Vi fortsätter sittövningarna med Sonja. Klickern är redan borttagen och hon fattar (verkar det som) vad sitt betyder. Visst är det svårt när matskålen hägrar över hennes huvud. Speciellt om de vuxna hundarna är i närheten. Då blir det för jobbigt. När vi är ensamma i köket går det rätt bra. Det är ganska sött när hon letar upp matte och sätter sig spontant. Godis? Vi får väl trimma detta på valplekskolan så småningom. Förhoppningsvis om ca tre veckor.
Kvällspromenaden igår var intressant. Svante i koppel och Sonja springande lös. Plötsligt rusar två rådjur över stigen där vi går. Här! Mitt i Malmö nästan! Svante blev helt perplex och kom sig inte för att göra någonting. Det är första gången vi ser rådjuren. Jag såg spår av dom i vintras. Sonja stod också bara helt stilla med lätt rest ragg och visste inte riktigt vad situationen krävde av henne. En stund senare kom en man med en rottis. Svante gjorde inte ens ett utfall. Trots att det antagligen var en hanhund. Tyckte nog att den lyfte på benet... Sonja ställde sig som en liten fågelhund, stirrade, reste lite ragg men höll sig till sin egen "flock". Hon är duktig (ännu så länge) på att hålla koll på oss. Visserligen gör hon våldsamma rusningar i terrängen men ropar man hennes namn med den där falsettrösten hon vant sig vid så kommer hon som ett skott. Tänk vad en bit torkad blodpudding kan vara attraktiv.
Tandläkaren igen igår. Känner ni någon pensionär med tandställning? Ja, nu gör ni det. Det känns som om jag har viss samhörighet med tjejerna som har hästar i vårt stall. Tonåringar, där var och varannan har ståltråd i munnen.
 |
Sonja skapar också levande konst. Med rostfria matskålar och då blir det ljud till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar