Bättre sent än...

Nåja, bättre sent än aldrig. Dagarna blir intensiva med den lille 1,5-åringen, hundar och dessutom fint sommarväder. Och fotbolls-EM. Det senare är dock hittills ganska tandlöst. Den enda match som inte slutat oavgjort är Island-Norge och den såg jag inte och vet inte heller hur den slutade. Just nu springer Holland och Tyskland omkring och det händer inte mycket.

Hundarna fortsätter oförtrutet sina lekar med bollar och det blir extra kul nu när "kusin" Christian är här. Han är en baddare på att kasta långt, springa fort och dyka på huvudet i poolen och alldeles försvinna under vattnet. Svante blir vansinnig. Så kan man bara inte göra!
Sonja har verkligen lärt sig att man inte biter i människors händer. Lille K kan utan vidare hålla hundgodis mellan fingrarna och Sonja pillar fram den lika försiktigt som Svante gör. Jag är riktigt stolt över mina hundar! För övrigt har K döpt om Svante från igår. Ante har blivit Santi.
Vi har räddat ännu en igelkott idag. Det var nog Sonja som hittade den först men hennes skall lockade förstås dit Svante och sen var cirkusen igång igen. Hämta koppel, handskar - fånga in Svante och bära ut kotten utanför stängslet.

Sonjas öron lever verkligen sitt eget liv. Först stod det högra rakt upp och det vänstra hängde lite. Sen plötsligt reser sig det vänstra medan det högra ser OK ut. Någon vecka senare hänger båda lite hur som helst. Nu när Siri har semester och Ellen har varit här räknar jag med något minskad lekaktivitet så igår kom klisterflaskan fram för tredje gången. Så egentligen utgör stackars Sonja just nu en ganska slät figur. Fåniga öron som sitter fast och inga hörntänder i underkäken. Men hon är glad ändå.
Nu slutade ännu en match oavgjort. 0-0. Varför tittar jag på fotboll?