8 maj 2013 | Förräderi

Julia åkte hem i går kväll och nu har Siri kommit tillbaka för nu ska Siris matte ha lillsemester. Den första kvarten gick åt att kolla hus och trädgård om Julia möjligen fanns någonstans. Julia har ju impregnerat reviret med sin doft och Siri verkar tycka att det är högförräderi att släppa i Julia på HENNES område. Nåja, Julia är inte kvar längre och då kan Siri i stället ägna sin energi åt att leka med Sonja.
Bokcirkel i går och det är alltid upplivande. Mina misstankar om att valpen inte fattar varför hon får beröm när hon uträttar sina behov utomhus bekräftades av cirkeln. "Varför berömmer du henne när hon gör det ute?" Det kan man fråga sig. Jag måste försöka ta henne på bar gärning och lyfta ut henne i rätt ögonblick. Och så måste jag anmäla oss till valplekskolan.
Cirkeln ska som avrundning läsa något skönlitterärt om hundar och det finns en del att välja på. Min stora favorit är Kerstin Ekmans "Hunden". En av få böcker som fått mig att gråta. En annan favorit är Åsa Nilsonnes bok om Zelda. Vet inte om den faller inom ramen för skönlitteratur. Föredrar Åsas egen kategorisering "handbok för människor".

Den här har jag fått av kollegan Ann-Margreth och det är en fascinerande berättelse om en stum pojke och hans hund.
I morse ungefär vid sextiden sa vädermannen på TV att hela landet vaknat upp till strålande sol. Undrar vilket land han pratade om. I Skåneland sprutade regnet utanför fönstret och det åskade. Fast som vanligt menade han väl Stockholm... Svante visste redan att det regnade och ville helst slippa gå ut. Sonja, som är helt oerfaren, häpnade över den blöta världen och försökte också komma in så fort som möjligt.
Så här tidig eftermiddag har det faktiskt spruckit upp en aning.