Veterinärbesök

Efter ett dygns vila verkade Sonja fortfarande ha rejält ont i benet och så är det fredag och vår förträffliga veterinärklinik har inte jouröppet så... strax efter åtta i morse ringde jag och fick dagens sista lediga tid. Doktorn klämde och kände och lokaliserade ömhet och smärta till vänster knä. Det gjorde för ont att känna ordentligt så Sonja fick en lugnande/smärtstillande spruta och efter fem minuter var hon slak som en trasa.

Moster var med som en hjälpande hand. Öppna dörrar, plocka fram nycklar och plånbok (framför allt plånbok!) och som allmän hjälpreda.
(När jag var barn trodde jag att det hette hjälpbräda. Är man född i Stockholm så är man. Där skiljer man inte så noga på e och ä. Säg hjälpreda på stockholmska så fattar ni.)
Tre röntgenplåtar som väl inte visade några större katastrofer men för säkerhets skull ville tant doktorn att en ortopedspecialist också skulle bedöma bilderna och hunden. Specialisten finns i Tygelsjö och vi fick en tid på tisdag. 
Fortsatt vila och recept på smärtstillande medel för hund. Inget springande och lekande. För tillfället är allt sånt otänkbart för Sonja. Hon rör sig inte ur fläcken när jag bär ut henne. Hon bara blänger anklagande på mig som om det var mitt fel att hon har ont!

Här har hon fått smärtstillande i en skvätt filmjölk och är på väg att somna med nosen i skålen. Fattar alla hur synd det är om henne? 
Att ge mina hundar medicin är verkligen inga problem. All mat går ner, med eller utan tillsatser av medikamenter. 

Gårdagens teaterföreställning var väldigt mysig. Först picknick i gräset med öl och rödvin. Sen en härlig uppvisning som kanske snarast kan kallas minimusikal. "Evigt ung" heter den och skådeplatsen var Marsvinsholms slott. Trots en väldigt mörk himmel klarade vi oss med endast några enstaka regnstänk.
Båda hundarna sov gott när vi kom hem. Men det kändes hårt att lämna den lilla sjuklingen enbart i Svantes vård.

Solen skiner, det är 22 grader. På med grillen!

Tanken bakom det här arrangemanget var

- matte tar läspaus i stolen, hundarna får en dyna vid sidan om. Njutningslystna är dom. Det gick ändå att kränga sig in vida sidan om Sonja.

Sonja är mycket bättre i sitt ben, hon haltar nästan inte alls. Och jag har sparat en otrolig massa pengar på att inte rusa iväg till veterinären. "Nej, jag kan inte se eller känna något i tassen. Hon är inte varm eller svullen och inte heller ömmar hon någonstans. Kanske ska vi för säkerhets skull ta en röntgenbild." Allt det där, utom röntgenbilden kunde jag ju klara själv. Tror på min hemmasnickrade diagnos - hon har väl dunsat i någonstans i sin vilda framfart. Människor som har/eller har haft häst brukar vara pjoskigare med hälta. Hästar är ju halta mest hela tiden.

Den lille gossen K, som alltså är barnbarn till min syster, har hjärtligt roligt med hundarna. Så fort han öppnar sina blå på morgonen ropar han på Ante. Och både Ante och Onja njuter av att sitta under bordet när K äter. Garanterat faller saker ner som smakar nam-nam. Barnet är dessutom generöst och delar gärna med sig av överflödet. Hundarna är oerhört försiktiga när dom tar emot gåvorna från den utsträckta barnhanden. T.o.m. Sonja, vars vana vid små barn är begränsad, avstår från att hugga tag i de små fingrarna.

Mycket annat spännande finns också i farmosters trädgård. En grön slang som det kommer vatten ur när farmor petar på en grej på väggen. Man kan fylla en kanna med vattnet, man kan dricka ur slangen och framför allt kan man blöta ner sina kläder. Ante bistår med goda råd.

måndag 13 maj 2013 miljöträning i massor

Idag har Sonja verkligen miljötränat. Vi besökte först mattes tidigare arbetsplats och där fick hon träffa många trevliga tanter och farbröder. Hon fick också smaka en och annan godbit eftersom vi passade på vid lunchtid.
Sen var det dags att besöka datadoktorn för mattes laptop uppför sig lite konstigt och behöver nog en hälsokontroll av hårddisken. Där fanns en lurvig herre på fyra år som var obetydligt större än Sonja och som hon hade hjärtligt roligt med en bra stund. Ute på gatan kom det måmga bilar och bussar ganska nära och så har vi det inte hemma riktigt.
Därefter på programmet stod besök på vår alldeles egna veterinärklinik. Dags för genomgång av valpen av tant doktor (så vill dom ha det) och sen vaccinationsspruta i nacken. Ett bra ställe, tyckte Sonja, för man fick godisbitar där.
När vi nu ändå var ute och körde tog vi en sväng förbi trimmet också för att visa upp den lilla.
Gissa om hon var trött när vi kom hem!
Med vår och försommar kommer tyvärr också fästingarna. Ett par stycken små illvilliga kryp har jag sett promenera omkring på Svantes päls och hunnit ta innan dom bestämt sig för en lämplig nedslagsplats. Två har jag plockat loss igår och idag. Nu är det absolut dags för Frontline.
Alla nya bilder ligger i den lilla datorn som nu är på genomgång. Jag väljer en gammal - när Svante får bekanta sig med "skramlet" på MH-testet 2009.