Självklart måste hon avnosas av Sonja. Julia är precis lika tolerant mot bebisen som Siri är. Skillnaden är väl möjligen att Julia hellre leker med Svante än med Sonja. Sonja är lika glad ändå. Hon springer så gärna efter de stora hundarna och bara tittar på när de busar.
Julia är en notorisk smitare. Det har jag skrivit om tidigare och hon blir inte bättre med åren. På fredagmorgonen när jag skulle ge hästarna frukost klockan sex lyckades hon smita mellan benen på mig in i stallet. Katterna for åt alla väderstreck och en försvann ut genom kattluckan. Det är lugnt, tänkte jag. Dörren är stängd och Julia kommer inte ut på andra sidan. Men det gjorde hon! Genom kattluckan! På något sätt krängde hon sig ut genom luckan och försvann.
Så trött man blir. Kaninerna brukar ha stormöte på fotbollsplanen utanför hästhagarna i den arla morgonstunden och det måste vara ett eldorado för en kaningalen Julia. Suck! Gav färdigt hästarnas frukost, hämtade morgontidningen och gick in efter koppel och halsband för att leta efter rymlingen.
Ibland är högre makter nådiga - Julia stod utanför grinden, viftade med svansen och ville komma in.
På kvällen såg det ut såhär. Okej, Julia medförde egen korg, så på golvet står alltså tre oanvända hundkorgar. Kanske skulle man prova att sätta ihop dem och inreda en människosovplats...
Idag har vi haft besök av en trevlig familj som är intresserad av att köpa en irländarvalp. Två pigga tjejer busade med hundarna i ett par timmar på gräsmattan. Kastade bollar och framför allt - SPRANG. Finns det något hundarna tycker bättre om än barn som springer? Som vanligt sköter sig Svante exemplariskt. Honom hade jag kunnat sälja för en förmögenhet. Men det gör jag inte.
Jag tror att den här familjen skulle trivas med en irländare. Det ska bli spännande att följa vad som händer. Det känns viktigt att man tänker efter före och det verkar den här familjen ha gjort. Det känns också som om en valp skulle få det bra i deras hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar