Fredag 10 maj 2013 Mera klick och lek

I dag har vi fortsatt med försiktig klickerträning. Några "sittningar" med efterföljande klick och köttbullebit. Sonja fattar att här finns något att ta fasta på. Frågan är bara - tänker hon nog - vad gör jag för att utlösa det där klicket! Har inte lagt på kommandot ännu. Måste fundera mera. Dessutom är det knepigt att klicka när Svante är inom hörhåll. Han är definitivt inklickad och det går ju inte att klicka utan att han får belöning, som han inte i så fall förstår varför han får.
Leka däremot kan vi göra hela gänget.

En överkörd råtta (grävling, mink?) med pip i båda ändarna är en väldigt kul leksak. Den låter, man kan ha dragkamp med den och den är förvånansvärt hållbar. MEN vad är den i jämförelse med...

...mosters dammvippa? I dag inhandlade jag en sprillandes ny dammvippa till syrran. Den kostade 22.90. Den överkörda råttan kostar det tredubbla! Alla hundarna älskar den färgglada städprylen.

Siri och Sonja kan leka hur länge som helst med den. Sonja blir omåttligt stolt om hon lyckas få tag i den ensam och springa iväg över gårdsplanen.

Kan det vara en synvilla att sammanlagt drygt 30 kg vuxna hundar låter valpen vinna dragkampen?

*

Annars - efter nästan fyra veckor med Sonja - tycker jag att hon utvecklas fantastiskt. Hon verkar fatta väldigt många av vardagsrutinerna. De vuxna låter henne äta sina fyra mål om dagen utan att stjäla hennes mat. De fostrar henne på hundars vis, något som får mattehjärtat att blöda lite ibland. Om Sonja försöker nosa igenom Siris tomma matskål får hon en sån åthutning att hon kurar ihop sig med alla tänkbara undergivenhetssignaler som finns. Utom att lägga sig på rygg.. Gör hon samma sak med Svantes matskål så bryr han sig inte det minsta. Matskålen är ju tom, nosa på bara. Det fina i kråksången är att Sonja inte alls blir rädd eller ledsen (!?). Hon bara accepterar att det här får jag inte göra. Redan dag ett fattade hon, att om hon biter Svante i pungen eller svansen så blir han jättearg. Alltså biter hon inte heller Siri eller Julia i svansen. Det hade jag aldrig kunnat förklara för henne.