Vård av valp

Dagens vila har gått bra. Klockan är halv elva på kvällen och fotbollen är slut. (4-2 till Sverige mot Norge för er som inte bryr er om att titta på fotboll.) Sonja har snällt legat kopplad i korgar runt om i huset och framför matchen som ju Zlatan som vanligt förgyllde med att göra tre mål av fyra. Kvällsrastning och godnattgodis är avklarade men nu j-vlar tar hon igen dagens passivitet. Hon är galet pigg och studsar omkring med en gammal toffel, som hon skakar som vore den ett levande byte. Hon stjäl galgar ur garderoben och testar för femtielfte gången om det går att nå toarullen. Svante sover som en stock och jag bara hoppas att hans föredöme ska smitta av sig på hans "syster".
Ser inte precis fram emot morgondagen. En ny dödstråkig dag när Sonja inte får vara med de andra och springa. Frukosten är redan paketerad i en ny hushållspappersrulle. Och hur många dagar ska se ut såhär? Mitt i all tristess är jag sååå glad att hon är en sån trygg och harmonisk liten hund. Som accepterar dessa hårda restriktioner utan att bli hysterisk. Om jag släcker ljuset och avstår från att läsa bok kanske hon somnar...

##

Det har blivit torsdag morgon och jag behövde inte avstå från att läsa bok. Sonja somnade ändå.

Morgonens värsta yra har lagt sig. Sonja blir så lycklig när Siri kommer och hon spritter, sjuder, KOKAR av glädje och leklust. Det känns som djurplågeri att försöka dämpa henne och inte tillåta full galopp på gräsmattan. Och just nu, när det är som mest olämpligt, har hon insett att det är lätt som en plätt att hoppa upp i soffan och vidare upp i fönstret. Det har länge förvånat mig att hon inte ens försökt tidigare. Och väl inlåst i sovrummet gick det bra att hoppa upp i sängen också.
Det gläder mig ändå att hon stödjer på vänster bakben när hon går. Kanske, kanske läker det här med vila och smärtstillande. Egentligen känns det fel att smärtstilla för mycket för då ökar väl rimligen risken att hon tar i mera. Men att se henne ha ont är hjärtskärande.

En eftermiddagsbild. Sonja fjättrad i sin korg med den alltid närvarande porslinshunden som sällskap. Siri ligger i trappan och Svante sover på soffan mittemot.
Matte har blodpudding i ugnen och den är klar om en timme. Och solen skiner. Alltså lugnt läge för tillfället. Med jämna mellanrum måste jag dock titta till Sonja. Hon är fantastisk på att sno in sig i kopplet så hon varken kommer hit eller dit. Och det kan inte vara bra för hennes onda ben.

##

Inser att VAV, vård av valp, kräver en pensionär! Heltidssysselsättning. Logistiken blir komplicerad om man är ensam hemma. Gå på promenad med Svante och lämna Sonja ensam, bunden så hon inte ränner uppför trappan, med risk för att hon snor in sig i kopplet och får panik...
Allt gick bra och nu samlar vi krafter för en ny, stillsam (haha) dag i morgon.
Och Abeba Aregawi fixade guldmedalj till Sverige.