Svante&Sonja

En bra tisdag blev det trots allt. Härligt sensommarväder och lagom varmt. Med "lagom" tänker jag främst på hundarna. Varmt i solen och svalt i skuggan.
Sonja tillbringade dagen huvudsakligen i sin rastgård, studsande av frustration över att inte få vara med och rusa omkring. Hon hoppade över stängslet bara en gång. Man får sitta och vakta. Funderade på om det finns något lugnande som kan få henne att bli lite mera benägen att ligga och sova... Googlade lite och det mesta handlar om skotträdsla och lugnande medel för hund. Valerianarot? Har en karta Valerina natt men såklart ville jag fråga någon sakkunnig. Min veterinär tyckte jag kunde prova med en tablett morgon och kväll.
Jag gav henne en tablett igår eftermiddag men märkte nog ingen större skillnad. Hon har fått en nu på morgonen också och sen får vi se... Just nu står Siri utanför dörren och Sonja innanför. Båda gnäller, ylar och krafsar och vill träffas.
Problemet med Valerinatabletterna är att dom luktar otroligt starkt. T.o.m. intryckt i en köttbulle reagerade Sonja och lyckades dissekera ut tabletten och äta upp köttbullen. Men sen tyckte hon tydligen att inget ätbart ska lämnas och så slukade hon pillret också. Redig vovve!

Det är så outsägligt trist att titta ut genom fönstret i sovrummet och se hur de andra hundarna springer och leker där ute. Frågan är om det är hunden eller matte som lider mest.
Igår missade vi dessutom lektion fem i valplekskolan.

Frukost ute på gårdsplanen. Det var lite blåsigt borta i Sonjas rastgård så jag flyttade ut hall-stängslet som en provisorisk hage. Hon vill ju vara nära och då håller hon sig ganska lugn. Annars har jag nu märkt, att hon börjat med ett stereotypt beteende som man ofta ser i Cesar Milans program. Och detta efter mindre än två veckor efter "olyckan". Hon snurrar runt, runt och jagar sin svans. Stress och understimulering. Klart hon är understimulerad!
Vi tog en paus (från de andra hundarna) vid middagstid och tittade på ovan nämnde Cesar i sovrummet. Kanske inte världen bästa idé eftersom det är ett fasligt skällande, ylande och morrande i dom programmen. Sonja vill gärna hjälpa till med oväsendet.

Efter en stund verkade det som om hon fattade, att detta inte var något hon behövde ta itu med. Hon somnade och om det var av ren och skär tristess eller Valerina undandrar sig min bedömning. Hon vilar benet i alla fall.