måndag 26 januari 2015

Återbesök hos veterinären

Vi har varit på återbesök hos veterinären. Det är nu nästan två månader sedan Sonja blev "opererad", dvs blev av med sina klokapslar. Det som blev kvar har hon slitit ner men nya kapslar är på utväxt och veterinären verkade nöjd. Vi ska successivt trappa ner på cortisonbehandlingen och fortsätta med essentiella fettsyror som vanligt. Så får vi se hur det utvecklar sig.
Sonja gillar rätt så bra att besöka kliniken. Det finns massor med grejer att utforska och lukta på. För att förhindra stöld från hennes sida köpte jag några tuggpinnar, ni vet - tag tre för tio spänn. Hon fick en och resten lade jag i fickan. Plötsligt kom en stilig taxpojke spankulerande ut från ett undersökningsrum. Han vädrade i luften och Sonja började genast morra och visa alla tänder hon har. Hon har väldigt mycket terrierhumör den unga damen.

Det har regnat precis hela dagen och våra hästhagar är numera en permanent insjö sedan skyfallet den sista augusti.


Ibland väljer Sonja egendomliga sovplatser. Golvet i duschkabinen... Hon vill kanske vara nära toaletten.


Svante är mera konventionell vid val av sovplats - sängen. Den icke så ofta använda Biabädden skymtar längst upp till höger.



a

söndag 25 januari 2015

Att vara kanin

Att vara kanin i vår trädgård är inte så kul. Tar man sig in på något sätt så kommer man inte levande därifrån. Om hundarna är ute vill säga. I eftermiddags när vi skulle gå promenad försvann båda som raketer och kom inte tillbaka trots att löftet var just promenad. När jag lokaliserade dom hade Sonja en 40 cm lång kanin i munnen. Hon ryste och skakade och dog den inte av skador så dog den av skräck. Och nej, jag gick inte och hämtade tumstock för att mäta den. Däremot vet jag att avståndet mellan tumme och lillfinger med utspärrade fingrar är 20 cm. (Prova själva får ni se. Mycket användbart när man inte har måttbandet med sig.)
Sen gick vi promenad och speciellt Sonja var synnerligen angelägen om att komma hem snabbt. Hundar in och en lätt stelnad kanin förpassades till en avfallspåse. Dom letade länge innan dom gav upp och insåg att bytet var borta.
Det finns en löptik någonstans i grannskapet. Svante är väldigt rastlös och omväxlande gnäller, ylar och ränner från fönster till fönster för att spana.


För en halv evighet sen satte jag en avokadokärna. Ibland går det ju och ibland inte. Det gick. Kärnan sprack och upp kommer nu en späd liten växt. Och - som det alltsomoftast står på FB - ni blir förvånade när jag vänder på krukan.


Så mycket rötter för en så ynklig växt. Snart dags för omplantering.



a

lördag 24 januari 2015

Sitta fint? Nej det gör inte vi.

I dag har det snöat igen. Ganska försiktigt och temperaturen ligger runt nollan så det blir väl ingenting beständigt med snötäcket.
Siri har varit här i dag och det uppskattas alltid lika mycket av båda hundarna. Sonja blir så lycklig att hon kissar på sig...
På tal om att kissa. Kortisonet gör att hon blir väldigt törstig och alltså dricker mycket. Vilket förstås får till följd att hon blir nödig. På natten tränger det på och då går hon in i badrummet, väljer den minsta badrumsmattan och kissar på den. Något som matte uppskattar. Inget torkande av pölar och en matta som är jättelätt att tvätta.
Att ransonera vattnet kan jag inte tänka mig. Tänk att vara törstig och inte ha något vatten!


Hur kan man annat än älska...?

I går tyckte syrran att vi skulle försöka få hundarna att sitta fint på varsin sida om den stolta porslinshunden i hallen.


Det gick väl så där men roligt hade vi.





Absolut noll intresse av att sitta vid sidan om porslinskompisen men desto större fokus på vad matte och moster kan tänkas ha i fickorna.



a

torsdag 22 januari 2015

Kommunalarbetare och ny pipis

Vi har kommunalarbetare utanför fönstret. Fyra stora grabbar som ska beskära en bokallé intill hästhagarna. Kommunen har varit duktig på att avisera i förväg. Maskinskriven info om när det ska ske, att man ska ta all tänkbar hänsyn till hästarna och ett visitkort med namn och telefonnummer om det är något man undrar.
Grabbarna kom i måndags och startade en motorsågsmassaker som säkert hördes ända in till centrala stan. Hästarna blev spattiga och hoppade och slog bakut som galna gräshoppor. Efter en stund lugnade dom sig och ungefär samtidigt bytte grabbarna verktyg. Skippade motorsågen och greppade något som såg ut som en lång pinne med en såg i änden. Tigersåg säger husse att den heter. Tyst och behaglig och lugnet återställdes i hagarna.

Dom jobbar inte på ackord dom här killarna. Kommer 9.30, går på lunch 11.30, återkommer 13.30 och lämnar 15.30!
Dag 1 - i måndags.


Dag 3 - i går.

OK, med lite tur kanske dom fixar det på en vecka.

Jag fick lite dåligt samvete när Sonja blev så lycklig över sin nya leksak som kom med posten från gammelmatte. Är så dålig på att köpa nya saker till hundarna. Så jag skärpte mig och köpte ytterligare en ny pipis i förrgår. Lika lycklig igen! Vakta och hålla Svante borta.


Får Sonja välja mellan de två nya pipisarna tar hon hönan (eller om det nu är en tupp).
Om någon undrar hur man kan tillåta en irländare att se ut så här så kan jag meddela att vi ska till frissan på tisdag. Hur det nu ska gå att trimma den här mjuka, lockiga pälsen... Inte mitt problem.
På måndagen ska vi på återbesök hos veterinären. Nervöst, men hon mår ju bra det lilla livet.



a

måndag 19 januari 2015

Minnesvärd (?) måndag

Det var kanske inte århundradets bästa måndagsmorgon. Husse körde dottern och barnbarnet till Kastrup vid sextiden och på väg ut från flygplatsens parkering behagade bilmotorn säga tack för i dag. Det blev till att ta tåget hem, se till att matte klev ur sängen och kastade på sig lite kläder. Som tur är har vi tillgång till fler bilar så det blev till att köra över bron, koppla en bogserlina och vända åter mot Malmö. I ösregn. Det var inte roligt kan jag säga. Att bli bogserad och ligga så nära en annan bil gör att sikten genom vindrutan blir i stort sett noll, trots vindrutetorkare. Att styra och bromsa en bil utan motorn igång hade krävt en veckas styrketräning. För att spara batteriet vågade jag inte köra fläktsystemet så rutorna immade igen. Fick öppna ett fönster och det är så lagom trevligt när det är 1,5 grad plus. Hem kom vi i alla fall och jag kommer att ha träningsvärk i morgon - dels av ansträngning och dels av anspänning. Jag har aldrig blivit bogserad tidigare!

Hundarna fattade ingenting av den här morgonens konstiga händelser. Helt utanför vanliga rutiner. Fast dom är ganska robusta, dom hämtade sig snabbt.

Hundarna och jag har lite olika uppfattning om hur hundsängar ska användas. Den dyra, fina Biabädden är inte särskilt populär. Det är sällan någon som ligger i den. Den sladdriga tygsängen är desto mera omtyckt. Sonja har dock egna idéer om placeringen. Antingen släpar hon ut den mitt på golvet i sovrummet - och lägger sig utanför.


Eller också bär hon ut den i "korridoren" där hon har full uppsikt över ovanvåningen inklusive trappan upp.


Bästa sängarna är förstås mattes eller husses.



a

torsdag 15 januari 2015

Vädret är så oerhört hemskt att man bara vill gråta. Hundarna hukar i blåsten och regnet och Sonja ser samtidigt så rolig ut att man bara vill skratta. Hennes lurviga, ganska mjuka päls, virvlar åt alla håll.


Så här ser det ut mellan cykel/gångvägen och idrottsplatsen. Det är alltså inte ett vattendrag utan närmast ett dike som nu har blivit en å. Markerna har inte hämtat sig riktigt sen skyfallet den 31 augusti. Det har ju regnat mest hela tiden.



De röda fördrar att slumra i soffan mellan promenaderna.
En ljusglimt är att i kväll ska jag gå på krogen med väninnorna och det är alltid lika trevligt. Visst manfall (kvinnofall?) blir det för en är på akvarellkurs och en annan är utomlands.
På tal om pronomen, maskulinum och femininum. Häromdagen spelade jag Wordfeud och kollade om SAOL fått in hen som pronomen. Det fanns, men inte som pronomen! Det betyder brynstål. Man lär sig något nytt varje dag.



a

onsdag 14 januari 2015

Populär leksak

Barnbarnet sa vid hemkomsten från dagis, att i dag har det varit alla väder - soligt, molnigt, regn, snö och blåst. Helt korrekt observation.
Siris besök i går var mycket uppskattat och båda hundarna somnade så gott på kvällen.


Den vältrimmade till vänster är Siri och den lurviga vid sidan om är Sonja. Vad dom tittar på? Svante förstås.

Sonja är mycket förtjust i sin nya leksak som kom med posten i går. Hon släpper den inte ur sikte ens när hon sover.




