tisdag 2 april 2013

Svante och hans nya hem

Det tog egentligen ingen tid alls för Svante att acceptera sitt nya boende och sina nya människor. Han är en hund med gott självförtroende och inte rädd för någonting.
Den första han stötte på när han kom hem var katten Gullan. Hon låg och gonade sig i augustisolen och Svante såg genast en tänkbar lekkamrat. Han studsade fram och gjorde lekinviter och viftade med svansen. Gullan rörde inte en min, blängde med halvslutna ögon. Svante kom närmare och försökte få Gullan att komma loss. Gullan fräste och blev lite spänd. Matte fegade ur och ville rädda valpen från att bli klöst i ansiktet.
Av många misstag känns detta som ett av de allvarligaste. Varför lät jag dem inte vara? I dag är jag säker på att Gullan visserligen hade lappat till valpen med tassen men jag tror inte att hon hade skadat honom. Tvärtom var hon ganska intresserad. Umgänget skulle säkert ha blivit friktionsfritt om det hade fått ske på kattens villkor. Morgonen därpå var Gullan tillbaka på gårdsplanen och demonstrerade sin äganderätt till matte.


Det hade kunnat fortsätta så här om jag inte varit så ängslig...

Svantes första natt hade vi oroat oss lite för. Skulle han gnälla och gråta hela natten utan både mamma och syskon? Det skulle han inte. Han somnande gott i sin pappkartong och vaknade vid halvfem-tiden på morgonen. Bars ut på gräset för diverse naturbehov och så var det inte mer med det. Frukost och redo för en ny, spännande dag.

Även om mina hundböcker ibland har skilda åsikter om hur fostran av valpen ska gå till så är de rörande överens om en sak: spring aldrig efter valpen, spring ifrån den! Jag sprang åt norr, Svante sprang åt söder. OK, han hade inte läst samma böcker som jag. Detta utmärkta råd fungerade inte på vår hund! Samtidigt tröstade jag mig med att han var självständig och det ska ju en irländare vara.

Min dokumentation om Svantes första tid hemma är som sagt beklagligt dålig. Jag har t.ex. inget minne av när han blev rumsren. Jag har å andra sidan inget minne av att vi torkade pölar eller plockade upp små högar inomhus särskilt mycket så det måste ha gått ganska smärtfritt. Nu har vi det extremt bra genom att tomten är inhägnad och han kom i början av augusti när man kan ha ytterdörren öppen hela dagen.
Det åskade väldigt mycket sensommaren 2007 men Svante visade inga tecken alls på obehag eller rädsla.
En synnerligen läskig smäll mitt i natten skällde han ut ordentligt och sen somnade han igen.
Han första nyaårsafton - då var han alltså nästan sju månader. Han stod med matte, husse och gäster och viftade med svansen medan smällare och fyrverkerier yrde i grannskapet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar