lördag 6 april 2013

Svante och hans vänner

Julia

När det gäller Svantes vänner tänkte jag begränsa mig till hans irländska kompisar.
Den första han träffade, efter mamma och syskon, var Julia. Svante var nio veckor och Julia ca 1,5 år.
Julia hade godheten att lägga sig på rygg och Svante försökte genast att dia henne.



Detta möte blev början till ett förhållande som till alla delar är utmärkt. Hundarna älskar varandra och när vi reser bort bor Svante hos Julia och när Julias husse känner för en tripp någonstans så bor Julia hos oss. Med jämna mellanrum träffas vi och rasar runt på gräsmattan och gårdsplanen. Nåja, hundarna i alla fall.


När de inte rasar runt vilar de en stund på trappan.

Julia är stans värsta kaninjägare. Åtskilliga gånger har hon lyckats smita ut när någon är oförsiktig med att stänga grinden eller dörren till stallet. Att gå runt och leta och ropa är inte en bra idé. Så länge hon ser och hör oss blir hon bara djärvare. Senaste gången (vilken jag hoppas blir den sista) tog jag hjälp av några småkillar på cykel som ombads spana efter en röd hund. Efter ett par timmar kom ett sms att röd hund hade siktats vid ridhuset och vid det laget var hela familjen engagerad. Ett ungt par i bil hade sett ett rött streck som sprang kors och tvärs och medan killen satt i bilen sprang tjejen omkring och letade. Dom hade mobilkontakt hela tiden och efter en stund hade Julia blivit infångad och vi kunde hänta hem henne. Behöver jag ens påpeka att hon var både trött och törstig?
En gång höll det på att sluta riktigt illa. Julia sprang upp på vägen och blev påkörd av en bil. Husses dotter Lotta hörde smällen och skriket och rusade till undsättning. Julia kördes till djursjukhuset och tack och lov var ingenting brutet. Det hade blivit en spricka på bäckenbenet och efter en tids konvalescens blev Julia helt återställd.


Den här bilden är söt. Vännerna sover sött på min säng. Det är tur att det finns PhotoShop! Egentligen ligger dom på en brun filt med mönster av vita tassar... Gissa vilket jobb det var att försöka få med strävhårsintrycket.



Siri
När Svante var ett år gammal meddelade Gertrud att hon hade skickat en liten Siri till Malmö. Jag bad Gertrud att ge min mailadress till Siris matte som tog kontakt direkt.
Siri är född i maj så det var full sommar när hon kom.


Nallebjörnen Svante och Julia svalkar fötterna och försöker nå tennisbollen som så förargligt ligger utom räckhåll. Siri tittar på något spännande i vattnet.
Siri blev så småningom dagishund hos oss och är det fortfarande. Siri är HSB - Hon Som Bestämmer. Detta visade hon ganska tidigt redan som valp.


Här får Svante en avhyvling av den unga damen. Eftersom han ser så förfärligt lurvig ut på dessa sommarbilder ska jag genast lägga in en bild på hur fin han blir när han varit hos Trim-Lotta.

Mattes finaste kille

 Att ha båda tjejerna här går faktiskt ganska bra så länge man inte lägger sig i deras förehavanden. Dom har en egen rangordning i sin lilla flock. Siri bestämmer helt enkelt över alla. Svante bor ju här så han får komma in i huset enligt Siri. Julia däremot får inte komma in om Siri får bestämma. Siri står på trappan och morrar och Julia väntar snällt. Sen glömmer Siri bort att vakta trappan och då går Julia in. Siri ser ut som om hon tänker: "Hur kom DU in här? Men okej då, nu är du inne och då kan du lika gärna stanna."

Skumpa
är nästan lika gammal som Siri. Eftersom hennes matte och husse tillbringar somrarna på annan ort så träffade vi inte Skumpa förrän framåt höstkanten. Hon är en skarp tjej som också gärna vill bestämma. Med Svante är det aldrig några problem för han låter alltid tjejerna bestämma men mellan Siri och Skumpa är det klart mera spänt. Ingen av dom vill riktigt ge sig.
Skumpa bor också här någon gång ibland. Fast inte samtidigt med Siri.

 Skumpa (med vitt halsband), Siri och Svante
Ibland får Skumpa komma hit och leka några timmar medan matte gör något ärende. Alltid lika uppskattat.

I dag blir Sonja sju veckor. Om åtta dagar är det dags för henne att komma till sitt nya hem! Det är så spännande!
                                                                 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar