Tanken bakom det här arrangemanget var

- matte tar läspaus i stolen, hundarna får en dyna vid sidan om. Njutningslystna är dom. Det gick ändå att kränga sig in vida sidan om Sonja.

Sonja är mycket bättre i sitt ben, hon haltar nästan inte alls. Och jag har sparat en otrolig massa pengar på att inte rusa iväg till veterinären. "Nej, jag kan inte se eller känna något i tassen. Hon är inte varm eller svullen och inte heller ömmar hon någonstans. Kanske ska vi för säkerhets skull ta en röntgenbild." Allt det där, utom röntgenbilden kunde jag ju klara själv. Tror på min hemmasnickrade diagnos - hon har väl dunsat i någonstans i sin vilda framfart. Människor som har/eller har haft häst brukar vara pjoskigare med hälta. Hästar är ju halta mest hela tiden.

Den lille gossen K, som alltså är barnbarn till min syster, har hjärtligt roligt med hundarna. Så fort han öppnar sina blå på morgonen ropar han på Ante. Och både Ante och Onja njuter av att sitta under bordet när K äter. Garanterat faller saker ner som smakar nam-nam. Barnet är dessutom generöst och delar gärna med sig av överflödet. Hundarna är oerhört försiktiga när dom tar emot gåvorna från den utsträckta barnhanden. T.o.m. Sonja, vars vana vid små barn är begränsad, avstår från att hugga tag i de små fingrarna.

Mycket annat spännande finns också i farmosters trädgård. En grön slang som det kommer vatten ur när farmor petar på en grej på väggen. Man kan fylla en kanna med vattnet, man kan dricka ur slangen och framför allt kan man blöta ner sina kläder. Ante bistår med goda råd.