måndag 1 april 2013

Katter

Det är långfredag. För nästan exakt sex år sedan flyttade vi till vår fantastiska gård som ligger på landet mitt i Malmö. Vi har elva inhyrda hästar i stallet och Öresundsbron synlig från ovanvåningen. En enorm tomt som är helt inhägnad och tre hundrastgårdar med uppvärmda kojor.
Stallkatt ingick i köpet och Gullan har fått sällskap av flera katter. Stallkatter är dock ett osäkert projekt. Jag vaccinerar, öronmärker och steriliserar nykomlingarna men tyvärr är bortfallet stort. Lennart och Ragnar kom för några år sedan vid tolv veckors ålder. Ragnar blev tyvärr påkörd och dödad efter ett år. Han bror Lennart blev oerhört ledsen men efter två dagar kom han hem med en katt som såg exakt ut som Ragnar! Svart med vita inslag i ansiktet och på tassarna. Ersättaren var uppenbarligen ung men alls inte tam. Efter några veckor insåg ersättaren att människor inte var farliga och att det här var ett hyfsat ställe att bo på. Lennart höll sig hela tiden nära nykomlingen.
Triumf när jag första gången kunde erbjuda en bit leverpastej (med avmaskningsmedel inbakat) från handen. Nästa triumf var förstås när jag första gången kunde ta upp katten i famnen och konstatera att det var en hona. Okej, vaccinering, öronmärkning och sterilisering igen. Mycket pengar... Noggranna instruktioner från veterinären om krage, lugn och ro och recept på smärtstillande medicin. När vi kom hem från operationen (steriliseringen) släppte jag ut Maja i stallet. Hon blängde förebrående på mig och stack iväg. Hon var borta ett par dagar och jag tänkte att där gick tusen spänn och lite till för medicinen. Sen kom hon tillbaka och efter tio dagar tog vi stygnen på magen. Matte och husse är ju sjukvårdsutbildade och behöver inte lägga dyra veterinärkostnader på sådana saker.
Samma år kom lille Ville. Ensam kvar i en kull med stallkatter. Svart som en lite sotare och visst kunde vi ta hand om honom. Öronmärkning, vaccinering och kastrering igen.
Denna långfredag är kattstatusen som följer: Gullan och Ville är trogna vårt stall. Lennart har av oförklarliga skäl valt att flytta till andra sidan vägen - till Malmö Ridklubb. Han kommer "hem" då och då och han är en väldigt go och fin katt. Maja är som uppslukad av jorden. Vi har inte sett henne på ett år och antingen finns hon i katternas himmel eller också har hon hittat ett annat hem. Med katter vet man aldrig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar