Svante&Sonja

Sonja är lite trött. Men bara lite! Vi har varit på utflykt till Löberöd för att få ett expertutlåtande om hennes vinglande öron. Det var fascinerande att se hennes återseende med gamla matte och husse. Först såg hon tveksam ut - nya människor igen - men så plötsligt kände hon igen dom. Tror aldrig jag har sett henne visa så mycket glädje. Öronen, dom vingliga, dunsade bakåt och rumpan och svansen roterade frenetiskt. Puss, puss och slick, slick.
Gammelmatte är dock en hårding och efter en stund stod Sonja på ett trimbord och blev inspekterad både framifrån och bakifrån. Irländaruppfödare kan inte avstå från att noppa lite päls och vips var valpen trimmad i ansiktet. Sen kom klisterburken fram och båda öronen fick en klick. Hoppas nu bara att hon inte kliar för mycket. Hon såg inte ut att bry sig alltför mycket. Innan hon fick komma ner på golvet blev det kloklippning också.
Sen fick hon gå och säga hej till sina släktningar. Fyra valpar och ett antal vuxna hundar skällde ut henne efter noter. Sonja reste ragg och skällde tillbaka. Det får vara måtta på vad man ska tåla. Dom var ju minst sex mot en!

För tre dagar sen - och nedan, idag. Tittar man noga ser man att en del ansiktshår har försvunnit.

Hon fick en stor godispåse med sig hem att dela med storebror. Mycket uppskattat av Svante.
Tack snälla Bibbi och Arne för idag!
På hemvägen stod regnet som spön i backen. Högsta fart på vinrutetorkaren och nästan vattenplaning norr om Lund. Sonja sov som klubbad hela vägen.