Amatöragility

Eftersom Siri håller helg med sin matte så bad vi Julia komma hit. Det gör hon så gärna. Det var ett tag sen hon var här och det tog en stund innan hundarna hade intagit sina roller i gruppen. Det blir riktiga terriertag när dom kommer igång. Vi tog fram hoppställningen och det är alltid populärt att göra konster. Vi har faktiskt en tunnel också men det var rätt blött i gräset efter morgonens regn så vi nöjde oss med att hoppa idag.

Överst Julia som seglar över elegant, Svante som hoppar dubbelt så högt som han behöver och nederst Svante igen - min vackra hund. Sonja springer vid sidan om och hejar. Lite imponerad är jag över att en mobilkamera lyckas ta så pass bra bilder trots den höga farten.

Här fuskar Julia och springer under ribban. Sorry, Julia, då blir det ingen godbit. Det blev inga rivningar alls idag.

Trots att gräsmattan är väldigt stor ska dom knuffas och buffa och leka så nära det bara går. Det är Sonja som visar mest tänder här.
Det är så härligt med sommar! Öppna dörrar, ljust länge (fast det vänder nu...) och inget behov av en massa vantar och mössor. Nackdelarna får man ta. T.ex. fästingarna. Idag var det en mindre begåvad sådan som promenerade runt i pannan på Svante. Det var den sista promenaden i den fästingens liv. Vilket påminner mig om att det nog är dags att sätta på nytt fästingmedel i nackarna.

Och såna där små, gröna kardborreliknande saker som fastnar i Sonjas ansikte efter ett besök i buskagen. Hennes öra ser egentligen inte ut sådär. Det blåser bara en aning där i dörrhålet. Och jag hade kunnat flytta undan skon innan jag knäppte.
Dagens övningar har förstås fått till följd att jag har två ganska trötta hundar. Hoppas Julia också känner sig nöjd med sin dag och sussar skönt hemma hos sig.

lördag 4 maj 2013 | Julia är här

I torsdags kom Julia. Husse är på minisemester så nu får vovvarna sällskap dygnet runt. Julia är van vid att bo här så hon flyttar alltid in utan problem.

Självklart måste hon avnosas av Sonja. Julia är precis lika tolerant mot bebisen som Siri är. Skillnaden är väl möjligen att Julia hellre leker med Svante än med Sonja. Sonja är lika glad ändå. Hon springer så gärna efter de stora hundarna och bara tittar på när de busar.

Julia är en notorisk smitare. Det har jag skrivit om tidigare och hon blir inte bättre med åren. På fredagmorgonen när jag skulle ge hästarna frukost klockan sex lyckades hon smita mellan benen på mig in i stallet. Katterna for åt alla väderstreck och en försvann ut genom kattluckan. Det är lugnt, tänkte jag. Dörren är stängd och Julia kommer inte ut på andra sidan. Men det gjorde hon! Genom kattluckan! På något sätt krängde hon sig ut genom luckan och försvann.

Så trött man blir. Kaninerna brukar ha stormöte på fotbollsplanen utanför hästhagarna i den arla morgonstunden och det måste vara ett eldorado för en kaningalen Julia. Suck! Gav färdigt hästarnas frukost, hämtade morgontidningen och gick in efter koppel och halsband för att leta efter rymlingen.

Ibland är högre makter nådiga - Julia stod utanför grinden, viftade med svansen och ville komma in.

På kvällen såg det ut såhär. Okej, Julia medförde egen korg, så på golvet står alltså tre oanvända hundkorgar. Kanske skulle man prova att sätta ihop dem och inreda en människosovplats...

Idag har vi haft besök av en trevlig familj som är intresserad av att köpa en irländarvalp. Två pigga tjejer busade med hundarna i ett par timmar på gräsmattan. Kastade bollar och framför allt - SPRANG. Finns det något hundarna tycker bättre om än barn som springer? Som vanligt sköter sig Svante exemplariskt. Honom hade jag kunnat sälja för en förmögenhet. Men det gör jag inte.

Jag tror att den här familjen skulle trivas med en irländare. Det ska bli spännande att följa vad som händer. Det känns viktigt att man tänker efter före och det verkar den här familjen ha gjort. Det känns också som om en valp skulle få det bra i deras hem.

onsdag 1 maj 2013 | Valborg

I går var det Valborgsmässoafton och vi har sedan många, många år firat våren tillsammans med fyra andra vänner. Växelvis hos varandra och i år var det Kalmar som gällde. Husse fick åka ensam. Tyvärr satte den läskiga snuvan käppar i hjulet och jag stannade hemma och friterade några bläckfiskringar, drack ett par glas vitt vin och stupade med bok och hundar i säng klockan nio.
För att vakna upp till en kall morgon men med strålande sol. I dag är det - enligt en av vännerna ovan - den 31 april. Han vägrar kännas vid 1 maj...
Julia var och lekte med oss en stund i går eftermiddag. Hennes talanger som barnvakt är inte lika framträdande som Siris. Hon tolererar valpen, lägger sig på rygg om hon känner för det men är inte alls lika hängiven som Siri. Det ska bli spännande att se hur de närmaste dagarna kommer att te sig. Julia ska nämligen bo här från i morgon kväll. Husse ska på en kortsemester. Julia brukar vara lite annorlunda när inte husse är närvarande. Men oj vad det kommer att bli trångt i sängen! Det är praktiskt att ha Sonja i sängen. Hon är inte riktigt bra på att hoppa ner själv ännu och jag hinner få på mig morgonrock och lyfta ner henne på gårdsplanen. Där är det sen väldigt bråttom med olika naturbehov.

Detta är trappan upp till andra våningen. Jättetjusig! Där kompostgallret nu är upphängt finns ett hål rakt ner till marmorgolvet. När Svante var valp chansade jag på att han skull fixa att ta sig upp och ner utan att trilla igenom hålet. Och det gjorde han. Sonja tar sig numera obehindrat både upp och ner för trappan men jag vågar inte chansa den här gången. Om de två vuxna hundarna störtar upp och ner samtidigt kan hon faktiskt bli knuffad. Hon är fortfarande aningen klumpig.

I solen på trappan.

Svante och hans vänner

Julia

När det gäller Svantes vänner tänkte jag begränsa mig till hans irländska kompisar.
Den första han träffade, efter mamma och syskon, var Julia. Svante var nio veckor och Julia ca 1,5 år.
Julia hade godheten att lägga sig på rygg och Svante försökte genast att dia henne.

Detta möte blev början till ett förhållande som till alla delar är utmärkt. Hundarna älskar varandra och när vi reser bort bor Svante hos Julia och när Julias husse känner för en tripp någonstans så bor Julia hos oss. Med jämna mellanrum träffas vi och rasar runt på gräsmattan och gårdsplanen. Nåja, hundarna i alla fall.

När de inte rasar runt vilar de en stund på trappan.

Julia är stans värsta kaninjägare. Åtskilliga gånger har hon lyckats smita ut när någon är oförsiktig med att stänga grinden eller dörren till stallet. Att gå runt och leta och ropa är inte en bra idé. Så länge hon ser och hör oss blir hon bara djärvare. Senaste gången (vilken jag hoppas blir den sista) tog jag hjälp av några småkillar på cykel som ombads spana efter en röd hund. Efter ett par timmar kom ett sms att röd hund hade siktats vid ridhuset och vid det laget var hela familjen engagerad. Ett ungt par i bil hade sett ett rött streck som sprang kors och tvärs och medan killen satt i bilen sprang tjejen omkring och letade. Dom hade mobilkontakt hela tiden och efter en stund hade Julia blivit infångad och vi kunde hänta hem henne. Behöver jag ens påpeka att hon var både trött och törstig?
En gång höll det på att sluta riktigt illa. Julia sprang upp på vägen och blev påkörd av en bil. Husses dotter Lotta hörde smällen och skriket och rusade till undsättning. Julia kördes till djursjukhuset och tack och lov var ingenting brutet. Det hade blivit en spricka på bäckenbenet och efter en tids konvalescens blev Julia helt återställd.

Den här bilden är söt. Vännerna sover sött på min säng. Det är tur att det finns PhotoShop! Egentligen ligger dom på en brun filt med mönster av vita tassar... Gissa vilket jobb det var att försöka få med strävhårsintrycket.

Siri

När Svante var ett år gammal meddelade Gertrud att hon hade skickat en liten Siri till Malmö. Jag bad Gertrud att ge min mailadress till Siris matte som tog kontakt direkt.

Siri är född i maj så det var full sommar när hon kom.

Nallebjörnen Svante och Julia svalkar fötterna och försöker nå tennisbollen som så förargligt ligger utom räckhåll. Siri tittar på något spännande i vattnet.
Siri blev så småningom dagishund hos oss och är det fortfarande. Siri är HSB - Hon Som Bestämmer. Detta visade hon ganska tidigt redan som valp.

Här får Svante en avhyvling av den unga damen. Eftersom han ser så förfärligt lurvig ut på dessa sommarbilder ska jag genast lägga in en bild på hur fin han blir när han varit hos Trim-Lotta.

Mattes finaste kille

 Att ha båda tjejerna här går faktiskt ganska bra så länge man inte lägger sig i deras förehavanden. Dom har en egen rangordning i sin lilla flock. Siri bestämmer helt enkelt över alla. Svante bor ju här så han får komma in i huset enligt Siri. Julia däremot får inte komma in om Siri får bestämma. Siri står på trappan och morrar och Julia väntar snällt. Sen glömmer Siri bort att vakta trappan och då går Julia in. Siri ser ut som om hon tänker: "Hur kom DU in här? Men okej då, nu är du inne och då kan du lika gärna stanna."

Skumpa

är nästan lika gammal som Siri. Eftersom hennes matte och husse tillbringar somrarna på annan ort så träffade vi inte Skumpa förrän framåt höstkanten. Hon är en skarp tjej som också gärna vill bestämma. Med Svante är det aldrig några problem för han låter alltid tjejerna bestämma men mellan Siri och Skumpa är det klart mera spänt. Ingen av dom vill riktigt ge sig.

Skumpa bor också här någon gång ibland. Fast inte samtidigt med Siri.

 Skumpa (med vitt halsband), Siri och Svante

Ibland får Skumpa komma hit och leka några timmar medan matte gör något ärende. Alltid lika uppskattat.

I dag blir Sonja sju veckor. Om åtta dagar är det dags för henne att komma till sitt nya hem! Det är så spännande!