Igår på eftermiddagspromenaden gjorde Sonja ett fantastiskt fynd. Det gör hon visserligen dagligen. Kaninlortar, hästbajs, tomma lattemuggar, förpackningar till diverse matvaror som luktar himmelskt, snusdosor och jag vet inte allt. Väldigt vad människor tappar mycket i terrängen. Igår hittade hon i alla fall en plastpåse som visade sig fylld med små korvbitar. Hon blev själaglad och hela hunden utstrålade förväntan och självsäkerhet. Och jag tänkte, att det var väl kul för henne med ett sånt fint kap. Sen kom jag att tänka på alla skriverier om förgiftad mat som läggs ut och ångrade min impuls att hjälpa henne att öppna påsen. Jag håller det för högst osannolikt att någon skär korv i småbitar, förgiftar dessa och lägger dom i en återförslutningsbar plastpåse men ändå... Man kan inte vara nog försiktig nuförtiden.
Tilläggas kan, att matte hade faktiskt giftfria korvbitar i kylen så helt utan belöning blev hon inte.
Jaha, 10.30 och Svantes förmiddagslur är avslutad. Lakansbyte.
#
Det har blivit kväll. Sonja har fått stå en stund på trimbordet för en genomkamning. Men innan vi kom så långt snodde hon förstås kammen och sprang sina åttor runt huset. Svante blev vansinnig och skällde sitt gälla, upprörda skall som ungefär betyder: Så där GÖR man inte! Kom GENAST tillbaka med kammen. Och som vanligt måste man överlista den lilla slynan. Man kallar vänligt på Svante, ber honom sitta och ger honom godisbitar - gärna korv. Då kan hon inte motstå, släpper sitt tjuvgods och kommer och sätter sig bredvid Svante. Enkelt, min käre Watson.
Sonja däremot fortsätter på sin linje. Så mycket hyss som möjligt på kortast möjliga tid. Här högg hon min nyinköpta nackrem till kameran innan jag hann blinka. Det kunde ha kostat mig både rem och kamera...
Bara för att dom är så himla gulliga fick dom varsitt grisöra i kväll. Eller var det för att vi skulle få lite matro? Har faktiskt glömt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar