Lekskola utan valp

Det var faktiskt näst sista gången på valplekskolan idag. Hade tappat räkningen. Jag körde dit utan Sonja, som fick vara hemma med Svante och husse. Spännande att se vad de andra åstadkommit under vår tvåveckorsfrånvaro. Jag tror att vi kommer ikapp med tiden. En del övningar, som inte kräver så mycket fysisk aktivitet, kan vi göra och det andra tar vi igen.

En aktivitet, till exempel, som inte kräver någon rörelse alls. Sova på tvären under kuddarna. Undrar ibland om det är en tax med vinthundsben som vi har fått.

En annan stillsam övning är att tugga på ben, en halvårspresent från Elle. Jättegott var det!

Sonja verkar vara fortsatt bättre i sitt knä. Det kan vara önsketänkande men hon haltar inte alls och stödjer på benet när hon står stilla (vilket hon nästan aldrig gör - står stilla alltså). 

Hon är sex månader och hon sjuder, spritter, bågnar, kokar av undertryckt energi. Uppenbarligen har hon inte ont och hon vill inget hellre än att springa, leka, hoppa, kampleka...

På något sätt verkar det som om Svante förstår när jag försöker hejda leken. Han t.o.m. tillrättavisar Siri, som inte begriper varför hon inte får busa med Sonja. 

I morgon kommer inte Siri. Ovan nämnda Elle vill så gärna ha Siri och det passar mig ganska bra. I morgon väntar nämligen nya prövningar för Sonja (och mig). Sterilisering.

Oroar mig inte särskilt mycket. Som sjukvårdsutbildad vet jag att det praktiskt taget alltid går bra. När det gäller det egna barnet, djuret har man kanske lite fjärilar i magen, men jag litar på min duktiga Erikslusts Veterinärklinik.

Om någon undrar varför jag låter sterilisera henne - det är ett väl genomtänkt beslut och jag avstår från att utveckla närmare här. 

Nästa vecka väntar besök hos sjukgymnasten (för Sonja alltså) och guldfisken verkar må oförskämt bra. 

Svante och Sonja sover skönt efter de vanliga kvällsrutinerna. I morgon kommer Sonja att bli vansinnig när hon inte får sin frukost.