Svante&Sonja

K har rest hem igen med sina föräldrar och det känns tomt när ett litet barn lämnar. Utvecklingen är så oerhört snabb och bara sen vi träffade honom i mitten av april har det hänt jättemycket.
Det är som med valpar - det går så fort att man knappt hinner med. Alla som inte träffat Sonja på ett tag häpnar över hur snabbt hon växer. Jag, som ser henne varje dag, märker det inte. Fast jag kan ju förstås titta på bilder. Däremot noterar jag med tillfredsställelse att hon t.ex. inte längre välter våra små trädgårdsbord där jag brukar placera frukostbrickan. Hon har fattat! Hur det går med rumsrenheten är svårt att avgöra eftersom dörren är öppen mest hela tiden. Det verkar som om hon föredrar att gå ut när det tränger på men det kan vara önsketänkande.

Eftersom jag inte fotat så flitigt de senaste dagarna bjuder jag på en av syrrans bilder från 2008. Familjen Svan, som brukar hålla till i en av dammarna på området, beslutade sig en dag för att visa omgivningarna för barnen. Det är ingen dålig promenad dom har tagit på sin sightseeing-tur kan jag meddela. Och här promenerar hela gänget, mamma, pappa och fem ungar i sakta mak förbi stallet. Dom fortsatte runt hagarna via cykel/promenadvägar tillbaka till sin damm. Hur mycket bajs sju svanar lämnar efter sig kan ni bara inte föreställa er.
Eloge till syrran också som hade sinnesnärvaro att springa in efter kameran.

Ja, det är duvor i linden. Dom ska till varje pris bygga bo där och deras glidflygningar en halvmeter över gruset är direkt livsfarligt för dom. Dessutom trillar äggen ner i huvudet på Sonja som tacksamt tar emot ett extra mål mat. ÄR duvor extra korkade eller...?