I går morse hörde jag ett kraftigt klirr på bottenvåningen. Det lät som när ett tungt glasföremål landar på stengolvet. Jag såg framför mig trasiga och blödande tassar och rusade ner i bara nattsärken samtidigt som jag föreställde mig hur jag packade in hundarna i bilen och körde till djursjukhuset i pyjamas. (Kan det vara skälet till att herrpyjamasar har så många fickor? För nycklar, körkort och pengar?) Dom hade skrattat ihjäl sig på sjukhuset. Jag slapp. Sonja hade hoppat upp i ett fönster, snott en korg där vi förvarar nycklar och annat som skramlar och tömt ut innehållet på golvet. Sen tog hon korgen till sitt eget fönster och höll som bäst på att tugga sönder det ena handtaget.
Sonja har inte läst Per Jensens bok. Hon verkar aldrig skämmas. Polisen Svante blir alltid väldigt upprörd när hon gör något som han (och för det mesta jag också) anser vara otillåtet.
Kulingen viner utanför fönstret - kan han månne heta Gunnar?
Sonja står gärna som en kork mellan spisen och vasken när jag lagar mat... Det KAN ramla ner någonting ätbart.
Vi har varit på en väldigt blåsig kvällsrunda och godnattgodist är uppätet. Båda hundarna snusar sååå skönt i min säng och som vanlig undrar jag hur jag ska få plats. Det brukar ordna sig, Svante hoppar ner till sin korg.
a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar