Kottekorg

Allt detta bärande på igelkottar kräver två händer och det blir lite knepigt att med tre hundar hoppande runt benen hålla koll på att kotten inte slingrar sig ut greppet och att dessutom öppna dörrar ut i friheten. Alltså fixades en kottekorg. En tidning i botten och handskarna i korgen. Redo för utryckning.

Himla tur, för dagens räddningsinsats var två pyttesmå kottar - inte större än tennisbollar. Dom är nog inte ens avvanda och det kändes inte bra att gå iväg för långt med dom. MEN på utsidan av staketet - bara ett par meter från fyndplatsen - låg en syster eller bror alldeles ensam och då är säkert också mamman i närheten. Hoppas bara det är samma kull.

De två nedersta och rundaste är rymlingarna som fick premiärtesta min korg. När jag gick förbi några timmar senare var alla tre borta och det är en nåd att stilla bedja om att dom inte gick tillbaka in i trädgården.

Köpte hundmat idag. Intresset var påtagligt stort från hundarna som omedelbart insåg säckens värde. Sonja lämnade den inte ur sikte.

Frågan är bara - hur öppnar man?

Fredag 10 maj 2013 Mera klick och lek

I dag har vi fortsatt med försiktig klickerträning. Några "sittningar" med efterföljande klick och köttbullebit. Sonja fattar att här finns något att ta fasta på. Frågan är bara - tänker hon nog - vad gör jag för att utlösa det där klicket! Har inte lagt på kommandot ännu. Måste fundera mera. Dessutom är det knepigt att klicka när Svante är inom hörhåll. Han är definitivt inklickad och det går ju inte att klicka utan att han får belöning, som han inte i så fall förstår varför han får.
Leka däremot kan vi göra hela gänget.

En överkörd råtta (grävling, mink?) med pip i båda ändarna är en väldigt kul leksak. Den låter, man kan ha dragkamp med den och den är förvånansvärt hållbar. MEN vad är den i jämförelse med...

...mosters dammvippa? I dag inhandlade jag en sprillandes ny dammvippa till syrran. Den kostade 22.90. Den överkörda råttan kostar det tredubbla! Alla hundarna älskar den färgglada städprylen.

Siri och Sonja kan leka hur länge som helst med den. Sonja blir omåttligt stolt om hon lyckas få tag i den ensam och springa iväg över gårdsplanen.

Kan det vara en synvilla att sammanlagt drygt 30 kg vuxna hundar låter valpen vinna dragkampen?

*

Annars - efter nästan fyra veckor med Sonja - tycker jag att hon utvecklas fantastiskt. Hon verkar fatta väldigt många av vardagsrutinerna. De vuxna låter henne äta sina fyra mål om dagen utan att stjäla hennes mat. De fostrar henne på hundars vis, något som får mattehjärtat att blöda lite ibland. Om Sonja försöker nosa igenom Siris tomma matskål får hon en sån åthutning att hon kurar ihop sig med alla tänkbara undergivenhetssignaler som finns. Utom att lägga sig på rygg.. Gör hon samma sak med Svantes matskål så bryr han sig inte det minsta. Matskålen är ju tom, nosa på bara. Det fina i kråksången är att Sonja inte alls blir rädd eller ledsen (!?). Hon bara accepterar att det här får jag inte göra. Redan dag ett fattade hon, att om hon biter Svante i pungen eller svansen så blir han jättearg. Alltså biter hon inte heller Siri eller Julia i svansen. Det hade jag aldrig kunnat förklara för henne.

Smart valp

Andra natten väntar. I går tyckte jag att jag var rätt listig som hade burit upp den stora, mjuka hundburen från källaren. Bra för liten valp att sova nära matte med en lugnande smekning då och då om det känns för ensamt. Samma koncept i kväll. Plötsligt hör jag små trippande steg på golvet. Sonja har lyckats krångla sig ut vi "taket". Fint, då stänger matte taket med dragkedjorna och går sen in i badrummet för tandborstning. Liten kall nos mot benet. Men hallå! Hur gick detta till? Dragkedjorna på kortsidan var inte helt stängda och genom en minimal öppning har hon lyckats ta sig ut. Tredje försöket. Alla dragkedjor ordentligt stängda. Sonja gnäller, ylar krafsar. Jag förstår henne men följer här mina böcker. Ingen vinst genom att gnälla och bråka. Jag fick stå ut med ett antal minuters missnöjesyttringar innan hon tystnade. Och var ligger hon nu och snusar belåtet? På tvären i sängen. Hon får jättegärna ligga där, hoppas bara att hon inte ramlar ner. Motoriken är inte riktigt perfekt ännu.

Efter knappt två dygn med Sonja misstänker jag att hon är rätt smart. Hon vet redan vart man ska gå när man vill dricka vatten. Hundarna har tre "vattenhål". Hon vet var maten står (eller kanske hon luktar) och hoppar och klänger på skåpen för att markera att hon är hungrig. Vilket hon verkar vara mest hela tiden.

Under samma knappa två dygn har ännu ingen olycka skett inomhus. Nu har vi det ju fint ordnat som bara kan gå rakt ut på gårdsplan och gräsmatta. Dessutom är jag ju som bekant påläst. Ut efter mat, sömn och lek. Hittills har det fungerat till hundra procent. Men det kommer förstås bakslag. Det räknar jag med.

Svantes inställning blir alltmer skeptisk. Det som från början verkade vara en trevlig lekkompis har visat sig vara en efterhängsen piraya. Han verkar närmast lite rädd för henne och väljer att hoppa undan när hon närmar sig. Han frågar 1) varför tog ni hit henne och 2) hur länge ska hon stanna?

Nu står jag inför valet att lyfta ner sovande valp i buren eller låta henne ligga kvar i sängen. Hon ligger mitt i sängen nu. Alltså till höger eller till vänster om henne... Ja, så får det nog bli.

 ###

Nu är det middagstid tisdagen den 16 april. Vi somnade alltså i sängen tillsammans och vaknade 05.45. Har den här hunden inbyggd klocka? Jag var ensam i sängen och Sonja låg i Svantes korg. Svante låg på golvet. Hur hon kommit ner vet jag inte men hade hon ramlat så hade hon väl skrikit.

Inom loppet av ett par timmar hade Sonja kissat, bajsat glufsat i sig en dl uppblött torrfoder och haft ytterligare ett par lyckade toalettbesök på gården. Som tur var nedförde hon fyra rullar bajspåsar i boet. (Tack för det!) Det går år en hel del.

Nu har hon sovit ett par timmar, Svante har fått välbehövlig vila och nu är det lekdags igen!