Lennart o lite annat

Det här är Lennart. Mer om honom finns att läsa i inlägget Katter från 1/4 2013. Han har varit mycket sporadisk gäst här det senaste året. Varför han plötsligt valde att flytta till Malmö Ridklubb är en gåta. Men det lär finnas gott om råttor där... En härlig katt är han och alltid lika hungrig.

När Gullan blev skadad och och kom hem som invalid kom också Lennart hem och "vakade" över henne. Nu finns inte Gullan mer och både Lennart och Ville går runt i stallet och jamar. Jag kan för lite om katter men uppenbarligen saknar dom sin gamla läromästare.
I morse tog jag en rövare och gick ner till stallet i förhoppningen om att få med mig Ville till
drop-invaccinering. Ingen Ville - förstås. Så är det alltid. Den katt man vill åt finns aldrig på plats. Lennart såg däremot ut som om han gärna hade följt med.

Tre irländare vilar förmiddag

Vi har lagt ner en del jobb på att få soffan i hallen både hundvänlig och dekorativ. De rödas uppfattning om prydligheten skiljer sig dock en del från min idé. Ju knöligare desto bättre. Och varför ska kuddar tvunget ligga i soffan? Dom ligger minst lika bra på golvet.
Som vanligt är det Sonja som har tagit fönsterplatsen. Primadonna!
Lagat en jättestor chili con carne nu avnjutits med Lotta och Otto. Hundarna har varit på b-promenad och lugnet lägrar sig över gården. Värst vad det blir tidigt mörkt nu för tiden!

Sonja, som har lite svårt att koppla av, har hittat ytterligare en penna att demolera. Vi hade rätt gott om pennor men förråden minskar med förfärande hastighet. Det verkar inte heller som vi lär oss att lägga dom högt upp. Jag har f.ö. vant mig vid att ha toarullen i en livrem på handdukshängaren. Det går bra och man får ha den i fred.

Katter

Det är långfredag. För nästan exakt sex år sedan flyttade vi till vår fantastiska gård som ligger på landet mitt i Malmö. Vi har elva inhyrda hästar i stallet och Öresundsbron synlig från ovanvåningen. En enorm tomt som är helt inhägnad och tre hundrastgårdar med uppvärmda kojor.
Stallkatt ingick i köpet och Gullan har fått sällskap av flera katter. Stallkatter är dock ett osäkert projekt. Jag vaccinerar, öronmärker och steriliserar nykomlingarna men tyvärr är bortfallet stort. Lennart och Ragnar kom för några år sedan vid tolv veckors ålder. Ragnar blev tyvärr påkörd och dödad efter ett år. Han bror Lennart blev oerhört ledsen men efter två dagar kom han hem med en katt som såg exakt ut som Ragnar! Svart med vita inslag i ansiktet och på tassarna. Ersättaren var uppenbarligen ung men alls inte tam. Efter några veckor insåg ersättaren att människor inte var farliga och att det här var ett hyfsat ställe att bo på. Lennart höll sig hela tiden nära nykomlingen.
Triumf när jag första gången kunde erbjuda en bit leverpastej (med avmaskningsmedel inbakat) från handen. Nästa triumf var förstås när jag första gången kunde ta upp katten i famnen och konstatera att det var en hona. Okej, vaccinering, öronmärkning och sterilisering igen. Mycket pengar... Noggranna instruktioner från veterinären om krage, lugn och ro och recept på smärtstillande medicin. När vi kom hem från operationen (steriliseringen) släppte jag ut Maja i stallet. Hon blängde förebrående på mig och stack iväg. Hon var borta ett par dagar och jag tänkte att där gick tusen spänn och lite till för medicinen. Sen kom hon tillbaka och efter tio dagar tog vi stygnen på magen. Matte och husse är ju sjukvårdsutbildade och behöver inte lägga dyra veterinärkostnader på sådana saker.
Samma år kom lille Ville. Ensam kvar i en kull med stallkatter. Svart som en lite sotare och visst kunde vi ta hand om honom. Öronmärkning, vaccinering och kastrering igen.
Denna långfredag är kattstatusen som följer: Gullan och Ville är trogna vårt stall. Lennart har av oförklarliga skäl valt att flytta till andra sidan vägen - till Malmö Ridklubb. Han kommer "hem" då och då och han är en väldigt go och fin katt. Maja är som uppslukad av jorden. Vi har inte sett henne på ett år och antingen finns hon i katternas himmel eller också har hon hittat ett annat hem. Med katter vet man aldrig.