tisdag 2 april 2013

Kurser och utbildning.

I dag känns det äntligen som om det blir vår även i år! Hela förmiddagen har ytterdörren stått på glänt vilket uppskattas enormt av hundarna. (Svante och Siri - återkommer om Siri.)
I går publicerade jag min blogg men avstår tills vidare från att göra reklam för den. Ordningen bland inläggen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag lär mig väl.

Tänkte berätta lite om kurser som Svante och jag deltagit i. Vid tre månaders ålder var det dags för valplekskola hos Yrsa i Staffanstorp. Första träffen var hundfri och vi lärde oss en massa om hundens sinnen, motivationsfiltrering, blockering och positiv förstärkning. Plus en hel del annat matnyttigt. Vi fick också stifta bekantskap med klickern, välsignade lilla manick.
En otroligt bra övning var nej-träning. Godis i handen, när valpen försöker ta godbiten - nej och knyta handen runt godiset. Valparna fattade snabbt. Ett par, tre gånger och sen lät de godiset vara. Och sen, varsågod! Detta har vi sedan applicerat i samband med serveringen av den vanliga maten.
Vi lärde oss att gå fint i koppel. Hunden ska aldrig vinna något på att dra i kopplet. Lite tjatigt att tvärvända varje gång valpen drar men det lönade sig. Urtråkigt att aldrig komma någonstans.
Valplekskolan var klart lyckad och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att gå liknande kurs med Sonja.
Vi gick också Slyngelkurs och Kontaktkurs i Staffanstorp och jag påstår att jag har en hund som går att ha i möblerade rum.

Vi har också gått trimkurs. Irländare ser absolut trevligast ut med regelbunden trimning. Min fallenhet i frisöryrket är väl inte så framträdande så jag överlåter med varm hand trimmandet åt proffset Lotta. Här hemma under namnet Trim-Lotta eftersom husses dotter också heter Lotta.

Sen gick vi unghundskurs på Brukhundsklubben. Detta var mindre lyckat. Svante var i värsta slyngelåldern, övriga kursdeltagare var huvudsakligen stora, svarta brukshundar och tillika hanar. Svante tyckte att det var för mycket sitta och vänta på sin tur och ägnade stor del av tiden till att morra och skälla på de andra. Detta stressade förstås matte och något lyckat ekipage var vi inte.


Godkända blev vi i alla fall och epitetet monster bad jag att få som tillägg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar