Ännu varmare

Lilla snuttan Sonja. Hon börjar fatta vitsen med promenader. Det är jättekul, man kan kissa och bajsa även i koppel och världen är sprängfylld med spännande lukter.

Det verkar som om jag får ge upp kampen om de perfekta öronen. Det vänstra lever sitt eget liv. Idag har jag plockat bort de sista resterna av limmet och jag tycker att hon är väldigt gullig som hon är. 

Toarulle igen och lite annat

Kanske inbillade jag mig att Sonjas intresse för toarullen hade mattats. När hon nu inte kunde nå upp till den efter min geniala anordning med skärpet och handdukshängaren. Hej vad jag bedrog mig. Hon har bara bidat sin tid, väntat på att bli lite större och PANG - plötsligt går det!

Att slicka en pajform hör till livets höjdpunkter. Svante är rätt hygglig och lämnar över till lillasyster när han har tagit det godaste. För att inte formen ska glida runt på golvet är det praktiskt att ställa sig i den.

Det är inget vidare sommarväder. Blåser gör det och jag överväger av och till att ta på strumpor. Tycker samtidigt att det känns lite mesigt eftersom det faktiskt är 21 grader. Jag har ägnat tre timmar åt att sätta maskeringstejp på boxdörrarna i stallet. Det känns i både rygg och nacke. Hästarna kommer ju snart tillbaka och då ska det vara fint. Högtryckstvättandet är klart och nu ska det alltså målas.

Här gör Sonja sitt bästa för att nå ett fat med sushi eller något annat gott från bordet. Hon blir ruskigt lång när hon ställer sig på bakbenen. En sak har vi i alla fall lärt oss - att ställa all mat mitt på bordet. Svante har någon gång i ungdomens dagar hoppat upp på bordet men tack o lov har inte det blivit en vana.
Sonjas öronklister har släppt för tredje gången och det är dags att ta fram sprejburken med plåsterborttagningen igen. Hon får någon dags respit. Antagligen börjar hon bli less på detta eviga pillande med hennes öron. Dessutom har hon tröttnat på att stå på trimbordet stup i ett medan jag kammar de små, gröna,kardborreliknande sakerna ur hennes päls. Vad ska hon i buskarna att göra hela tiden?

#&))(&##

Nu fick jag avbryta skrivandet för det var dags för igelkott igen! Siri är också här just nu så det var tre vilt skällande hundar mot en stackars nåldyna.

Den här bilden tog syster min i helgen när jag fick avbryta mitt i middagen för att bära kotte. Undrar om det är samma kotte hela tiden...

Bättre sent än...

Nåja, bättre sent än aldrig. Dagarna blir intensiva med den lille 1,5-åringen, hundar och dessutom fint sommarväder. Och fotbolls-EM. Det senare är dock hittills ganska tandlöst. Den enda match som inte slutat oavgjort är Island-Norge och den såg jag inte och vet inte heller hur den slutade. Just nu springer Holland och Tyskland omkring och det händer inte mycket.

Hundarna fortsätter oförtrutet sina lekar med bollar och det blir extra kul nu när "kusin" Christian är här. Han är en baddare på att kasta långt, springa fort och dyka på huvudet i poolen och alldeles försvinna under vattnet. Svante blir vansinnig. Så kan man bara inte göra!
Sonja har verkligen lärt sig att man inte biter i människors händer. Lille K kan utan vidare hålla hundgodis mellan fingrarna och Sonja pillar fram den lika försiktigt som Svante gör. Jag är riktigt stolt över mina hundar! För övrigt har K döpt om Svante från igår. Ante har blivit Santi.
Vi har räddat ännu en igelkott idag. Det var nog Sonja som hittade den först men hennes skall lockade förstås dit Svante och sen var cirkusen igång igen. Hämta koppel, handskar - fånga in Svante och bära ut kotten utanför stängslet.

Sonjas öron lever verkligen sitt eget liv. Först stod det högra rakt upp och det vänstra hängde lite. Sen plötsligt reser sig det vänstra medan det högra ser OK ut. Någon vecka senare hänger båda lite hur som helst. Nu när Siri har semester och Ellen har varit här räknar jag med något minskad lekaktivitet så igår kom klisterflaskan fram för tredje gången. Så egentligen utgör stackars Sonja just nu en ganska slät figur. Fåniga öron som sitter fast och inga hörntänder i underkäken. Men hon är glad ändå.
Nu slutade ännu en match oavgjort. 0-0. Varför tittar jag på fotboll?

Video - nä!

Idag har det - skamligt nog - varit si och så med valpträningen. Men eftersom vädret var hyfsat på kvällen så blev det i alla fall grillning. Jag filmade en trevlig sekvens med tre lekande hundar på pooltäcket (ja, vi lade på det igen eftersom morgontemperaturen är ca 10-12 grader och eftermiddagstempen max 17).
Fattar inte varför blogger är så negativ till mina videor...
Det går bara inte!

Men en liten Sonja kan jag väl bjuda på. En tjej med de mest fantastiska öron man kan tänka sig! Dom ändrar sig från den ena veckan till den andra! 

"Ett fel uppstod när din video skulle överföras". OK, men vad var det för fel och hur ska jag göra för att komma runt det? Ingen svarar.

Imponerande hur de vuxna hundarna fostrar Sonja. De leker med henne, de visar hur man leker, försvarar sin mat, sin korg och de tillrättavisar när hon gör saker som dom vet att man inte får göra!

Och hon lyder. Mycket bättre än när jag säger till. 

Nästa vecka hoppas jag att vi får träffa Sonjas syster! Undrar om hon är lika galet påhittig...

Har provat åtskilliga gånger med videon men får det inte att funka.

Mera klickerträning

Tänkte träna in "tassen" på Sonja. Hon kan "sitt" ganska bra och det vore väl en lätt match att få henne att räcka fram tassen och be om godiset. MEN jag har en hund till. Svante tappar tålamodet när han suttit en stund och lägger sig. Sonja sneglar på storebror och lägger sig också. Svante förlorar ännu mera tålamod och gör konsten "sooov", dvs lägger hakan mot frambenen. Sonja kopierar. OK, då får ni ett klick för det, varsin godisbit och så har vi i stället för "tassen" börjat träna på "sooov". Vi gör det en gång till utan att ens ha lagt på ett kommando. Sonja gör exakt som Svante.
Slutsatsen blir ändå att det inte går att träna in nya saker med en valp när en klickerkänslig, äldre hund är närvarande. 

Sonja, lilla hjärtat, nu har vi ju kommit överens om att detta är Svantes fäll och den ska ligga i hans korg. Du kan disponera två filtar och den ännu inte kastade gamla dynan.

För att nå upp till lekskolans mål med träning 2 minuter x 6 ggr per dag blev det till att starta redan på morgonen. Ett par minuter då och då ska vi nog fixa. Dessutom måste vi gå promenader utan andra hundar för annars får vi aldrig ordning på koppelvettet.
Och öronen får vi heller inte ordning på. Ska jag behöva ta fram klistret igen?

Vi får heller inte glömma dagens hanteringsträning. En stund på trimbordet med kam och borste, titta på tänder och tassar och lite sånt. Vi har mycket att göra, Sonja och jag. Men det ska väl förhoppningsvis betala sig i längden.
Klockan drar mot fyra och då börjar hundarna vanka och hoppfullt titta på mig. Att missa middagen skulle vara en mindre katastrof. Det är väl lika bra att gå ned och förbereda.

Ja, vad ska jag säga om den här dagen? Det har väl inte hänt några större sensationer. Siri kom tillbaka efter helgvilan, noterade förstås genast att Julia har varit på hennes revir IGEN.
Lite skojigt är att vi via bloggen fått kontakt med Sonjas syster som bor i Lund. Det blir en träff framöver och de små systrarna kan få möjlighet att leka med varandra.

Visst är dom söta, mina hundar? Men vad i hela friden håller Sonjas vänstra öra på med? Innan stod det högra rakt upp men nu har det vänstra rest sig. Dagsformen för hennes öron varierar dock rejält så jag avhåller mig tills vidare från att bli orolig. Kanske en lätt massage i TV-soffan senare.

Amatöragility

Eftersom Siri håller helg med sin matte så bad vi Julia komma hit. Det gör hon så gärna. Det var ett tag sen hon var här och det tog en stund innan hundarna hade intagit sina roller i gruppen. Det blir riktiga terriertag när dom kommer igång. Vi tog fram hoppställningen och det är alltid populärt att göra konster. Vi har faktiskt en tunnel också men det var rätt blött i gräset efter morgonens regn så vi nöjde oss med att hoppa idag.

Överst Julia som seglar över elegant, Svante som hoppar dubbelt så högt som han behöver och nederst Svante igen - min vackra hund. Sonja springer vid sidan om och hejar. Lite imponerad är jag över att en mobilkamera lyckas ta så pass bra bilder trots den höga farten.

Här fuskar Julia och springer under ribban. Sorry, Julia, då blir det ingen godbit. Det blev inga rivningar alls idag.

Trots att gräsmattan är väldigt stor ska dom knuffas och buffa och leka så nära det bara går. Det är Sonja som visar mest tänder här.
Det är så härligt med sommar! Öppna dörrar, ljust länge (fast det vänder nu...) och inget behov av en massa vantar och mössor. Nackdelarna får man ta. T.ex. fästingarna. Idag var det en mindre begåvad sådan som promenerade runt i pannan på Svante. Det var den sista promenaden i den fästingens liv. Vilket påminner mig om att det nog är dags att sätta på nytt fästingmedel i nackarna.

Och såna där små, gröna kardborreliknande saker som fastnar i Sonjas ansikte efter ett besök i buskagen. Hennes öra ser egentligen inte ut sådär. Det blåser bara en aning där i dörrhålet. Och jag hade kunnat flytta undan skon innan jag knäppte.
Dagens övningar har förstås fått till följd att jag har två ganska trötta hundar. Hoppas Julia också känner sig nöjd med sin dag och sussar skönt hemma hos sig.

Badat!

Vi fick en riktigt skojig och givande promenad igår, Sonja och jag. Världen är så stor, så stor och fylld av spännande dofter. Vi träffade Rut, Maggan och Lilly, tre dvärgschnauzerdamer som var ute och gick med sin matte. Ytterst väluppfostrade små hundar och speciellt Lilly var synnerligen lekvillig. Dessutom var dessa små damer förtjusta i att bada i dammen som ligger längs vår promenadväg. Sonja har väl badat tassarna någon gång men nu hängde hon på gänget och tog sitt första dopp. En vacker labbekille anslöt sig och den labbe är väl inte född som inte tar chansen att bada. Fåglarna drog sig tillbaka till en annan del av dammen... Sonja luktade anka efteråt men vansinnigt kul hade hon. Och inte fick jag för mig att plocka upp kameran!

Livet med Sonja är stimulerande för kreativiteten. Problemet med toarullen har löst sig på ett finurligt sätt - med hjälp av ett skärp och handdukshängaren. Tack, Maud, för tipset om IKEAs hållare med dubbelhäftande tejp. Tyvärr tror jag inte att den småkakliga väggen passar för tejp. Men det här går också bra.

Nöden är uppfinningarnas moder - klyscha, men passar ovanligt bra i sammanhanget.

Snart, Sonja, ska jag kasta den där kudden. Svante har fått en ny fäll till sin korg. Utan stoppning.
Undrar om det är lite vinthund i Sonja. Hennes ben är väldigt långa och hon springer rasande fort med dom.

Mattes stora, vackra kille funderar på om det inte snart är dags för mat. Och mattes lilla, fina tjej är rätt lik storebror, hungrig nästan jämt.

Öronen är väl inte helt symmetriska men dom får duga. Nu får det bli middag för hundar och katter. Står inte ut med de vädjande blickarna längre. "Matte, vi har inte fått mat på evigheter."

Nytt lim

Sonjas öron far väl lite hit och dit fortfarande och vad jag förstår, så är det inte förrän efter tandömsning som brosket stabiliserar sig. Tänk så mycket nytt man får lära sig! Tänderna har börjat lossna och förhoppningsvis kommer det en ny omgång under de gamla. Idag blev det således ny limning med benägen hjälp av Trim-Lotta. Man ska ha en bra tandläkare, frisör, fotvårdare OCH hundtrimmare.

Hon bryr sig inte särskilt mycket om öronen. Skönt att hon inte krafsar och kliar. Däremot är hon omåttligt förtjust i att tugga på kvistar och pinnar. Med jämna mellanrum får man hjälpa henne att peta tänderna.

Att äta böcker är också en favoritsyssla. Dom fastnar i alla fall inte i tänderna men ser kanske mindre roliga ut i bokhyllan efter en omgång med Sonja.
Nästa vecka ska vi börja i valplekskolan hos Yrsa i Staffanstorp. Det ser vi mycket fram emot.

Sonjas öron och lite till

Siri är nytrimmad och under den lockiga pälsen dolde sig en vovve som lagt på hullet en aning. Dom är väldigt matglada alla tre och det är lätt att man faller till föga och ger extra. Sen är det också svårt att värdera hur många belöningskalorier man tillför per dag. Sonja, som är i inlärningsfas, får förstås många bitar torkad blodpudding men de vuxna har en häpnadsväckande förmåga att dyka upp så fort det är lektion för Sonja. Den lilla gosvalpen är väl 3,5 månad nu och det går sannerligen framåt. Hon sitter i tid och otid med blicken stint riktad mot min vänstra ficka. Där finns godiset och tydligen vill matte att jag ska sitta. Hon har sina perioder med maniskt aktivitet. Bita i strumpan, rusa omkring med pipleksak, hoppa upp på diskbänk, fönsterkarm och bokhylla. Ögonen är ständigt på jakt efter nya saker att utforska.
Hela dagen har hennes högra öra stått rakt upp! Som på en faraohund. Det vänstra liknar Julias - aningen vikt bakåt. Det kan jag väl acceptera men ett öra som står rakt upp och ett som viker sig bakåt. Kanske går gränsen där. Egentligen gillar jag inte att man limmar fast öronen på irländarna för att skapa den perfekta looken. Min hund får se ut som den vill. Fast kanske ändå inte...

Man kan hålla sig för skratt med tanke på hur öronen ska se ut på en irländare. Däremot får man nästan skrattparoxysmer när hon kikar upp på en. Lilla hjärtat, som du ser ut! Matte får nog frångå principen "kom som du är" och be Bibbi limma dig innan det är för sent.
På tal om att frångå principer. Läser idag om Zelda och Nemi i Åsa Nilsonnes blogg. Åsa har tidigare hävdat: Inga hundar i sängen. Och nu är plötsligt båda där! Lagar kan skrivas om, säger Åsa.
Svante har alltid varit välkommen upp i sängen men han vill inte. Han blir för varm och han är inte den keliga, nära typen. Sonja däremot! Hon har sovit säng i stort sett sen första dagen och verkar njuta i fulla drag. Samma sak med både Siri och Julia när dom sover över här. Så nära som möjligt i sängen.

Första fästingen på Sonja igår. Jag ska testa Fixodida på henne. Det fungerar bra på Siri men däremot inte på Svante. På honom är det Frontline som gäller.
Yipee! Idag kom fakturan på valplekskolan. Ja, inte glädjetjut för fakturan kanske men för att vi kommer med. Ska bli kul. Har inte gått lekskola på drygt fem år. Betalar.