Svante&Sonja

Sonja fick ett par timmar i frihet på morgonen. Ensam med mig i sovrummet och med Svante gnällande utanför. Eftersom hon inte får busa med kroppen får vi busa med hjärnan i stället.

Sonja gör som storebror - när innehållet är uppätet ger hon sig på själva tornadon och försöker tugga i sig den. När jag räddat undan den ganska dyrbara prylen gav hon sig på sopborsten. Imponerande hur motståndskraftiga sopborstar är. Den ser (nästan) ny ut.
På något sätt lyckades hon också lirka ut en klicker ur en ficka men den klarade sig. Tur ändå att jag beställde två klickers. Utmärkta tillbehör - klicker och visselpipa i ett.
Igår när vi var på koppelpromenad på plan mark mötte vi en dam som blev förälskad i Sonja (och vem blir inte det?).
Damen berättade om en bekant vars yorkshirevalp ramlade ner från sängen och fick två frakturer i frambenet. Efter behandling och gipsning blev det infektion som inte gav med sig och man övervägde amputation. Och så slutade det hela med avlivning och minst 40.000 mindre på kontot.
Inte särskilt upplyftande och jag ber varje dag till någon odefinierbar högre makt att vi ska slippa operation.
Annars har Sonja fått ganska mycket "frihet" idag. Mormor kom på besök på eftermiddagen och Sonja låg kopplad och sov med nosen på mormors fot.
Efter kvällsmat och ny koppelpromenad vilar hon nu i buren. Hennes blick säger tydligt: Släpp ut mig härifrån och mitt hjärta måste förhärda sig.

Och på tal om sjuklingar så mår guldfisken efter omständigheterna väl. Den är inte så pigg som den brukar vara men äter sina flingor. Med vad då? Fisken måste vara gammal som Metusalem och även guldfiskar har väl begränsad levnad. Dessutom tror jag att den har jättetråkigt, alldeles ensam i sitt akvarium.