Visst hade jag en viss ambitionsnivå i morse. Att vi skulle gå ett par trevliga träningspromenader och öva på diverse moment. Allteftersom dagen lider minskar lusten att träna hund mer och mer. Det var ju fanken vad det regnar! Och jag som vattnade i morse.
Ribban (för ambitionerna alltså) ligger väl för närvarande på lägsta höjd och inte ens den orkar jag hoppa över. Som tur är går många av våra enkla övningar bra att göra även inomhus.
Sonja har energiöverskott. Som tur var kom Siri hit några timmar på eftermiddagen, trots att det är lördag. Siri är bättre på att trötta ut Sonja än vad Svante är.
Idag har jag gjort en djupdykning i bildarkivet. Den här tavlan hänger i hallen och är en present från en av mammas väninnor. Hon förhörde sig om vilken ras det nu var jag hade och när hon fick veta sa hon: "Då ska din dotter ha den här." Konstnären heter Philip Stratton och akvarellen, Irish Beauties, är målad 1906.
Så här uttråkad såg Svante ut i maj 2010 och ungefär så känner vi oss idag också. Ja, inte Sonja förstås för hon har förvisso inte tråkigt.
Favoritbilden alla kategorier. Några har kanske sett den tidigare men den tål att tittas på igen. Sommaren 2009, Siri och Svante. Hur många fötter nuddar marken? Jag kan bara se två. Systersonen har tagit bilden. Hans kamera är klart vassare än min mobilkamera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar