fredag 28 februari 2014

Kärlekskrank Svante

I kväll blir det gäster igen. Inte prova vin utan kanske dricka vin tillsammans med goda vänner som vi inte träffat på evigheter. Inte vårt fel, det är alla andra som är för upptagna med arbete, barn, barnbarn, forskning, resor och jag vet inte allt. Det är lika bra att skriva en liten trudelutt redan nu för jag vet hur det blir senare.
Visserligen har Doris slutat löpa men Svante tycker fortfarande att hon luktar underbart. När Doris är som allra mest löpsk låter det såhär hemma hos oss. En kärlekskrank irländare kan verkligen låta som om all världens olycka vilar på hans skuldror.

Som tur är har hon jättelångt intervall mellan löpen.
Detta är förresten Doris husse och matte som också gillade att prova vin. 
Nu ska jag laga mat. Inte så mycket att laga. Köttfondue lagar gästerna själva!



torsdag 27 februari 2014

Vinprovning igen.

Idag var det Siri-dag igen och som vanligt var lyckan total i morse när hon dök upp. Hundarna gillar verkligen att vädret tillåter spring ute i trädgården. Däremot har dom svårt att förstå varför dörren inte får stå öppen. Matte och husse tycker att några få plusgrader är för kallt. Nåja, det är snart dags att låta ytterdörren stå öppen.


Eftersom jag nu har utnämnt mig till expert på sovande hundar...
Så vill jag gärna presentera en sovande Sonja i den soffa där vi har bestämt att hundar inte är tillåtna. Vad bryr sig Sonja om det?


Siri håller sig däremot på mattan.


Svante sover i sin soffa i hallen.

Vi har haft en väldigt trevlig vinprovning i kväll (igen) och det får som konsekvens att jag blir lite kortfattad. I morgon kommer det antagligen en bild på Doris husse och matte som provade vin i afton. 









onsdag 26 februari 2014

Sonja fyndar och försöker ta min kamera.

Klockan är bara tio på förmiddagen och stryktvätten är avklarad. Tänkte byta lakan men Svante tänkte snarare på en förmiddagslur på sängen så det får bli så. Vi kan byta lakan sen, Svante.

Igår på eftermiddagspromenaden gjorde Sonja ett fantastiskt fynd. Det gör hon visserligen dagligen. Kaninlortar, hästbajs, tomma lattemuggar, förpackningar till diverse matvaror som luktar himmelskt, snusdosor och jag vet inte allt. Väldigt vad människor tappar mycket i terrängen. Igår hittade hon i alla fall en plastpåse som visade sig fylld med små korvbitar. Hon blev själaglad och hela hunden utstrålade förväntan och självsäkerhet. Och jag tänkte, att det var väl kul för henne med ett sånt fint kap. Sen kom jag att tänka på alla skriverier om förgiftad mat som läggs ut och ångrade min impuls att hjälpa henne att öppna påsen. Jag håller det för högst osannolikt att någon skär korv i småbitar, förgiftar dessa och lägger dom i en återförslutningsbar plastpåse men ändå... Man kan inte vara nog försiktig nuförtiden.
Tilläggas kan, att matte hade faktiskt giftfria korvbitar i kylen så helt utan belöning blev hon inte.
Jaha, 10.30 och Svantes förmiddagslur är avslutad. Lakansbyte.
#
Det har blivit kväll. Sonja har fått stå en stund på trimbordet för en genomkamning. Men innan vi kom så långt snodde hon förstås kammen och sprang sina åttor runt huset. Svante blev vansinnig och skällde sitt gälla, upprörda skall som ungefär betyder: Så där GÖR man inte! Kom GENAST tillbaka med kammen. Och som vanligt måste man överlista den lilla slynan. Man kallar vänligt på Svante, ber honom sitta och ger honom godisbitar - gärna korv. Då kan hon inte motstå, släpper sitt tjuvgods och kommer och sätter sig bredvid Svante. Enkelt, min käre Watson.



Svante kan tänka sig att sitta eller stå stilla framför kameran åtminstone någon sekund.


Sonja däremot fortsätter på sin linje. Så mycket hyss som möjligt på kortast möjliga tid. Här högg hon min nyinköpta nackrem till kameran innan jag hann blinka. Det kunde ha kostat mig både rem och kamera...
Bara för att dom är så himla gulliga fick dom varsitt grisöra i kväll. Eller var det för att vi skulle få lite matro? Har faktiskt glömt.










tisdag 25 februari 2014




Ibland blir Svante trött på att lillsyrran är lite klängig. Men han tolererar.




måndag 24 februari 2014

Vårbruk och besök av mormor

Husse har startat vårbruket med att räfsa gårdsplanen.


Det blir alldeles väldigt tjusigt - ända tills hundarna har sprungit några varv. Lite svårt att be dom springa försiktigt... Man ser närbutiken långt därborta.
Hostan börjar släppa, febern är borta och högerhanden börjar bli riktigt användbar. Det går framåt!

Att kamma Sonja är däremot inte så lätt men å andra sidan är hon gullig som hon är i sin vildvuxna frisyr.

Svante är ju nytrimmad så han kan slippa kammen de närmaste dagarna.


Undrar var det är för hemligheter som Sonja viskar i brorsans öra...

Idag har mormor varit här. Hundarna fick gå med och möta henne vid bussen och Svante vet precis vad som ska hända. Mormor kommer och hon har alltid godis i fickan! Sonja lär sig också förbluffande snabbt. Vissa saker går väldigt fort att lära in. Kan det möjligen vara effekten av positiv förstärkning?

Däremot är det trögt med att få henne att fatta vad hon INTE får göra. Ta min datormus t.ex. Jag tycks oförmögen att komma ihåg att lägga ner den i skrivbordslådan när jag lämnar rummet. Genast nyper hon den och kommer skuttande med hela munnen full av mus. Men matte, det står i rasbeskrivningen att vi ska fånga möss! Jag har dock en nyinköpt reservmus i garderoben, men det tänker jag inte berätta för Sonja. Lite impad är jag av att den gamla musen fortfarande fungerar. Den är rätt hårt åtgången.






söndag 23 februari 2014

Hej då Sotji!

Nu är våren definitivt på väg i Skåne. Visserligen kan det komma bakslag, men ljuset får vi behålla. Underbart att det är ljust på morgonen när vi vaknar och lika fantastiskt att det faktiskt inte blir mörkt förrän efter sex.


I morse tittade Sonja och matte på femmilen på OS. En trippel för Ryssland och det var ju kul för dom!


Hand i hand, så att säga...
Och sen fick jag läst ut min bok framför en något deprimerande final i ishockey. Deprimerande för svensk del alltså men vadå, det blev ju silver i alla fall.
Snart är den svulstiga avskedsföreställningen avklarad med fyrverkerier och allt och sen kan livet återgå till det vanliga igen. Både här och i Sotji.






lördag 22 februari 2014

Jag förstår slalomkillarna till fullo! Vilken totalt katastrofal bansättning i andra slalomåket. Fingret till Ante Kostelic som konstruerar ett fullständigt omöjligt andraåk och stackars alla slalomkillar som satsat SÅ otroligt mycket i så många år för den här insatsen i OS. Shame on you Kostelic!

Och så var det Charlotte Kalla som inte borde ha startat idag. Hon var ju snuvig i näsan och då ska man inte gå på en tremil i OS. Stackars liten, hade hoppats på medalj och slutar 34:a... Men norskorna triumferade och det gjorde dom rätt i.
Mina små olympier har varit helt oregerliga idag. Svante har fått spader och tror att kuddar, filtar, överkast och matte är Doris! Han har uppfört sig fullständigt sanslöst hela dagen och t.o.m. Sonja tittar häpet på honom.


Igår tittade han snällt på hockey med matte men idag har han inte varit att känna igen. Det har däremot Sonja.


Hon kör sitt vanliga race. Passar på så fort matte och husse glömmer att plocka undan osthyvlar, datormöss, fjärrkontroller... Men hon har ett så underbart sött och oskuldsfullt ansiktsuttryck att det är omöjligt att bli riktigt arg på henne.



I kväll fick dom varsitt grisöra. Som vanligt blir Svante färdig först och Sonja bevakar väldigt noga sitt öra. Svante står en meter ifrån och kollar och kommer han närmare morrar den lilla väldigt skräckinjagande. 



Sen får båda nosa igenom mattan för att kolla om det möjligen kan finnas någon smula kvar. Det finns det förstås inte.



Mammas kille!





fredag 21 februari 2014

Bra OS-dag igen.

En ganska bra OS-dag. Annars så där lagom bra dag. Vi spelar i alla fall final i ishockey på söndag och ett par brons blev det i skicross (?) och curling.
Hundarna har fått roa sig mycket på egen hand och det har dom gjort med besked. Allra helst springer dom i åttor inomhus (vi har ju gott om plats och dom får upp en våldsam fart). Sonja hittade en grön leksaksspade i plast som Siri försökte ta och Svante skällde som en bandhund åt tjejernas framfart.
Systern var hygglig och fixade kvällsmat. Sååå bökigt livet blir med en halvtaskig högerhand!
Medium-Dentastix var slut sist jag handlade så det fick bli giant i stället. Mycket populärt!


Sonja bäddar ALLTID skönt åt sig på bästa fönsterplatsen.


Stilige, nytrimmade Svante väntar tålmodigt på kvällspromenaden.





torsdag 20 februari 2014

Något justerad både här och där.

Om man adderar halsont och hosta, lite feber, en skada i högerhanden som gör den näst intill obrukbar och vinter-OS så måste de flesta förstå, att både bloggande och fotograferande är lågprioriterat. Jag räknar dock kallt med, att samtliga dessa tillstånd är övergående. Speciellt OS som garanterat tar slut på söndag.
Siri är nytrimmad, Svante var hos frissan igår så nu är det bara lilla Sonja kvar som ser ut som en rugguggla. Hennes stund kommer också - i slutet av mars ska hon bli av med vinterkappan.


Time for Dentastix! Jag lade mig faktiskt på knä för att få en bättre bild och slippa dom upprättstående öronen. Då stal Svante godnattgodiset som jag oförsiktigt nog hade lagt i fickan på tröjan... Och Sonja var duktig tjej och satt ned ögonblicket innan jag knäppte. Suck.
Sonja skuttar alltid upp på sängen med sitt godis medan Svante äter stående.


Nu har båda parkerat sig i sängen och jag ska se om det finns lite plats över till mig också.






måndag 17 februari 2014

Vardagskamp om ett tuggben.

Den  iskalla Skånevåren fortsätter. Med några plusgrader, sol, men en vind som skär genom märg och ben. Utom på hundarna, som verkar trivas utmärkt utomhus. Svante står mest och gnäller och ylar Doooris. Sonja fattar inte vad det är med honom men kan tänka sig att då och då stämma in i körsången.

Dom fick varsitt litet tuggben i eftermiddags och Svante slukade förstås sitt på rekordtid och tydligen fick han sedan tag i Sonjas ben. Hon får faktiskt lära sig att bevaka sina ägodelar bättre!



Hon hoppar och studsar, ber och begär och Svante rör inte en min. Han bara fortsätter att tugga i lugn och ro. Och Sonja får ge upp - även om det är motvilligt.




Kan matte ha tappat något gott på köksgolvet?
Idag har jag nästan krupit ner på golvet för att plåta. Den nya kameran har en piffig funktion; man kan vinkla skärmen både uppåt och nedåt vilket är stor fördel. Man kan stå upp och hålla kameran i golvläge och ändå se vad man gör. Vad dom kan hitta på!






söndag 16 februari 2014

Sonjas födelsedag, Julias namnsdag.

Sonja fyller ett år!

Det är inte klokt vad tiden går fort. Den 16 februari 2013, kom den här bilden från Bibbi och Arne och sen var det bara att vänta åtta veckor till. Den som väntar på något gott... Tänk - där ligger också Ellen, Morris och Horton. Och ett par killar till.

Någon av dom här spolformade, mjuka sälarna har förvandlats till en (för tillfället) ganska raggig unghund med väldigt mycket karaktär. Det har varit händelserika tio månader - minst sagt. 
Sonjas bästa present idag var Julia! Julia, som vi inte har träffat sedan mellandagarna, kom med sin husse på förmiddagen och sen var det fullt ös på gräsmattan i en timme. Försökte ta bilder men det blev mest svansar och rumpor som försvann i bildhörnen. Värst vad snabba dom är!


Naturligtvis hade det blivit mycket bättre bilder om jag hade åbäkat mig ner på marken men dels är det blött i gräset och dels ska man ju komma upp igen sen. Så det får bli det trista fågelperspektivet.


Efter en sådan genomkörare blir de små liven så härligt trötta och det gav mig möjlighet att i lugn och ro följa herrarnas väg mot stafettguldet. Det kallar jag perfekt tajming!
I eftermiddags kom Sonja med något väldigt stort i munnen. Hon hade snott ett äpple. Äpplena ligger i en skål mitt på matbordet. Hur hon gör vet jag inte riktigt, men jag misstänker starkt att hon hoppar upp på en stol, vidare upp på bordet och tar vad hon vill ha.
Så gjorde och gör aldrig Svante... Däremot skäller han mycket upprört när han ser sådana tilltag från lillasyster. Han har en välutvecklad känsla för vad som är rätt och fel. Speciellt när det är Sonja som gör fel.