Jag har faktiskt delat säng med den där hönan i natt. Som tur är avstod Sonja från att bita den i huvudet så att den kacklar. I dag får också Svante dra i den lite försiktigt. Det fick han inte i går. Då morrade hon och blängde hotfullt på honom.



a

tisdag 13 januari 2015

Sonjas turdag!

Egon har passerat. Några nerblåsta takpannor och omkullblåsta trädgårdsmöbler får man väl stå ut med. Det blåser fortfarande, det regnar av och till men man börjar vänja sig.
Sonja har haft en toppendag! Först fick hon ett brev med posten som hon fick öppna själv.



En jättefin tupp låg det i paketet och den "låter" också om man biter den i huvudet! Kanske är jag för snål med att köpa nya leksaker till hundarna. Hon blev väldigt glad och lät inte Svante ens komma i närheten av den fina grejen. Tack snälla gammelmatte för att du tänker på Sonja.


Det kan löna sig att vara lite sjuk. Sekundär sjukdomsvinst kallar vi det för på medicinspråk.
Överraskning nummer två denna dag var att Siri kom! Det är en halv evighet sen Siri var här och båda mina vovvar blev överlyckliga. Siri också faktiskt. Hennes bästa polare och hon är ju "extramamma"till Sonja.
Och så sprang dom alla tre i trädgården. Full rulle hela tiden. Jag tog Sonjas ny leksak ifrån henne på ett tidigt stadium för hon bevakar den med sitt liv.
Just nu är båda mina hälsosamt trötta och jag pratade precis med Siris matte. Samma sak där - trött hund.



a

fredag 9 januari 2015

Heter kulingen Gunnar?

I går morse hörde jag ett kraftigt klirr på bottenvåningen. Det lät som när ett tungt glasföremål landar på stengolvet. Jag såg framför mig trasiga och blödande tassar och rusade ner i bara nattsärken samtidigt som jag föreställde mig hur jag packade in hundarna i bilen och körde till djursjukhuset i pyjamas. (Kan det vara skälet till att herrpyjamasar har så många fickor? För nycklar, körkort och pengar?) Dom hade skrattat ihjäl sig på sjukhuset. Jag slapp. Sonja hade hoppat upp i ett fönster, snott en korg där vi förvarar nycklar och annat som skramlar och tömt ut innehållet på golvet. Sen tog hon korgen till sitt eget fönster och höll som bäst på att tugga sönder det ena handtaget.
Sonja har inte läst Per Jensens bok. Hon verkar aldrig skämmas. Polisen Svante blir alltid väldigt upprörd när hon gör något som han (och för det mesta jag också) anser vara otillåtet.
Kulingen viner utanför fönstret - kan han månne heta Gunnar?



Sonja står gärna som en kork mellan spisen och vasken när jag lagar mat... Det KAN ramla ner någonting ätbart.
Vi har varit på en väldigt blåsig kvällsrunda och godnattgodist är uppätet. Båda hundarna snusar sååå skönt i min säng och som vanlig undrar jag hur jag ska få plats. Det brukar ordna sig, Svante hoppar ner till sin korg.




a

torsdag 8 januari 2015

Nu kommer några böcker

Eftersom jag läser enormt mycket, otroligt fort och ganska slarvigt är det omöjligt att minnas alla böcker jag läst det senaste året. Några sticker ut extra mycket. "En av oss" (Åsne Seierstad), "Mannen som slutade ljuga" (Dan Gustavsson) och förstås "Hunden som skäms" (Per Jensen). Den sistnämnda var en lisa för själen, de två första skakar om ens grundvalar. Visar bara att verkligheten som vanligt är värre än dikten.
Dagen för Breiviks inträde i den norska historien hade åtminstone något positivt. Min kollega blev mormor för andra gången just den dagen.
Per Jensen lyckas med konststycket att beskriva vetenskap på en lättfattligt och roligt sätt. Som hundägare känner man förstås igen sig men tidigare har det liksom inte varit riktigt rumsrent att tolka hundens "känslor". I stället har man skyllt på att t.ex. ägaren med sitt kroppsspråk förmedlar något till hunden som sen gör att den skäms, visar empati eller blir upprörd.
Nåja, har man som hundägare inte läst den boken så sätt den på önskelistan.
Under året läste jag också om en annan favorit av Per Jensen, "Djurens beteende". Som bara sporadiskt berör hundar men som borde få oss skämmas - bl.a. över vår brist på kunskap när det gäller djurhållning.
Fördelen med att läsa fort och slarvigt är att man kan läsa om böcker med stor behållning för man kommer inte i håg...
En ny bekantskap var Peter May som skrivit "Svarthuset". En debut och speciellt spännande eftersom miljön är ovanlig. En liten ö i Yttre Hebriderna där det blåser och regnar mest hela tiden. Men också en bra och absolut läsvärd bok. Del 1 av 3 och jag ser fram emot nästa. Eftersom jag avskyr blåst och regn känns Skåne riktigt behagligt vid jämförelse med Isle of Lewis.
Två böcker om Alzheimers sjukdom. Den första kommer jag inte ihåg titeln på och den andra var "En passande död" (Åsa Nilsonne).
Jag har lite kommit över känslan av att vara drabbad. Skyller på vanlig pensionärsglömska.

