Jag kommer aldrig att få veta om det är meningsfyllt att sätta dracenaskott i vatten och hoppas att det ska bildas rötter. Dödsstöten kom vid tiotiden på förmiddagen då Sonja insåg att hon nådde upp till de spretiga bladen. Ner på golvet med dom och sen finfördelning av blad och stambitar, något som är Sonjas specialitet. Det gör ingenting. Jag var egentligen bara måttligt intresserad av fler dracenor.
Idag har det varit en bra dag för hundträning. Blåsten har lugnat sig och det är inte särskilt varmt. Vi har fyllt på förrådet av blodpudding och köttbullar. Sonja har börjat fatta att framräckande av en tass framkallar klick och godis. Kanske inte så viktigt ur lydnadssynpunkt men en trevlig sak att kunna ändå.
Siri kom vid lunchtid och ska bo här några dagar. Matte ska passa barnbarn. Hundarna har härjat våldsamt och sover utspridda i och utanför huset.
Och som vanligt trivs Sonja bäst om hon kan släpa alla tillgängliga kuddar, filtar - och här även en korg ut i korridoren och slagga in ovanpå högen.
Nu sitter det en duva på taket igen! Trots att Svante har sagt tusen gånger att dom inte får.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar