Fredag 7.30: Träningspass ett - godis i vänster hand, Sonja tittar matte i ögonen, klick och varsågod. Upprepa tre gånger. Intelligensbefriande? Nja, för oss båda är det i alla fall koncentrationskrävande. För mig att klicka i exakt rätt ögonblick när lilla hunden blixtsnabbt möter min blick. För Sonja att klura ut vad det är som utlöser klicket så att hon får sin godis.
Vilket påminner mig om att det är dags att torka mera blodpuddingsbitar.
Kl 12.00 Träningspass två: Blev aningen senare än jag hade tänkt. Husse tyckte jag skulle stryka ytterdörren med lack. När Sonja och jag kom iväg träffade vi en f.d. granne som stannade och pratade en stund. Också bra träning - att förbli lugn och stilla medan matte bara pratar och pratar. Det gick lysande!
Väl ute på fotbollsplanen (där man inte får vara om man är hund men det struntar alla i) övade vi kontakt, följsamhet och inkallning. Det sistnämnda blev svårt, för Sonja har inte begripit att det är meningslöst att jaga fåglar. Så hon lystrade först sedan hon jagat upp fåglarna i luften. Därefter traskade hon jättefint vid min vänstra sida hemåt.
Kl 15.00 Träningspass tre: Mera kontakt och mera "magneten" (backa med godisbit vid vänster knä).
Svante tycker att det är för mycket Sonja och för lite ljus på honom. Han deppar.
Det kan bli några pass till framåt kvällningen. Med Sonja alltså.
För övrigt anser jag, att har man inte läst "En passande död" av Åsa Nilsonne så bör man göra det. Tänkvärd, sorglig, stundtals vansinnigt rolig och väldigt fascinerande. Tack Åsa för den läsupplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar