Lekskola utan valp

Det var faktiskt näst sista gången på valplekskolan idag. Hade tappat räkningen. Jag körde dit utan Sonja, som fick vara hemma med Svante och husse. Spännande att se vad de andra åstadkommit under vår tvåveckorsfrånvaro. Jag tror att vi kommer ikapp med tiden. En del övningar, som inte kräver så mycket fysisk aktivitet, kan vi göra och det andra tar vi igen.

En aktivitet, till exempel, som inte kräver någon rörelse alls. Sova på tvären under kuddarna. Undrar ibland om det är en tax med vinthundsben som vi har fått.

En annan stillsam övning är att tugga på ben, en halvårspresent från Elle. Jättegott var det!

Sonja verkar vara fortsatt bättre i sitt knä. Det kan vara önsketänkande men hon haltar inte alls och stödjer på benet när hon står stilla (vilket hon nästan aldrig gör - står stilla alltså). 

Hon är sex månader och hon sjuder, spritter, bågnar, kokar av undertryckt energi. Uppenbarligen har hon inte ont och hon vill inget hellre än att springa, leka, hoppa, kampleka...

På något sätt verkar det som om Svante förstår när jag försöker hejda leken. Han t.o.m. tillrättavisar Siri, som inte begriper varför hon inte får busa med Sonja. 

I morgon kommer inte Siri. Ovan nämnda Elle vill så gärna ha Siri och det passar mig ganska bra. I morgon väntar nämligen nya prövningar för Sonja (och mig). Sterilisering.

Oroar mig inte särskilt mycket. Som sjukvårdsutbildad vet jag att det praktiskt taget alltid går bra. När det gäller det egna barnet, djuret har man kanske lite fjärilar i magen, men jag litar på min duktiga Erikslusts Veterinärklinik.

Om någon undrar varför jag låter sterilisera henne - det är ett väl genomtänkt beslut och jag avstår från att utveckla närmare här. 

Nästa vecka väntar besök hos sjukgymnasten (för Sonja alltså) och guldfisken verkar må oförskämt bra. 

Svante och Sonja sover skönt efter de vanliga kvällsrutinerna. I morgon kommer Sonja att bli vansinnig när hon inte får sin frukost. 

Plötsligt igår låg Sonja i Svantes (och övriga hundars) fönster i hallen! Den mest attraktiva platsen i hela huset. Husse hade inte hjälpt henne upp och tydligen har hon själv klarat av hoppet upp i soffan och sen till fönstret. Lite konstigt är det att en så frimodig valp med så otroligt långa ben inte hoppat upp tidigare. Nu blir det ännu mera en kamp om fönsterplatsen. Reglerna för den platsen sköts helt av hundarna. Svante och Siri ligger aldrig samtidigt i fönstret. Julia och Svante kan samsas om utrymmet (det är gott om plats). Det blir aldrig bråk om platsen. Den som kom dit först äger den. Hur det nu blir med Sonja  återstår att se.
Så var vi alltså på lekskolan igår igen. Våra träningspass under semestern har väl inte varit så många och så fokuserade som jag hade tänkt. Men, som sagt, Sonja snappar upp mycket ändå.

Uppmärksam liten Sonja på kurs. Så liten är hon dock inte i det här gänget. De flesta hundarna är havanaiser. Boxern Morris är väl ungefär som Sonja i storlek, likaså en jättepigg pudel.
Vi tränade mycket på följsamhet, kontakt, att stärka hundens förväntningar på HIT, sitta kvar i tre sekunder och en del annat.

Här får Sonja vara demohund när Yrsa visar Klara - Färdiga - HIT!!! På HIT springer man och belönar när hunden följer med. Dåliga bilder och jag begriper inte varför jag inte filmade i stället.
Efter nästan två timmar var Sonja superduktig på att "ligga bebis". På rygg med de långa benen rakt upp. Hon låg mellan mina ben, med huvudet på min mage och var totalt avslappad i en halvtimme.
Synnerligen hanterbar, vilket var vitsen. Pilla tassar, öron, kolla tänder och ögon.
Sen var det mysigt att få komma hem till storebror igen. Svante blir nog aningen kokt över att vi kommer hem och omges av en symfoni av hunddofter. VAR har ni varit? undrar han säkert - och varför fick inte jag följa med?
Sonja är väldigt duktig på att åka bil. Naturligtvis var hon trött och sov gott på hemvägen men även på ditresan sov hon hela vägen. Precis som Svante alltid gör. Man hinner knappt backa ut från garaget förrän han rullar ihop sig och somnar.

Efter en dag fri från kottar igår har jag haft två utryckningar idag. En vuxen kotte i förmiddags och en bebis alldeles nyss.

Valplekskola med hund!

Så var det dags för lektion två på valplekskolan. Jag har gått minst tre kurser med Svante hos Yrsa i Staffanstorp och min ryggmärgskänsla är; regn, blåst och kyla. Naturligtvis regnade det, men både blåst och kyla slapp vi. Min tanke var att ta fina bilder på alla glada valpar, hussar och mattar men med godis i vänster hand, kopplet och klickern i höger och samtidigt ett försök att hålla kapuschongen på plats för att skydda mot regnet... det fanns helt enkelt inte händer tillräckligt för kameran också.

En bild innan vi startade. Sonja säger hej till en gosig boxervalp. Jag har ju gått den här lekskolan tidigare med Svante men det är så oerhört nyttigt att ta om det igen. Dessutom har jag glömt en del på sex år. Vi hade med oss Elle, vän i familjen och särskilt vän till Sonja. Elle är en ung tjej som gillar djur (och i all synnerhet Sonja och Svante) och det är hennes rosa skor som syns till höger i bilden.
I hällande regn övade vi på kontakt - titta matte i ögonen, klick, godis. Vi körde "magneten" - tre godisbitar i handen (vänster hand!), kloss intill vänster knä och BACKA tre steg bakåt - godis - tre steg till - godis etc. Efter en vecka byter man riktning och backar inte utan går framåt i stället. Och då har man en hund som går "fot". Vi får väl se...
Vi körde också en sittövning men den blev fel för Sonjas del. Hon kan redan sitt och för henne blev det förvirrande att någon höll torkad blodpudding i handen och att hon förväntades sätta sig. Ingen sa ju SITT. Annars skötte hon sig ganska bra. Det är upphetsande för små valpar att plötsligt träffa så många andra valpar. Att sen upptäcka att målet inte är att leka utan att fokusera på matte/husse måste vara frustrerande. Efter en timme i regnet ägnade vi oss åt mera teoretiska övningar inomhus.
Nu ska lekskolan ha sommarlov till början av augusti. Hemläxa under sommaren blir bl.a. att träna hit, ögonkontakt, magneten baklänges och framlänges. Koppelträning förstås (inte dra, gå på vänster sida) och att varva ner från femmans växel.
Svante, som inte är världsbäst på inkallning, skulle kanske fungera bättre om jag byter ord... Har hittills alltid visslat på honom. Om jag nu i stället hojtar hit och bjuder på mamma Scan när gänget kommer. Värt att prova.
Provade. Sonja kom som skjuten ur en kanon och dom andra hängde på. Sen testade jag en supersvår situation. De vuxna stormskällde på en duva som satt på taket. (Det är absolut inte tillåtet för duvor att sitta på något av våra tak.) HIT!! Tre hundar tvärslutar, kommer rusande och får jättemycket beröm. Visserligen vände Svante och Siri och sprang tillbaka så gruset sprutade men då hade duvan flugit iväg. En ovanligt begåvad duva. Förbluffad. Och ändå var jag inte så förberedd att jag hade köttbullar som belöning. Dom verkade nöjda med torkad blodpudding.

Om man lägger sig på den gamla, trasiga kudden och tar Svantes nya fäll över sig så har man det riktigt, riktigt mysigt.

Foto: Elle Ljungholm

En liten midsommarhund, Sonja. Idag har dock den svenska sommaren lyst med sin frånvaro. Liksom igår. Det betyder att det kan bara bli bättre!

Valplekskola

Igår kväll var det dags för första träffen i valplekskolan. Massor med människor (familjer) men inga valpar (jo, en). Första träffen är enbart teoretisk och vovvarna får komma med nästa gång.

Vi har valt att köra till Staffanstorp, till Hand med Hund som drivs av Yrsa Franzén-Gjörnerup. Yrsa är instruktör och hundpsykolog och har drivit sitt företag i 20 år.  Svante och jag har gått flera kurser här och självklart vill jag skola in Sonja här också. Yrsa är full av entusiasm och har alltid konstruktiva lösningar på diverse problem som uppstått mellan hund och ägare. Hon föder upp bichon havanais och fick två kullar i stort sett samtidigt för ca tre månader sedan. Många av hennes valpköpare var där igår och om en vecka dyker det alltså upp en hel drös med små minihundar. En och annan större modell kommer också. Jag uppfattade bl.a. en boxervalp, en groenendael, ett par blandrasvalpar av okänd storlek och så Sonja förstås. Detta högbenta, smäckra lilla busfrö.
Yrsa arbetar mycket med klickerträning och där har vi ju redan tjuvtränat lite. "Hemläxa" till nästa vecka är att "klicka in hunden" (redan gjort), belöna ögonkontakt vid promenader (får vi jobba på) samt att hitta "avknappen" när valpen är uppskruvad. Tror att jag ungefär vet var den sitter. I alla händelser ska det bli jättekul!
Det var idag det skulle bli 25-30 grader. Det blev det inte, kan jag meddela. På sin höjd 20 men det räcker rätt så bra. Häpnadsväckande nog har inte Sonja förstört någonting idag. Fast dagen är förstås inte slut ännu.
Inget grillande ikväll, det är duggregnigt och inte så varmt så det får bli en paj. Kanske lite damfotboll också.

Kurser och utbildning.

I dag känns det äntligen som om det blir vår även i år! Hela förmiddagen har ytterdörren stått på glänt vilket uppskattas enormt av hundarna. (Svante och Siri - återkommer om Siri.)
I går publicerade jag min blogg men avstår tills vidare från att göra reklam för den. Ordningen bland inläggen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag lär mig väl.

Tänkte berätta lite om kurser som Svante och jag deltagit i. Vid tre månaders ålder var det dags för valplekskola hos Yrsa i Staffanstorp. Första träffen var hundfri och vi lärde oss en massa om hundens sinnen, motivationsfiltrering, blockering och positiv förstärkning. Plus en hel del annat matnyttigt. Vi fick också stifta bekantskap med klickern, välsignade lilla manick.
En otroligt bra övning var nej-träning. Godis i handen, när valpen försöker ta godbiten - nej och knyta handen runt godiset. Valparna fattade snabbt. Ett par, tre gånger och sen lät de godiset vara. Och sen, varsågod! Detta har vi sedan applicerat i samband med serveringen av den vanliga maten.
Vi lärde oss att gå fint i koppel. Hunden ska aldrig vinna något på att dra i kopplet. Lite tjatigt att tvärvända varje gång valpen drar men det lönade sig. Urtråkigt att aldrig komma någonstans.
Valplekskolan var klart lyckad och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå liknande kurs med Sonja.
Vi gick också Slyngelkurs och Kontaktkurs i Staffanstorp och jag påstår att jag har en hund som går att ha i möblerade rum.

Vi har också gått trimkurs. Irländare ser absolut trevligast ut med regelbunden trimning. Min fallenhet i frisöryrket är väl inte så framträdande så jag överlåter med varm hand trimmandet åt proffset Lotta. Här hemma under namnet Trim-Lotta eftersom husses dotter också heter Lotta.

Sen gick vi unghundskurs på Brukhundsklubben. Detta var mindre lyckat. Svante var i värsta slyngelåldern, övriga kursdeltagare var huvudsakligen stora, svarta brukshundar och tillika hanar. Svante tyckte att det var för mycket sitta och vänta på sin tur och ägnade stor del av tiden till att morra och skälla på de andra. Detta stressade förstås matte och något lyckat ekipage var vi inte.

Godkända blev vi i alla fall och epitetet monster bad jag att få som tillägg