Byta?

Alltså inte byta någon hund, aldrig i livet. Men byta sak med Sonja. Hon är fortsatt fenomenal på att hitta saker att stjäla. Strumpor, trosor, skor, barnens plastspadar, strilen till en vattenkanna osv osv. Jag har testat byteshandel ett bra tag och det fungerar riktigt, riktigt bra! Kalla på henne och med glad röst föreslå BYTA?! Hon släpper sitt byte och kommer och byter till sig en bit torkad blodpudding.

Tänk så liten Sonja var när hon kom den 14 april! Här vet inte Svante vad som väntar honom. Syrran tog bilden. Och den härligt galna uppsynen på nedanstående bild fångades av "kusin" Christian.

Igår kväll fick jag avbryta middagen för att rädda ännu en igelkott från hundarnas våldsamma försök att komma åt den. Fint försvar har dom i alla fall, dom där djuren. Tänk att kunna förvandla sig till en nåldyna så snabbt.
Idag låg båda hundarna och sov när jag plötsligt fick syn på en kotte som makligt gick över gårdsplanen. Intet ont anande. Fram med handskarna och ut och bära igen. Den här kotten hade ju inte varit utsatt för någon hundattack så den blev riktigt förbannad. Fräste och försökte sprattla sig loss och när jag satte ner den på rätt sida stängslet promenerade den förorättad själv iväg. Dom stackarna som jag burit ut tidigare har legat hoprullade lång tid. För säkerhets skull...

Mattjuven Sonja

Sonja börjar bli oroväckande stor. Det är förstås trevligt att hon växer som hon ska, men de långa benen räcker nu till att sträcka sig upp på bord och bänkar. Följaktligen går det fint att stjäla mat som finns inom räckhåll. En ny värld har öppnat sig!
Igår stack hon triumferande över gårdsplanen med ett paket Lingongrova i munnen. De vuxna rusade förstås efter. Alla tre försvann in i en tät häck. Jag kallade på Sonja och under över alla under - hon kom! Utan brödpaket och med Svante och Siri efter sig. Jättemycket beröm, blodpudding och jubel medan jag desperat försökte räkna ut hur jag skulle komma åt brödet. Alla tre for förstås tillbaka in i häcken men där kom åter igen Siri till undsättning. Hon hade fattat att detta inte var riktigt okej så hon "morrade bort" Sonja från bytet och tog det inte själv (!) utan lät mig ta det. Siri har verkligen oanade kvaliteter.

Det där med att hon växer har sina fördelar också. Hon kan inte längre pressa sig ut genom grindens järnspjälor. Inte för att hon är rymningsbenägen. Hon har aldrig försökt smita ut trots att möjligheten funnits. En annan fördel är att hon inte längre kommer in under spisen. Vi har en sån där gasolspis med elektrisk ugn. Under spisen torde finnas både elkablar och gasolslang. Vad vet jag. Jag har aldrig varit där. Men himla skönt att hon inte kan gnaga sig in till gasolen.,

Att forcera kompostgaller däremot, det är Sonja fenomenal på. Hon öppnar helt enkelt med tassen och går in.
Däremot kan hon inte hoppa upp i sängen eller på soffan i hallen (för att nå den eftertraktade fönsterplatsen). Det förvånar mig, för hon är långbent och är inte rädd av sig. Jag lyfter upp henne i sängen på kvällen och hon hoppar inte gärna ner själv på morgonen. Vilket förstås innebär att jag hinner bära ner henne och ut på gårdsplanen. Svante tycker det är löjligt att gå ut först. Han startar helst med frukosten och går ut sen.
Solen öser inte ner precis men det finns inga hotfulla moln i sikte och det är 21 grader så det får bli:
Avocadohalva med skagenröra
Grillat laxspett med egen, nyupptagen potatis och den härliga sherrysåsen från Limhamns fiskrökeri (nu ska jag snart ha rabatt!).
Jordgubbar och glass.
Och några glas vitt.
Helg på er alla!

Valplekskola med hund!

Så var det dags för lektion två på valplekskolan. Jag har gått minst tre kurser med Svante hos Yrsa i Staffanstorp och min ryggmärgskänsla är; regn, blåst och kyla. Naturligtvis regnade det, men både blåst och kyla slapp vi. Min tanke var att ta fina bilder på alla glada valpar, hussar och mattar men med godis i vänster hand, kopplet och klickern i höger och samtidigt ett försök att hålla kapuschongen på plats för att skydda mot regnet... det fanns helt enkelt inte händer tillräckligt för kameran också.

En bild innan vi startade. Sonja säger hej till en gosig boxervalp. Jag har ju gått den här lekskolan tidigare med Svante men det är så oerhört nyttigt att ta om det igen. Dessutom har jag glömt en del på sex år. Vi hade med oss Elle, vän i familjen och särskilt vän till Sonja. Elle är en ung tjej som gillar djur (och i all synnerhet Sonja och Svante) och det är hennes rosa skor som syns till höger i bilden.
I hällande regn övade vi på kontakt - titta matte i ögonen, klick, godis. Vi körde "magneten" - tre godisbitar i handen (vänster hand!), kloss intill vänster knä och BACKA tre steg bakåt - godis - tre steg till - godis etc. Efter en vecka byter man riktning och backar inte utan går framåt i stället. Och då har man en hund som går "fot". Vi får väl se...
Vi körde också en sittövning men den blev fel för Sonjas del. Hon kan redan sitt och för henne blev det förvirrande att någon höll torkad blodpudding i handen och att hon förväntades sätta sig. Ingen sa ju SITT. Annars skötte hon sig ganska bra. Det är upphetsande för små valpar att plötsligt träffa så många andra valpar. Att sen upptäcka att målet inte är att leka utan att fokusera på matte/husse måste vara frustrerande. Efter en timme i regnet ägnade vi oss åt mera teoretiska övningar inomhus.
Nu ska lekskolan ha sommarlov till början av augusti. Hemläxa under sommaren blir bl.a. att träna hit, ögonkontakt, magneten baklänges och framlänges. Koppelträning förstås (inte dra, gå på vänster sida) och att varva ner från femmans växel.
Svante, som inte är världsbäst på inkallning, skulle kanske fungera bättre om jag byter ord... Har hittills alltid visslat på honom. Om jag nu i stället hojtar hit och bjuder på mamma Scan när gänget kommer. Värt att prova.
Provade. Sonja kom som skjuten ur en kanon och dom andra hängde på. Sen testade jag en supersvår situation. De vuxna stormskällde på en duva som satt på taket. (Det är absolut inte tillåtet för duvor att sitta på något av våra tak.) HIT!! Tre hundar tvärslutar, kommer rusande och får jättemycket beröm. Visserligen vände Svante och Siri och sprang tillbaka så gruset sprutade men då hade duvan flugit iväg. En ovanligt begåvad duva. Förbluffad. Och ändå var jag inte så förberedd att jag hade köttbullar som belöning. Dom verkade nöjda med torkad blodpudding.

Om man lägger sig på den gamla, trasiga kudden och tar Svantes nya fäll över sig så har man det riktigt, riktigt mysigt.

Foto: Elle Ljungholm

En liten midsommarhund, Sonja. Idag har dock den svenska sommaren lyst med sin frånvaro. Liksom igår. Det betyder att det kan bara bli bättre!

Veterinären

Idag hade vi träff med veterinären för rabiesvaccinering av Sonja. Inte för att vi planerar att resa utomlands utan för att vara beredd om vi vill resa. Dessutom bor vi nära kontinenten med Öresundsbron bara några km bort. Och vad som kommer över den bron vet man aldrig.
Sonja uppförde sig väl. Sniffade av rummet där vi väntade, åtlydde två "ligg" och fick blodpudding för det. Blev lite imponerad av att hon kunde fokusera trots den ovana miljön.
Sen gick vi en sväng och hälsade på mattes gamla arbetskamrater och där fick hon smaka knäckebröd. Det ska vara något positivt med bilutflykter - inte bara stick i halsen.
Nu har det ena limmade örat lossnat igen. Jag låter limmet sitta kvar lite. Det tynger ner spetsen på örat en aning. Annars har jag hittat den perfekta klisterborttagaren på apoteket.

Hoppsan, hoptryckt flaska! Bara spraya på, vänta en minut och sen ta bort klistret. Det är väl bara en tidsfråga tills det andra örat också släpper. Jag tror jag ger mig sedan. Har inte precis ambitionen att forma en utställningschampion.

Sonja blev lite trött av utflykten, hämtade en disktrasa och lade sig att sova på Svantes gamla skinn.
Det blåser småspik i Malmö men det verkar inte bekomma hundarna. Sonjas oklistrade öra vajar vackert i vinden medan det andra sitter - ännu så länge.
Siri har sagt hej då för helgen och återkommer på måndag.