Konstverk och vad man kan göra med en matskål på 24 sekunder.

Slutar lägga dagens datum i Inläggets rubrik. Det fixar ju Blogger ändå åt mig.

Vi fortsätter sittövningarna med Sonja. Klickern är redan borttagen och hon fattar (verkar det som) vad sitt betyder. Visst är det svårt när matskålen hägrar över hennes huvud. Speciellt om de vuxna hundarna är i närheten. Då blir det för jobbigt. När vi är ensamma i köket går det rätt bra. Det är ganska sött när hon letar upp matte och sätter sig spontant. Godis? Vi får väl trimma detta på valplekskolan så småningom. Förhoppningsvis om ca tre veckor.
Kvällspromenaden igår var intressant. Svante i koppel och Sonja springande lös. Plötsligt rusar två rådjur över stigen där vi går. Här! Mitt i Malmö nästan! Svante blev helt perplex och kom sig inte för att göra någonting. Det är första gången vi ser rådjuren. Jag såg spår av dom i vintras. Sonja stod också bara helt stilla med lätt rest ragg och visste inte riktigt vad situationen krävde av henne. En stund senare kom en man med en rottis. Svante gjorde inte ens ett utfall. Trots att det antagligen var en hanhund. Tyckte nog att den lyfte på benet... Sonja ställde sig som en liten fågelhund, stirrade, reste lite ragg men höll sig till sin egen "flock". Hon är duktig (ännu så länge) på att hålla koll på oss. Visserligen gör hon våldsamma rusningar i terrängen men ropar man hennes namn med den där falsettrösten hon vant sig vid så kommer hon som ett skott. Tänk vad en bit torkad blodpudding kan vara attraktiv.
Tandläkaren igen igår. Känner ni någon pensionär med tandställning? Ja, nu gör ni det. Det känns som om jag har viss samhörighet med tjejerna som har hästar i vårt stall. Tonåringar, där var och varannan har ståltråd i munnen.

Installationen "Toarullen". Konstnär: Sonja. Ganska effektfullt men fullständigt oanvändbart.

Sonja skapar också levande konst. Med rostfria matskålar och då blir det ljud till.

Svante blir helt förfärad av dessa tilltag. Han har aldrig lekt med matskålar. Alldeles för allvarliga ting för att använda som leksaker.

onsdag 15 maj 2013

Det blåser småspik i de nyutslagna träden. Synd, för det är varmt i luften och solen skiner.
Siri ska stanna en vecka till och det är fullt ös hela dagarna.
Jag är mycket nöjd med att Sonja vet vad hon heter. Hon kommer som en liten röd pil när man ropar. Det gör dom andra också, som lite större röda pilar. För i mattes ficka väntar nämligen ugnstorkad blodkorv. Torkade en hel korv skuren i småbitar igår. Otroligt gott tycker alla tre.
Sonja hejdar sig också när jag säger nej eller ah-ah-ah. Det ska föreställa att det är förbjudet att göra just detta. De stora hundarna är fantastiska på att ingripa vid sådana tillfällen. Dom vet ju att t.ex skor i garderoben inte är tillåtna. Eller att riva till sig TV-bilagan från mattes nattygsbord. Då rusar dom fram och säger nej på sitt sätt. Oändligt mycket effektivare än mitt.

Här sover Siri skönt på soffan i hallen. Det frestar på att vara barnflicka, lektant och samtidigt fungera som uppfostrare.

Kolla dom hörntänderna! Tur att dom snart ska bytas ut mot mindre sylvassa gaddar. Ändå får den lilla hunden ha plus i kanten för viss bithämning. Hon tar inte i fullt så hårt längre.
Pärmarna som står nederst i min bokhylla börjar se malätna ut. Men hon lyssnar som sagt rätt bra på tillsägelser och pärmarna känns inte SÅ viktiga att dom måste flyttas högre upp.

Lillsyrran tar spjärn mot storebrors panna. Det börjar dra ihop sig till kvällspromenad för de stora hundarna och ett besök på gårdsplanen för den yngsta. Sen är det sova som gäller - kanske ända till 5.30.