Sen har jag förstås läst 30-50 böcker till. En del hade jag läst tidigare men vad gör det när man kommer på det nånstans mitt i boken och inte har en aning om hur det ska sluta.

Hundarna? Jo tack, dom mår fint. Eftersom det blåser och regnar i dag har dom bestämt sig för en vilodag.






a

onsdag 7 januari 2015

Hade tänkt skriva om böcker...

I dag hade jag tänkt skriva om böcker som gjort intryck under det gångna året. Det får bli en annan dag. Jag trodde jag hade läst allt av Karin Alvtegen, men det hade jag inte. Avslutade precis "Skam". Det är förskräckligt vad den människan, Karin A alltså, kan skriva ruskiga historier utan vare sig mord, tortyr eller våldtäkter. Och innan dess läste jag "Jag heter inte Miriam" (Gullmaj Axelsson). Egentligen orkar jag inte hur mycket koncentrationsläger som helst men den här boken hade en annan dimension också.
Återkommer med fler lästa böcker.

I dag hade jag ställt in kameran för att fånga lekande hundar men på något sätt blev det mörkt för snabbt. Även om dagarna faktiskt märkbart blir längre på eftermiddagarna.

Så i stället blev det som vanligt sovande hundar.
Min fina Svante

Min tufsiga lilla gatuhund


Båda sov middag på min säng efter att ha varit ute och sprungit på gräsmattan i det riktig fina solskenet.







a

söndag 4 januari 2015

Påhittig Sonja

Sonja är har födgeni. Hon är väldigt påhittig och kreativ. Hundarna har tre vattenstationer på sommaren. I köket, ute på trappan och i badrummet. På vintern är stationen på yttertrappan inte så välbesökt för den fylls mestadels med omkringblåsande löv.
Det händer av och till att jag missar att fylla på vatten i tid. Sonja dricker betydligt mer nu med sin cortisonbehandling. Hon nöjer sig inte med att tiga och lida. Nix, hon bär vattenskålen till ett ställe där hon anar att jag kommer att upptäcka den. T.ex. till dörrmattan.


Så väljer i alla fall jag att tolka hennes gest.


Hon är inte alls så nedstämd som hon ser ut här. Tvärtom - hon är mestadels på gott humör. Hon sätter Svante på plats när han närmar sig vårt matbord och vaktar svartsjukt om han försöker sno åt sig någon godbit.



a

fredag 2 januari 2015

Smällare och raketer

På kvällen, nyårsafton, gick jag kvällspromenad med hundarna vid 22-tiden. Bäst att passa på innan det värsta smällandet drar igång. Visserligen har det smällt varenda kväll i över en vecka och visserligen känns båda vovvarna trygga och skottsäkra men man kan aldrig veta. Jag har förstått av andras berättelser att det kan svänga från oberördhet till total panik.
Det smällde och sprakade mest hela tiden men båda tuffingarna knallade på med svansarna i vädret och uträttade det dom skulle. Matte glad, nöjd och stolt. Tolvslaget var helt lugnt.
Dagen efter gick vi förbi ett antal "lik" på cykelbanan och hundarna såg genast att det här var något nytt och ville fram och nosa. Men jag lät dom inte göra det. Tänk om något av "liken" var skendött och plötsligt skulle smälla av i ansiktet på dom! Så vi tog en rejäl omväg.

För en tid sen var det Sven som ven runt knutarna, nu är det Svea. Tror dock inte att vi är värst drabbade den här gången heller. Svea verkar hålla sig norr om oss. Blåser rejält gör det dock. Och antagligen har hon sansat sig tills gotlänningarna ska färdas över havet.

Sonja verkar vara helt obesvärad av sina tassar. Hon har praktiskt taget slitit ner det som blev kvar efter klokapselamputationen och går nu endast på trampdynorna. Det går tydligen också bra.
Jag har efter lite research på nätet hittat en veterinär i Norge som forskar på kloavlossning och tänkte skriva till henne. Vet inte om hon är intresserad, men kanske har dom något sort register över drabbade hundar eller kartlägger förekomster inom olika raser. Det kostar ingenting att ta kontakt.

Plötsligt blev det dags för kvällspromenad. Godnattgodis är utdelat och Sonja vill betäcka sin korg.?
Svante ligger på sängen och förefaller var mest intresserad av att sova.




a