Så var det dags för lektion två på valplekskolan. Jag har gått minst tre kurser med Svante hos Yrsa i Staffanstorp och min ryggmärgskänsla är; regn, blåst och kyla. Naturligtvis regnade det, men både blåst och kyla slapp vi. Min tanke var att ta fina bilder på alla glada valpar, hussar och mattar men med godis i vänster hand, kopplet och klickern i höger och samtidigt ett försök att hålla kapuschongen på plats för att skydda mot regnet... det fanns helt enkelt inte händer tillräckligt för kameran också.
En bild innan vi startade. Sonja säger hej till en gosig boxervalp. Jag har ju gått den här lekskolan tidigare med Svante men det är så oerhört nyttigt att ta om det igen. Dessutom har jag glömt en del på sex år. Vi hade med oss Elle, vän i familjen och särskilt vän till Sonja. Elle är en ung tjej som gillar djur (och i all synnerhet Sonja och Svante) och det är hennes rosa skor som syns till höger i bilden.
I hällande regn övade vi på kontakt - titta matte i ögonen, klick, godis. Vi körde "magneten" - tre godisbitar i handen (vänster hand!), kloss intill vänster knä och BACKA tre steg bakåt - godis - tre steg till - godis etc. Efter en vecka byter man riktning och backar inte utan går framåt i stället. Och då har man en hund som går "fot". Vi får väl se...
Vi körde också en sittövning men den blev fel för Sonjas del. Hon kan redan
sitt och för henne blev det förvirrande att någon höll torkad blodpudding i handen och att hon förväntades sätta sig. Ingen sa ju SITT. Annars skötte hon sig ganska bra. Det är upphetsande för små valpar att plötsligt träffa så många andra valpar. Att sen upptäcka att målet inte är att leka utan att fokusera på matte/husse måste vara frustrerande. Efter en timme i regnet ägnade vi oss åt mera teoretiska övningar inomhus.
Nu ska lekskolan ha sommarlov till början av augusti. Hemläxa under sommaren blir bl.a. att träna
hit, ögonkontakt, magneten baklänges och framlänges. Koppelträning förstås (inte dra, gå på vänster sida) och att varva ner från femmans växel.
Svante, som inte är världsbäst på inkallning, skulle kanske fungera bättre om jag byter ord... Har hittills alltid visslat på honom. Om jag nu i stället hojtar
hit och bjuder på mamma Scan när gänget kommer. Värt att prova.
Provade. Sonja kom som skjuten ur en kanon och dom andra hängde på. Sen testade jag en supersvår situation. De vuxna stormskällde på en duva som satt på taket. (Det är absolut inte tillåtet för duvor att sitta på något av våra tak.)
HIT!! Tre hundar tvärslutar, kommer rusande och får jättemycket beröm. Visserligen vände Svante och Siri och sprang tillbaka så gruset sprutade men då hade duvan flugit iväg. En ovanligt begåvad duva. Förbluffad. Och ändå var jag inte så förberedd att jag hade köttbullar som belöning. Dom verkade nöjda med torkad blodpudding.
Om man lägger sig på den gamla, trasiga kudden och tar Svantes nya fäll över sig så har man det riktigt, riktigt mysigt.
Foto: Elle Ljungholm
En liten midsommarhund, Sonja. Idag har dock den svenska sommaren lyst med sin frånvaro. Liksom igår. Det betyder att det kan bara bli bättre!
