Plötsligt igår låg Sonja i Svantes (och övriga hundars) fönster i hallen! Den mest attraktiva platsen i hela huset. Husse hade inte hjälpt henne upp och tydligen har hon själv klarat av hoppet upp i soffan och sen till fönstret. Lite konstigt är det att en så frimodig valp med så otroligt långa ben inte hoppat upp tidigare. Nu blir det ännu mera en kamp om fönsterplatsen. Reglerna för den platsen sköts helt av hundarna. Svante och Siri ligger aldrig samtidigt i fönstret. Julia och Svante kan samsas om utrymmet (det är gott om plats). Det blir aldrig bråk om platsen. Den som kom dit först äger den. Hur det nu blir med Sonja  återstår att se.
Så var vi alltså på lekskolan igår igen. Våra träningspass under semestern har väl inte varit så många och så fokuserade som jag hade tänkt. Men, som sagt, Sonja snappar upp mycket ändå.

Uppmärksam liten Sonja på kurs. Så liten är hon dock inte i det här gänget. De flesta hundarna är havanaiser. Boxern Morris är väl ungefär som Sonja i storlek, likaså en jättepigg pudel.
Vi tränade mycket på följsamhet, kontakt, att stärka hundens förväntningar på HIT, sitta kvar i tre sekunder och en del annat.

Här får Sonja vara demohund när Yrsa visar Klara - Färdiga - HIT!!! På HIT springer man och belönar när hunden följer med. Dåliga bilder och jag begriper inte varför jag inte filmade i stället.
Efter nästan två timmar var Sonja superduktig på att "ligga bebis". På rygg med de långa benen rakt upp. Hon låg mellan mina ben, med huvudet på min mage och var totalt avslappad i en halvtimme.
Synnerligen hanterbar, vilket var vitsen. Pilla tassar, öron, kolla tänder och ögon.
Sen var det mysigt att få komma hem till storebror igen. Svante blir nog aningen kokt över att vi kommer hem och omges av en symfoni av hunddofter. VAR har ni varit? undrar han säkert - och varför fick inte jag följa med?
Sonja är väldigt duktig på att åka bil. Naturligtvis var hon trött och sov gott på hemvägen men även på ditresan sov hon hela vägen. Precis som Svante alltid gör. Man hinner knappt backa ut från garaget förrän han rullar ihop sig och somnar.

Efter en dag fri från kottar igår har jag haft två utryckningar idag. En vuxen kotte i förmiddags och en bebis alldeles nyss.

Valplekskola med hund!

Så var det dags för lektion två på valplekskolan. Jag har gått minst tre kurser med Svante hos Yrsa i Staffanstorp och min ryggmärgskänsla är; regn, blåst och kyla. Naturligtvis regnade det, men både blåst och kyla slapp vi. Min tanke var att ta fina bilder på alla glada valpar, hussar och mattar men med godis i vänster hand, kopplet och klickern i höger och samtidigt ett försök att hålla kapuschongen på plats för att skydda mot regnet... det fanns helt enkelt inte händer tillräckligt för kameran också.

En bild innan vi startade. Sonja säger hej till en gosig boxervalp. Jag har ju gått den här lekskolan tidigare med Svante men det är så oerhört nyttigt att ta om det igen. Dessutom har jag glömt en del på sex år. Vi hade med oss Elle, vän i familjen och särskilt vän till Sonja. Elle är en ung tjej som gillar djur (och i all synnerhet Sonja och Svante) och det är hennes rosa skor som syns till höger i bilden.
I hällande regn övade vi på kontakt - titta matte i ögonen, klick, godis. Vi körde "magneten" - tre godisbitar i handen (vänster hand!), kloss intill vänster knä och BACKA tre steg bakåt - godis - tre steg till - godis etc. Efter en vecka byter man riktning och backar inte utan går framåt i stället. Och då har man en hund som går "fot". Vi får väl se...
Vi körde också en sittövning men den blev fel för Sonjas del. Hon kan redan sitt och för henne blev det förvirrande att någon höll torkad blodpudding i handen och att hon förväntades sätta sig. Ingen sa ju SITT. Annars skötte hon sig ganska bra. Det är upphetsande för små valpar att plötsligt träffa så många andra valpar. Att sen upptäcka att målet inte är att leka utan att fokusera på matte/husse måste vara frustrerande. Efter en timme i regnet ägnade vi oss åt mera teoretiska övningar inomhus.
Nu ska lekskolan ha sommarlov till början av augusti. Hemläxa under sommaren blir bl.a. att träna hit, ögonkontakt, magneten baklänges och framlänges. Koppelträning förstås (inte dra, gå på vänster sida) och att varva ner från femmans växel.
Svante, som inte är världsbäst på inkallning, skulle kanske fungera bättre om jag byter ord... Har hittills alltid visslat på honom. Om jag nu i stället hojtar hit och bjuder på mamma Scan när gänget kommer. Värt att prova.
Provade. Sonja kom som skjuten ur en kanon och dom andra hängde på. Sen testade jag en supersvår situation. De vuxna stormskällde på en duva som satt på taket. (Det är absolut inte tillåtet för duvor att sitta på något av våra tak.) HIT!! Tre hundar tvärslutar, kommer rusande och får jättemycket beröm. Visserligen vände Svante och Siri och sprang tillbaka så gruset sprutade men då hade duvan flugit iväg. En ovanligt begåvad duva. Förbluffad. Och ändå var jag inte så förberedd att jag hade köttbullar som belöning. Dom verkade nöjda med torkad blodpudding.

Om man lägger sig på den gamla, trasiga kudden och tar Svantes nya fäll över sig så har man det riktigt, riktigt mysigt.

Foto: Elle Ljungholm

En liten midsommarhund, Sonja. Idag har dock den svenska sommaren lyst med sin frånvaro. Liksom igår. Det betyder att det kan bara bli bättre!