Ofrivilligt dopp och mera kottar.

Vi hade vänner här igår kväll på kräftor, västerbottenpaj (fast det var superlagrad prästost) och rabarberpaj med glass. Inte dumt alls. Hundarna gillar när vi har besök. Jättekul!
Framåt småtimmarna hörs plötsligt ett plask. Sonja har trillat i poolen! Hon kravlar med frambenen över kanten medan bakkärran plaskar energiskt för att försöka få upp vovven på torra land. I munnen har hon en champagnekork som hon absolut inte släpper taget om. Nej, jag hade inte sinnesnärvaro nog att ta en bild. Hon såg faktiskt väldigt rolig ut men jag kände mer för att hjälpa henne upp. Fortfarande med korken i munnen fick hon alltså lyfthjälp upp på kanten och var fullständigt opåverkad. Inte alls rädd. Fattar inte tjejen att hon kan drunkna om hon envisas med att försöka ta sig upp där! (Julia kan och hon är väl ungefär likvärdig med Sonja i storlek.)

Kanske behöver Sonja fler leksaker. Hon leker med matskålar, vilket Svante inte alls uppskattar. Så viktiga saker leker man inte med.

Dom små kottarna fortsätter att pröva mitt tålamod. Fyra vändor idag med kottekorgen. Otroligt söta är dom och om inte hundarna är i närheten är dom fullständigt orädda. Nu har jag i alla fall försökt lägga plankor och stenar där dom tar sig in i trädgården och hoppas att det ska minimera intrånget på hundarnas område.
Vi oroas en del över deras matförsörjning. Det är ju otroligt torrt och maskar kan inte vara lätta att hitta. Systern har satt ut uppblött torrfoder och vatten. I alla händelser ser dom pigga och alerta ut alla fyra (?). Om dom inte är ännu fler. Det känns som om det handlar om en hel armada men jag har hittills bara sett fyra vid samma tillfälle.
Klockan är snart nio och det är 23 grader. Inte illa...

Badat!

Vi fick en riktigt skojig och givande promenad igår, Sonja och jag. Världen är så stor, så stor och fylld av spännande dofter. Vi träffade Rut, Maggan och Lilly, tre dvärgschnauzerdamer som var ute och gick med sin matte. Ytterst väluppfostrade små hundar och speciellt Lilly var synnerligen lekvillig. Dessutom var dessa små damer förtjusta i att bada i dammen som ligger längs vår promenadväg. Sonja har väl badat tassarna någon gång men nu hängde hon på gänget och tog sitt första dopp. En vacker labbekille anslöt sig och den labbe är väl inte född som inte tar chansen att bada. Fåglarna drog sig tillbaka till en annan del av dammen... Sonja luktade anka efteråt men vansinnigt kul hade hon. Och inte fick jag för mig att plocka upp kameran!

Livet med Sonja är stimulerande för kreativiteten. Problemet med toarullen har löst sig på ett finurligt sätt - med hjälp av ett skärp och handdukshängaren. Tack, Maud, för tipset om IKEAs hållare med dubbelhäftande tejp. Tyvärr tror jag inte att den småkakliga väggen passar för tejp. Men det här går också bra.

Nöden är uppfinningarnas moder - klyscha, men passar ovanligt bra i sammanhanget.

Snart, Sonja, ska jag kasta den där kudden. Svante har fått en ny fäll till sin korg. Utan stoppning.
Undrar om det är lite vinthund i Sonja. Hennes ben är väldigt långa och hon springer rasande fort med dom.

Mattes stora, vackra kille funderar på om det inte snart är dags för mat. Och mattes lilla, fina tjej är rätt lik storebror, hungrig nästan jämt.

Öronen är väl inte helt symmetriska men dom får duga. Nu får det bli middag för hundar och katter. Står inte ut med de vädjande blickarna längre. "Matte, vi har inte fått mat på evigheter."

Nu måste jag skriva en bloggsida om Ingrid Tapper. Det är en brist i min uppfostran att inte ha läst något av henne tidigare. Den bristen är nu reparerad.

Har precis avslutat ”Valp på väg” och fick nästan en tår i ögat av hur bra den är och hur väl den stämmer med mina egna tankar. Hon beskriver sitt första år med Maro och det är alltså inte en bok om hur man lär hunden gå fot eller sitta vackert. Det är inte heller en bok full av pekpinnar. Den manar däremot till att använda sunt förnuft och inte drunkna vare sig i råd från experter eller förståsigpåare. Läs den!

Så här skriver hon i kapitlet ”Att välja valp”. Hur du än väljer kommer du vid första bästa valpträff tycka att du hade tur som valde så rätt och så riktigt. Det är sällan man ångrar sig efter en tid, man växer ihop med sin hund och den blir mer och mer den absolut bästa, även om man kan se att de andra i kullen är väl så fina. Min är bäst ändå!

Nu valde ju inte jag själv. Det gjorde Gertrud och Birgitta. Svante är och förblir en underbar hund och från första dagen han steg över tröskeln var han bara bäst. Lilla Sonja har jag bara känt i en månad men hon känns också som hon är bäst! Kan inte låta bli att jämföra med barn. Dom får man inte välja. Man kan inte tinga en fin unge på BB. Man får ta vad man får och så går man hem med världens bästa. Och bara älskar och vårdar.

Ingrid har också synpunkter om det enorma utbudet av specialschampon, kammar, borstar, leksaker, en uppsjö av hundfoder för olika åldrar, raser, verksamhetsområden osv. Hon säger också – och jag kan ana skammens rodnad på hennes kinder: Nu tänker jag säga något som inte alla håller med om men som icke desto mindre kan vara sant – vanligtvis behöver du inte borsta hundens tänder!

Svante har badat två gånger i sitt snart sexåriga liv. Första gången inför ett litet operativt ingrepp. Han hade en talgkörtel vid svansroten som behövde avlägsnas. Andra gången när han vid en promenad hade hittat en hög människobajs (!) som tydligen var oemotståndlig.  Normalt håller han aldrig på och rullar sig i sådant som hundar vanligen gillar att parfymera sig med. Men detta gick tydligen inte att stå emot. Matte och hund in i duschkabinen och två rejäla schamponeringar innan det gick att ha honom i närheten. Tandborstning är vi inte heller så bra på.

Så här avslutar Ingrid sin bok: ”Ska vi ge oss nu Maro? Ska vi strunta i kärlek och gå ett spår i stället?” ”Men snälla matte. Fattar du ingenting? Spåret vi går ÄR kärlek. Från dig till mig. Tycker jag.”

Så nu avslutar vi denna bok. Tack för att du ville följa oss under vårt första år.

Hälsningar Ingrid och Maro.

Detta är så vackert skrivet och det är alltså här som tårarna kommer en aning. Både när jag läste det och nu igen, när jag skriver det.

Ingrid kommer till Staffanstorp nästa helg och föreläser. Se om detta på www.handmedhund.nu På lördagen är det för alla och på söndagen exklusivt för oss i bokcirkeln. Lördagen kostar 750 kronor och då ingår lunch och fika. Ser fram emot nästa helg!