ämabel som vanligt. Dom har slickat kastrull efter chili con carne, sover skönt på sängen och har ingen ANING om att ödesmatchen börjar om drygt en timme.
I brist på egna bilder tar jag den här. Det är Siri som valp med "rosett" i öronen. Någon av mattes döttrar tyckte det var klädsamt och Siri verkar inte misstycka. Vem som plåtat vet jag inte, men matte eller någon lillmatte. Och Grattis till Siris matte som fyller år idag.