Konvalescens

I morse tyckte Sonja att det gick bra att stödja lite försiktigt på vänsterbenet. Skönt för henne, för att kissa och bajsa har varit något av en balansakt i den högre divisionen. Hon har uppenbarligen aningens ont fortfarande, trots smärtstillande, för hon haltar fortfarande. Det betyder förstås att det blir inga våldsamma språngmarscher, vilket ju är kontraindicerat.

Halvsovande med duvan/anden i munnen tar hon en eftermiddagspaus

.

Husse tycker att Sonja är för mager. Hon väger elva kilo och möjligen tycker jag också att hon är ganska slank. Får väl öka på doseringen med en halv dl. (Ja, ja, JA säger Sonja.) Och Svante tycker säkert att han, i rättvisans namn, också kunde få lite till. Det är ingen botten i någon av dom.

Eftersom det är lördag har dom fått varsitt djupfryst ben. Mums, sa dom och Svante blir så ivrig att han står upp och gnager. Sonja lade sig i gruset och nu undrar jag förstås hur mycket små stenar hon har svalt.